I STOCKHOLM den 9 Juli I — Uppå hemställningar från Konungens Be fallningshafvande, såväl i Wermland på dervs rande Hushållssällskaps vägnar, som i Fahlur bar Regeringen tillagt förre Apethekaren Jol Chr. Kantzow ett årligt anslag af 800 Rdr bk jemte ersättning för resor m. m. till högst 40 Rdr, med vilkor, att han undervisar allmogen in om Wermland och Dalarne uti tjärubränning pottaskeberedning, saltpetterkokning, hartsoc terpentin-tillverkning m. fl. för rämnde orte lämpliga industrigrenar; och skola till bemäld 800 Rdr användas 666 Rdr 32 sk. af de 100 Rir, som, för befordrande af en dylik industi i Wermland blifvit ställde till Wermländska Hus hållssällskaps disposition. —— Det var naturligt, att de desperata tidnin garne med förbittring skulle erfara den gärd a bifall, åtskillige frisinnade valda representante rönt vid sin bemkomst, för deras mot yttre in verkan orubbliga ståndaktighet och karakters fasthet. Ändtligen har nu Svenska Minerva i sit gårdagsblad erhållit en lisande balsam på sit hjerta, i underrättelsen om en äreskänk för tven ne konservativa ledamöter, Hrr Helsingius och Carlberg, af deras kommittenter bland Stock holms Borgerskap, hvilka representanter, enlig Minerva, rabulismens ledare velat hemsöka mec stenar från gatan,. Att Minerva — så vidt hor icke rent af ljuger i sina uppgifter — vari! närmare än någon annan initierad i hvad som rört de beryktade gatu-uppträdena, faller sig tydligt, af åtskilliga framkastade insinuationer. och deribland denna sista; ty vi för vår del hafva åtminstone hittills icke förr hört en halfdragen anda af någon dylik gatu-demonstration mot Hr Helsingius, och vi kunne icke underlåta än. nu en gång yttra vår förundran deröfver, att icke polisen, hos utgifvaren af den tidning, som uti hvarje nummer framkommer med någon frappant uppgift, i afseende på dessa töcken: omböljda tilldragelser, söker att erhålla upplysningar, som kunde leda dertill att man komme upphofsmännen på spåren. Men hvad åter angår de omtalade äreskänkerna, dem Minerva nödvändigt vill framställa såsom en opinionsyttring, så hänger dermed si tillsammans, att representanterna för Stockholms stad, af en häfdvunnen vana, vid de Riksdagar. som hållas i hufvudstaden, icke erhålla något riksdagsmanna-arfvode i likhet med öfriga valda Riksdagsmän , oaktadt den uppoffring af tid och det känbara åsidosättandet af egna affärer, som detta uppdrag medför. Detta insågo äfven valmännen vid de sista valen, hvarföre ett icke obetydligt arfvode då genast bestämdes åt tvenne af Stockholms Riksdagsmän, Hrr Brinck och Grapengiesser, äfvensom man öfverenskom om ett dylikt åt Hr Gustafsson, hvaraf beloppet likväl icke bestämdes. Efter Riksdagens slut har man likväl gått i författning om insamlande: häraf bland handtverksklasserna. . Resuktatet al denna insamling lärer ännu icke vara gilvet, men vi hafva hört, att summan beräknas till omkring 3000 Rdr Bko, hvaraf, enligt öfverenskommelse klasserna emellan, två tredjedelar skola tilifalla Hr Gustafsson, och den återstående tredjedelen skulle delas till presenter åt Hir Helsingius och Carlberg. — Fortfar Minerva ef. ter denna upplysning att ännu anse presenterna såsom en opinionsyttring, så får hon åtminstone medge, att det icke saknar sin betydelse, att den af de tre ofvannämnde Riksdagsmännen, som tillhört oppositionen, erhållit brors-lotten. som man säger, i gåfvan. Få nu se, om Minerva lemnar äfven sin publik kärnedom om sakens rätta sammanhang.