KÄRLEK OCH VANSINNE. )
VERELIG HÄNDELSE.
UT.
Det tycktes som om alla himmelens källådro
öppnats; så nedströmmade regnet. S. red dock
med pilens fart, så mycket menniska och djur
förmådde uppdrifva sin förmåga. Efter en hall
timmas fart i störtregnet började han dock kän-
na följden af denna opåräknade vattenkur. Det
vilda raseriet hade lagt sig och sansen började
småningom återvända. I den tidens trånga och
tunna kavaljersdrägt blef han snart fullkomligt
genomvåt, ty att tänka på omklädnad eller öf-
verplagg innan afresan, dertill var han lika li-
tet i stånd, som till hvarje annan förståndig
tanke. Aanu var han ej upphunnen af sin be-
tjeat. Denne skulle taga med sig sin herres
kappsäck och resråck med mera, taga afsked al
betjeningen, och sedan rida af på en vanlig men-
niskas sätt. Dessutom hörde Fyr ropas, att frö-
ken Anna var nära döden, och han var nyfiken
alt få veta, huru härmed hängde tillsammaas
Han fick dock snart veta, att fröken endast ha-
de dånat af förskräckelse, då den grufliga åsk-
blixtea slog henne i ansigtet. Hon var, då han
red derifrån, bättre och satt i hörnet af diva-
nen bredvid sin mor, väl blek och svag, men
utan all fara för lifvet. Dessa underrättelser
lade Fyr väl på minnet, och trodde sig med dem
blifva en vigtig budbärare hos sin herre.
Anländ till ..---hults gård kom han just
till porten, då han såg kaptenen färdig att ånyo
stiga till häst på en af de ridhästar, som voro
befallde hemifrån, för att begagnas till hemfar-
ten. Fyr skyndade nu fram till sin herre och
frågade i ödmjukhet, om ej herr kapten ville
ombyta kläder, innan resan fortsattes. SS, stir.
) Se Aftonbladet N:o 151 och 132.