i StatsUtskottet eller i det Förstärkta StatsUtskotte således icke hade att befalla öfver dessa personer längre än Hr Grefven är i utöfning af sin Ordfö rande-befattning, icke utom Utskottet eller på gatan och då Hr Schartau i följd deraf ansåg Hr Grefyvt Horn hafva gått utöfver sin gruadlagsenliga rätt, di Hr Grefven låtit obehörigt nedtaga de af Utskotte utfärdade anslag, vore det Hr Grefven sjelf som gjor anarkiska försök. Hr Grefve von Platen förklarade, att Hr Grefver för sin del gillade att den inkallade vaktmästarer blifvit åter utvisad, enär Hr Grefven icke ansåg lämp. ligt att Utskottet med honom anställde något för: hör, och icke heller trodde att denna person kunde affordras någon räkenskap, för hvad han på grund af erhållne, mot hvarandra stridande, befallningar åtgjort. Hvad åter angick den frågan, som utgjorde egentliga föremålet för diskussionen, så hade Hi Grefven från första början ogillat de åtgärder som blifvit vidtagne i anledning af de nu omtrvistsde, af StatsUtskottet föreslagne, voteringar, nemligen både Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets beslut att afslå voteringspropositionerne, och StatsUtskottets derefter, på de andra begge Riksståndens uppmaning fattade beslut, att likafullt sammankalla det Förstärkta StatsUtskottet för voteringars anställande; men att, sedan det kommit så långt som det gjort, Hr Grefven måste anse Hr Friherre Tersmeden haf va grundlagsenligt förfarit, då Hr Friherren framställt den af Utskottet yrkade proposition samt gifvit vaktmästaren befallning att, enligt Utskottets beslut , uppspika anslagen, hvilkas nedtagande Hr Grefven deremot icke för sin del kunnat gilla. Hr Prosten Ahiqvist förklarade sig instämma i sednare delen af Grefvens yttrande. Hr Grefven och Ordföranden ville, i anledning af Hr. von Platens anförande, hvilket Hr Grefven och Ordföranden fann innefatta en anmärkning öfver vaktmästarens inkallande, upplysa, att Hr Grefvens afsigt härmed varit, att sedan vaktmästaren blifvit hörd, öfverlemna till Utskottet att bedöma hvad påföljd af hans olydnad mot Utskottets Ordförande borde ega rum, men att sedan Hr Grefven blifvit förhindrad att utföra denna sin afsigt och vaktmästaren sjelf haft tillfälle inhemta att hans förhållande gillades af Utskottets majoritet, Hr Grefyen fann det ändamålslöst; att ytterligare vidröra denna sak. Hr Grefve von Piaten förklarade, att han icke velat framställa någen anmärkning mot Hr Grefven och Ordförandens förfarande, utan blott uttala sin enskilda åsigt, hvarjemte Hr Grefyen medan Hr Grefven nu hade ordet, önskade få tillägga, att anledningen hvarföre Hr Grefven i dag icke infunnit sig i Förstärkta Utskottets sammanträde icke varit den, att Hr Grefven ej ansett samma Utskott vara sammankalladt eller anslag dertill utfärdadt, utan endast att Hr Grefven trott sig kunna begagna sin grundlagsenliga rätt att komma eller ej, efter eget godtfinnande. Hr Valley begärde att få till protokollet antecknadt, att då Hr Grefve Horn, när han i går afträdde från ordförandeplatsen icke tillika upplöste Utskottet. Hr Friherre Tersmeden, såsom den främste närvarande Ledamoten af Ridderskapet och Adeln, varit både pligtig och berättigad, att hos Utskottet föra ordet. Hr Grefven och Ordföranden yttrade härefter, att Hr Grefven ville, till hvad han anfört. i afseende å det af Utskottet beslutade anslag, tillägga, att då, på grund af detta obehöriga anslag, intet lagligen konstitueradt Förstärkt Statsutskott kunde ega rum, Hr Grefven, genom den af henom anbefallda nedtagning af samma anslag, sökt förekomma, att icke de Ledamöter, som voro i okunnighet om, huru detsamma tillkommit, skulle deraf blifva narrade att infinna sig. Hr Helsingius anförde, att han sistlidne gårdags eftermiddag icke lemnat Statsutskottets sessionsrum, förr än Utskottet blifvit af Hr Friberre Tersmeden upplöst, och att Hr Helsingius icke erfarit, att Vakt-! mästaren blifvit inkallad, hvaraf han måste draga den slutsats, att allt hvad som, i afseende på dem, förefallit, tilldragit sig efter det Utskottet åtskiljts; att hvad angick den diskussion, som här förefallit, Hr Helsingius, efter det Gr. Horn förklarat sig icke vilja tillåta, att det af Utskottet beslutade sammanträde med Förstärkt Statsutskott finge genom anslag tillvägabringas, icke ansåg sig tillständigt, att yttral något omdöme öfver Hr Grefvens förfarande, och trodde icke heller Statsutskottet, utan endast det Riksstånd, som Hr Grefven tillhörde, vara dertill berättigadt; samt att klander här vore så mycket mindre tillbörligt, som Hr Grefven öppet gifvit tillkänna, alla de åtgärder, Hr Grefven ärnade vidtaga! till och med sin befallning till Utskottets Vaktmästare, hvarigenom tillfälle blifvit beredt, att inkalla dessa och förständiga dem, att efterkomma Utskottets beslut. Hr Biskop Hedren förklarade, att han icke ansett den i gårdagens plenum äskade proposition, om För; stärkta Statsutskottets sammankallande laglig, oci derföre icke deltagit i voteringen, men sedermera åter intagit sin plats hos Utskottet och stannat qvar till dess upplösning. Hr Biskopen förmälde sig sedermera hafva i dag, på morgonen, för att uppfylla sin pligt mot det StåndHr Biskopen tillhör, och af aktning för Utskottet, enligt det anslag, Hr Biskopen väl ej sjelf sett, men visste vara utfärdadt, ämnat infinna sig uti det Förstärkta Statsutskottet, hvilket Hr Biskopen trodde efter vanligheten vara sammankalladt på Riddarhussalen, och då, oaktadt dörrarna der varit öppna, inga andra Ledamöter funnits tillstädes, samt, efter erhållen upplysning, att sammanrädet ckulla håällac ji Randeståndate caccianerum äf.