erinra, emedan man icke för ofta kan upprepa det, nemligen att ingenting så karakteriserar en styrelse, som den grad af urskillning och oväld, hvarmed den utdelar befordringar och ynnestbevis, likasom det blir ett af de hastigaste medlen att demoralisera samhället och undergräfva den grund, hvarpå de högst uppsatte sjelfve befinna sig, om dylika nådebevisningar slutligen börja betraktas med en känsla af missaktning. Serskildt intresserar det att se att med undantag al H. E. Törneblad och Hr statsrådet Ihre ingen grannlåt fallit på någon af den nya Ministeren ; sjelfva JustitieKansleren har ej ens kunnat mäta sig med de unga Grefvarne Brahe och Piper i meriter till Nordstjernan. Hvad riksdagsbelöningarna beträffar så måste i alla fall ännu någon efterskörd vara att vänta. Fan söker ännu förgäfves efter en Berlin, en Lalin, en Rydin, en Hallström (Borgmästaren), en Moberg, en Wallander, en Bråkenhbjelm, en Printzensköld eller Ehrenhoff, som emellanåt klädt skott för systemet. Månne de icke kunna blifva ihogkomne i anledning af något annat, snart inträffande glädjefullt tillfälle, t. ex i anledning af korvetten Najadens förväntade lyckliga återkomst från Medelbafvet.