I:s MepLleh ACKDOCK, SOM SKAtl fatfd ch SEIUtIicCS stilla, fredlig och fåordig man, och som är mycket ledsen öfver den uppdiktade historien, försäkrar sig hvarken hafva den för någon berättat, eller låtit densamma i tidningarna införa. Han hade ansett hela händelsen så obetydlig, att han derom icke ens underrättat sitt Rederi.n STATSUTSKOTTETS FÖRHANDLINGAR ANGAENDE DEN RYKTBARA FRÅGAN MELLAN UTSKOTTET OCH GREFVE HOEN. Den 14 Juni eftermiddagen. (Forts. från gårdagsbl.) Hr Anckarsvärd yttrade, det kan visserligen hyllat den åsigt, att ifrågavarande votering i Förstärkt StatsUtskott bordt äga rum, men ansåg sig likväl, med afseende å Riksdagens snart förestående slut, och då någon verkställighet ej kunde följa å de beslut, som vid en dylik votering blefve fattade, böra hemställa, att frågan om anslag måtte förfalla. Skulle imedlertid Utskottet besluta, att en sådan kallelse bör anslås, så och vid det förhållande att Ridd. och Adeln, enligt dess till Utskottet aflåtna protokollsutdrag, ansett berörde åtgärd innefatta ett öfverskridande af Utskottets grundlagsenliga rättigheter funne Hr Anckarsvärd sig häraf förhindrad, att uti votoringen deltaga. . Hrr Dr Björkman, Prosten Östberg och Lektor Laurenius instämde. Hr Frih. Tersmeden hemställde, huruvida icke, då under de vidlyftiga diskussioner, som öfver förevarande ämne ägt rum, hvar och en af Utskottets ledamöter sannolikt redan stadgat sin öfvertygelse i ämnet, frågan måtte ofördröjligen till afgörande företagas, och förmodade Hr Friherren, att då Hr Grefve Horn sig åter hos Utskottet infunnit, Hr Grefyen icke numera ansåge sig förhindrad att till Utskottet framställa proposition om det äskade anslagets utfärdande, och att sådant beslut till, verkställighet befordra. Hr Grefve Horn förklarade, i anledning häraf, att Hr Grefvens frånvaro från Utskottet på förmiddagens hållna sammanträde varit föranledd af de skäl, hvilka finnas uppgifna i Hr Grefyens till dagens protokoll aflemnade skriftliga anförande. Hr Grefven hade nemligen haft sig bekant, att i händelse Hr Grefven sig då hos Utskottet infunnit, sådant skolat framkalla en Hr Grefven personligen rörande debatt, hvaraf vållats hinder för handläggningen af flera då på Utskottets bord hvilande angelägna ärenden. Då. efter hvad Hr Grefren iohemtat, dessa ärenden numera blifvit af Utskottet slutligen afgjorda, och Hr Grefren dessutom förmodade, att det af Hr Professor Thomander vid förmiddagssammanträdet afgifna yttrande nu skulle till justering förekomma, hade Hr Grefven funnit sig böra åter antaga sin inom Utskottet ägande plats — Hr Grefven vore dock ej uppkommen i afsigt att medverka till beslut, rörande det äskade anslaget, om Förstärkta StatsUtskottets sammanträde, ett beslut, hvilket Hr Grefven fortfarande ansåg stå i strid emot grundlagens föreskrift; helst, enligt Hr Grefyvens åsigt, StatsUtskottet icke ägde någon grundlagsenlig rättighet att besluta i afseende å annat än Utskottets egen arbetsordning, ingalunda att afgöra med Rikets Ständers rätt. För öfrigt ville Hr Grefvren fästa Utskottets uppmärksamhet derå, att det uti BondeStåndets första protokollsutdrag meddelta förständigande, att votering öfver de omtvistade propositionerna, borde i Förstärkt StatsUtskott anställas, endast varit vilkorligt eller ägt rum, under förutsättning, att den till de öfriga RiksStånden aflåtna inbjudning att med BondeStåndet uti förenämnde beslut sig förena, skulle åtminstone af 2:ne RiksStånd antagas, helst, enligt Hr Grefvens tanka, BondeStåndet icke kunnat åsyfta att Utskottet endast på grund af 2:ne RiksStånds beslut skolat ifrågavarande votering verkställa. Då nu omförmälda inbjudning endast af BorgareStåndet blifvit an tagen, samt så väl Borgaresom BondeStånden uti sina sednast aflåtna protokolls-utdrag, utan att förnya det förstnämnda förständigandet endast anmodat Utskottet att i förevarande fråga grundlagsenligt förfara, kunde Hr Grefven för sin del icke finna att någon vidare åtgärd för Utskottet återstode att härutinnan vidtaga. Hr Schartau erinrade, att då, sedan PresteStåndet inbjudit de öfriga RiksStånden att instämma i dess åsigt, rörande grundlagsvidrigheten af Utskottets beslut om. Förstärkta StattUtskottets sammankallande, Borgareoch BondeStånden berörde inbjudning afslagit, vore häraf en klar följd att sistnämnde 2:ne RiksStånd ansett StatsUtskottet hafva i förevarande fall förfarit i enlighet med grundlagens föreskrift. Då frågan pu syntes reducera sig derhän, huruvida det må bero af Ordförandes inom Utskottet godtfinnande att bestämma om verkställighet af Utskottets beslut, skall äga rum eller ej, måste Hr Schartau för afgörande af denna till principen vigtiga fråga, numera bestämdt yrka, det Hr Grefven och Ordföranden ville framställa proposition, att Utskottets kansli måtte erhålla föreskrift om utfärdande af anslag om Förstärkta StatsUtskottets sammankallande till 1 morgon kl. 8 f. m. Hr Grefve Horn anförde i anledning häraf, att Hr Grefven aldrig motsatt sig de beslut StatsUtskottet fattat uti ärender, som endast angått detta Utskott. Nu åter vore frågan om sammmankallande af Först. StatsUtsk. Det vo:e en tillfällighet att Hr Grefven på en gång innehade ordförandeskapet, både i det ordinarieoch Förstärkta StatsUtskottet. I sistnämnde egenskap, men ingalunda såsom StatsUtskottets ordförande, hade Hr Grefven bittills, på grund af de från Riksstånden ankomna protokollsutdrag och i samråd med Hr Landtmarskalken, bestämt tiderna för Först. StatsUtskottets sammanträden. Hr Grefven ville derjemte för StatsUtskottet anmäla, att Hr Grefven från Landtmarskalken emottagit det tillkännagifvande, att Riddarhussalen icke finge för den ifrågavarande voteringen begagnas, eller att något an-. slag om Förstärkta StatsUtskottets sammanträde till en dylik votering icke finge å den vid Riddarhuset befintliga anslagstafla uppsättas, Hr Wätfcldt anhöll, att uti protokollet måtte intagas, det Hr W. för sin del betviflade, att Hr Landtmarskalken förvägrat Riddarhussalens upplåtande för ifrågavarande votering, och att han, för sin del, ansåg det icke bero af Hr Landtmarskalken, att i or wo Ina Ådulllran väfföhaag