i StatsUtskottet eller i det Förstärkta StatsUtskotte
således icke hade att befalla öfver dessa personer
längre än Hr Grefven är i utöfning af sin Ordfö
rande-befattning, icke utom Utskottet eller på gatan
och då Hr Schartau i följd deraf ansåg Hr Grefyvt
Horn hafva gått utöfver sin gruadlagsenliga rätt, di
Hr Grefven låtit obehörigt nedtaga de af Utskotte
utfärdade anslag, vore det Hr Grefven sjelf som gjor
anarkiska försök.
Hr Grefve von Platen förklarade, att Hr Grefver
för sin del gillade att den inkallade vaktmästarer
blifvit åter utvisad, enär Hr Grefven icke ansåg lämp.
ligt att Utskottet med honom anställde något för:
hör, och icke heller trodde att denna person kunde
affordras någon räkenskap, för hvad han på grund
af erhållne, mot hvarandra stridande, befallningar åt-
gjort. Hvad åter angick den frågan, som utgjorde
egentliga föremålet för diskussionen, så hade Hi
Grefven från första början ogillat de åtgärder som
blifvit vidtagne i anledning af de nu omtrvistsde, af
StatsUtskottet föreslagne, voteringar, nemligen både
Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets beslut
att afslå voteringspropositionerne, och StatsUtskot-
tets derefter, på de andra begge Riksståndens upp-
maning fattade beslut, att likafullt sammankalla det
Förstärkta StatsUtskottet för voteringars anställande;
men att, sedan det kommit så långt som det gjort,
Hr Grefven måste anse Hr Friherre Tersmeden haf
va grundlagsenligt förfarit, då Hr Friherren fram-
ställt den af Utskottet yrkade proposition samt gif-
vit vaktmästaren befallning att, enligt Utskottets be-
slut , uppspika anslagen, hvilkas nedtagande Hr
Grefven deremot icke för sin del kunnat gilla.
Hr Prosten Ahiqvist förklarade sig instämma i
sednare delen af Grefvens yttrande.
Hr Grefven och Ordföranden ville, i anledning af
Hr. von Platens anförande, hvilket Hr Grefven och
Ordföranden fann innefatta en anmärkning öfver
vaktmästarens inkallande, upplysa, att Hr Grefvens
afsigt härmed varit, att sedan vaktmästaren blifvit
hörd, öfverlemna till Utskottet att bedöma hvad på-
följd af hans olydnad mot Utskottets Ordförande
borde ega rum, men att sedan Hr Grefven blifvit
förhindrad att utföra denna sin afsigt och vaktmä-
staren sjelf haft tillfälle inhemta att hans förhållan-
de gillades af Utskottets majoritet, Hr Grefyen fann
det ändamålslöst; att ytterligare vidröra denna sak.
Hr Grefve von Piaten förklarade, att han icke
velat framställa någen anmärkning mot Hr Grefven
och Ordförandens förfarande, utan blott uttala sin
enskilda åsigt, hvarjemte Hr Grefyen medan Hr Gref-
ven nu hade ordet, önskade få tillägga, att anled-
ningen hvarföre Hr Grefven i dag icke infunnit sig
i Förstärkta Utskottets sammanträde icke varit den,
att Hr Grefven ej ansett samma Utskott vara sam-
mankalladt eller anslag dertill utfärdadt, utan en-
dast att Hr Grefven trott sig kunna begagna sin
grundlagsenliga rätt att komma eller ej, efter eget
godtfinnande.
Hr Valley begärde att få till protokollet anteck-
nadt, att då Hr Grefve Horn, när han i går afträdde
från ordförandeplatsen icke tillika upplöste Utskot-
tet. Hr Friherre Tersmeden, såsom den främste
närvarande Ledamoten af Ridderskapet och Adeln,
varit både pligtig och berättigad, att hos Utskottet
föra ordet.
Hr Grefven och Ordföranden yttrade härefter, att
Hr Grefven ville, till hvad han anfört. i afseende å
det af Utskottet beslutade anslag, tillägga, att då,
på grund af detta obehöriga anslag, intet lagligen
konstitueradt Förstärkt Statsutskott kunde ega rum,
Hr Grefven, genom den af henom anbefallda ned-
tagning af samma anslag, sökt förekomma, att icke
de Ledamöter, som voro i okunnighet om, huru det-
samma tillkommit, skulle deraf blifva narrade att
infinna sig.
Hr Helsingius anförde, att han sistlidne gårdags
eftermiddag icke lemnat Statsutskottets sessionsrum,
förr än Utskottet blifvit af Hr Friberre Tersmeden
upplöst, och att Hr Helsingius icke erfarit, att Vakt-!
mästaren blifvit inkallad, hvaraf han måste draga
den slutsats, att allt hvad som, i afseende på dem,
förefallit, tilldragit sig efter det Utskottet åtskiljts;
att hvad angick den diskussion, som här förefallit,
Hr Helsingius, efter det Gr. Horn förklarat sig icke
vilja tillåta, att det af Utskottet beslutade samman-
träde med Förstärkt Statsutskott finge genom anslag
tillvägabringas, icke ansåg sig tillständigt, att yttral
något omdöme öfver Hr Grefvens förfarande, och
trodde icke heller Statsutskottet, utan endast det
Riksstånd, som Hr Grefven tillhörde, vara dertill
berättigadt; samt att klander här vore så mycket
mindre tillbörligt, som Hr Grefven öppet gifvit till-
känna, alla de åtgärder, Hr Grefven ärnade vidtaga!
till och med sin befallning till Utskottets Vaktmä-
stare, hvarigenom tillfälle blifvit beredt, att inkalla
dessa och förständiga dem, att efterkomma Utskot-
tets beslut.
Hr Biskop Hedren förklarade, att han icke ansett
den i gårdagens plenum äskade proposition, om För;
stärkta Statsutskottets sammankallande laglig, oci
derföre icke deltagit i voteringen, men sedermera
åter intagit sin plats hos Utskottet och stannat qvar
till dess upplösning. Hr Biskopen förmälde sig se-
dermera hafva i dag, på morgonen, för att uppfylla
sin pligt mot det Stånd- Hr Biskopen tillhör, och af
aktning för Utskottet, enligt det anslag, Hr Biskopen
väl ej sjelf sett, men visste vara utfärdadt, ämnat
infinna sig uti det Förstärkta Statsutskottet, hvilket
Hr Biskopen trodde efter vanligheten vara samman-
kalladt på Riddarhussalen, och då, oaktadt dörrarna
der varit öppna, inga andra Ledamöter funnits till-
städes, samt, efter erhållen upplysning, att samman-
rädet ckulla håällac ji Randeståndate caccianerum äf.