I STOCKHOLM den 9 Juli
I — Uppå hemställningar från Konungens Be
fallningshafvande, såväl i Wermland på dervs
rande Hushållssällskaps vägnar, som i Fahlur
bar Regeringen tillagt förre Apethekaren Jol
Chr. Kantzow ett årligt anslag af 800 Rdr bk
jemte ersättning för resor m. m. till högst 40
Rdr, med vilkor, att han undervisar allmogen in
om Wermland och Dalarne uti tjärubränning
pottaskeberedning, saltpetterkokning, harts- oc
terpentin-tillverkning m. fl. för rämnde orte
lämpliga industrigrenar; och skola till bemäld
800 Rdr användas 666 Rdr 32 sk. af de 100
Rir, som, för befordrande af en dylik industi
i Wermland blifvit ställde till Wermländska Hus
hållssällskaps disposition.
——
Det var naturligt, att de desperata tidnin
garne med förbittring skulle erfara den gärd a
bifall, åtskillige frisinnade valda representante
rönt vid sin bemkomst, för deras mot yttre in
verkan orubbliga ståndaktighet och karakters
fasthet.
Ändtligen har nu Svenska Minerva i sit
gårdagsblad erhållit en lisande balsam på sit
hjerta, i underrättelsen om en äreskänk för tven
ne konservativa ledamöter, Hrr Helsingius och
Carlberg, af deras kommittenter bland Stock
holms Borgerskap, hvilka representanter, enlig
Minerva, rabulismens ledare velat hemsöka mec
stenar från gatan,. Att Minerva — så vidt hor
icke rent af ljuger i sina uppgifter — vari!
närmare än någon annan initierad i hvad som
rört de beryktade gatu-uppträdena, faller sig
tydligt, af åtskilliga framkastade insinuationer.
och deribland denna sista; ty vi för vår del haf-
va åtminstone hittills icke förr hört en halfdra-
gen anda af någon dylik gatu-demonstration mot
Hr Helsingius, och vi kunne icke underlåta än.
nu en gång yttra vår förundran deröfver, att
icke polisen, hos utgifvaren af den tidning, som
uti hvarje nummer framkommer med någon
frappant uppgift, i afseende på dessa töcken:
omböljda tilldragelser, söker att erhålla upplys-
ningar, som kunde leda dertill att man komme
upphofsmännen på spåren.
Men hvad åter angår de omtalade äreskän-
kerna, dem Minerva nödvändigt vill framställa
såsom en opinionsyttring, så hänger dermed si
tillsammans, att representanterna för Stockholms
stad, af en häfdvunnen vana, vid de Riksdagar.
som hållas i hufvudstaden, icke erhålla något
riksdagsmanna-arfvode i likhet med öfriga valda
Riksdagsmän , oaktadt den uppoffring af tid och
det känbara åsidosättandet af egna affärer, som
detta uppdrag medför. Detta insågo äfven val-
männen vid de sista valen, hvarföre ett icke o-
betydligt arfvode då genast bestämdes åt tvenne
af Stockholms Riksdagsmän, Hrr Brinck och
Grapengiesser, äfvensom man öfverenskom om
ett dylikt åt Hr Gustafsson, hvaraf beloppet lik-
väl icke bestämdes. Efter Riksdagens slut har
man likväl gått i författning om insamlande:
häraf bland handtverksklasserna. . Resuktatet al
denna insamling lärer ännu icke vara gilvet,
men vi hafva hört, att summan beräknas till
omkring 3000 Rdr Bko, hvaraf, enligt öfverens-
kommelse klasserna emellan, två tredjedelar skola
tilifalla Hr Gustafsson, och den återstående
tredjedelen skulle delas till presenter åt Hir
Helsingius och Carlberg. — Fortfar Minerva ef.
ter denna upplysning att ännu anse presenterna
såsom en opinionsyttring, så får hon åtminstone
medge, att det icke saknar sin betydelse, att
den af de tre ofvannämnde Riksdagsmännen,
som tillhört oppositionen, erhållit brors-lotten.
som man säger, i gåfvan. Få nu se, om Mi-
nerva lemnar äfven sin publik kärnedom om
sakens rätta sammanhang.