i offentliga värf på sådant sätt bemöter hvarandra.
Jag antager, att Hr Grefve Horn vore en Riks-
dagsman af Lunds stifts presterskap, hvilken blifvit
invald till ledamot i StatsUtskottet, och att jag vore
Grefve och Utskottets Ordförande... Om då Hr Grefre
Horn begärde målens bordläggning och dertill icke
förekomme ett enda halft ord, en enda half åtbörd
eller en enda handling, som i minsta måtto inne-
bure en förolämpning, skulle jag icke anse det vär-
digt att kasta klubban på bordet och gå bort under
sådana utlåtelser, som protokollet för en viss dag vid
liknande. tillfälle innehåller. Jag skulle icke. anse
mig dertill berättigad, om äfven den ledamotens mo-
tiver vore de aldra oädlaste, hvarom jag också icke
kunde med tillförlitlighet döma. Mina vid det ifrå-
gavarande tillfället, är jag icke pligtig att uppgifva,
men vill likväl anföra ett af. dem, som var; att Ut-
skottet icke måtte sitta qvar till-kl..8, den sednaste
tiden då anslag om Utskotts-sammanträdet borde vara
spikadt. Jag hemställer, om en bordläggning är mera
förolämpande under Grefve. Horns ordförandeskap,
än.den visade sig vera under den närmaste mans,
till hvilken. samma. proposition sedermera af mig
gjordes. Men jag fortsätter bypothesen: Om jag
nu såsom ordförande hade råkat i öfverilning på nå
got sätt förgå mig emot Grefve Horn, såsom kyrkans
herde från Skåne, så hade jag icke uteblifvit från
justeringen, icke inskränkt mig till att enskildt påse
protokollet eller låta det felaktiga förhållandet der
stå qvar helt ogeneradt, utan jag hadetrott mig böra
vara angelägen om att åstadkomma, om icke en upp-
rättelse i fall det stridde -mot ridder ighet, dock en
förk!arirg eller hvad man ville kalla en åtgärd iaf-
sigt att aflägsna all misstanka, som skulle jag vilja
kränka cen riksdagsmans grundlagsenliga rätt och
billiga anspråk på vanlig yttre aktning för det stånd,
bar representerade. Men em jag nu äfven låtit ett
sådant förfarande falla mig till last, och kunde jag
derför blifvit af Hr, Grefven såsom Skånsk prest pro
vocerad att komma i Utskottet, möjligen för att ställa
ssken till rätta; så hade jag säkert ansett mig skyl
dig att efterkomma en sådan billig anhållan, för att i
min mån tillse, buruvida allt som kunde likna föro-
lämpringsr måtte kunna ur Utskottets häfder utplå
nas. Nu anser jag mig till skydd för helgden af min
riksdegsmannarätt blott böra förklara, att jag icke
inser hvarken det grundlagsenliga, ej heller det pas-
sande, ej heller det ridderliga, ej heller ens det fullt
manliga, i det af mig skildrade förfarandet
Hr Valley anhöll, att Utsk. måtte till afgörande
företaga den af honom vid sista sammanträde väckta, j
då bordlagda fr!ga, nemligen att viss tid måtte ut-
sättas till den ifrågavarande omröstningen i Förstärkt
Utskott och yrkade, att kansliet måtte erhålla före-
skrift att utfärda anslag till Utskottets samman-
fallande kl. 8 i morgen f. m, Flere ledamöter in-
stämde.
Hr Prosten Stenhammar begärde uppläsning af
protokollsutdregenr från Preste- och Bondestården i
anledning af Utskottets memorialer angående blif-
vande omröstning i Förstärkt Utskott, och det hinder
som inträffat med detta Utskotts sammankomst, hvilket
skedde; och upplystes af ledamöter utaf Ridd. och Ad.
samt Borgareståndet, att nämnde memorialer i deras
stånd ännu hvilade på bordet; och hemställde Hr
Prosten Stenhammar om icke, i afseende på dessa
förhållanden, Utsk. funne skäligt uppskjuta vidare
åtgärd med saken tills Utskottet erhållit kännedom
om de hegge sistnämnde ståndens beslut, i anl. ej
mindre af memorialerne, än af Presteståndets inbjud-
ning till medstånden.
Hr Valley yttrade, att då den af Presteståndet
aflåtne inbjudning till medstånden afsåge frågan, hu-
ruvida den omtvistade voteringen i Först. StatsUtk.
skulle äga rum eller icke, men Hr Valleys inom
Utskottet gjorde, nu under öfverläggning varande, fram-
ställning deremot åsyftade, att Utskottet måtte ut-
sätta en en viss tid för det Först. Utsk:s samman-
träde, denna sistnämnda fråga syntes kunna och böra
till afgörande företagas utan afbidan af de beslut, R
och Ad. ianlednirg af förberörde inDbjudning, kunde
fatta och Utskottet meddela; och anhöll Hr Valley,
att Hr Grefven och Ordföranden ville framställa pro-
position, huruvida Utsk. funne sig böra nu genast
ingå uti slutlig pröfning af det utaf Herr Valley
väckta omförmälda förslag.
Hr Biskopen Doktor Hedren förklarade sig wis-
serligen önska frågans skyndsamma afgörande, men
hemställde huruvida det med skyldig aktning för
Riksstånden vore förenligt, att före inhemtad kän-
nedom om Ridderskapet och Adelns och Borgare-
ståndets beslut gå i författning om anslags utfär-
dande; resultatet af dessa begge Stånds beslut kun-
de nemligen blifva ett antagande af Presteståndets
inbjudning, och då måste frågan om anslaget för-
falla... Om de åter förenade sig i Bondeståndets be-
slut, vore all diskussion inom Utskottet öfverflödig.
Hr Friherre Ter meden ansåg, att då Utskottets
omförmälde tvenne memorialer endastinnefattade en;
anmälan hos Riksstånden af Utskottets beslut om
anställande af voteringen, Utskottet icke vore af det
outredda skick, hvari inbjudningsfrågan för närva-
rande sig befann, förhindrad att till verkställighet
bringa sitt. fattade. beslut. — I enahanda syftning
yttrade sig Hr Fo nander. I
Hr Schartau förklarade, att han för sin del vis-)
serligen vore af den tanka att.enär Utskottet ännu;
icke-erhållit del af Ridderskapet och ; Adelns samt
Borgåreståndets beslåt öfver Presteståndets inbjud-
ning, det af Hr Valley väckta förslag nu icke borde
af StatsUtskottet till afgörande företagas; men dåj.
inbjudningsfrågan torde hinna att uti de på förmid-!
dagen inträffande pleha bos Ridderskapet och Adeln: