att göra och leta, begynte den nye redaktör gerant
af Svenska Minerva att samma dag riksdagen af-
blåstes spela upp till en ny dans, som man sä-
ger, betänkt på, att sedan vederbörande vid nu
afslutad riksdag förlorat spelet, i tid rangera sig
till nya bataljer. Hufvudtemat, som sedan in
finitum, såsom en musikdirektör uttrykte sig, blif-
vit varieradt var dfienden har fallit öfver oss obe-
redde, och derföre hafva vi fått strykp — för att
derunder om möjligt bortblanda det nogsamt kon-
staterade faktum, att nederlaget tillkommit mera
genom den moraliska underlägsenheten i strids-
krafter än motståndarnes egna tillgöranden. Uti
samma hufvudterm är äfven, med känd argusisk
finess inväft en lämplig fingeranvisning åt ve-
derbörande, om hvad de,i sina närvarande bryd-
samma omständigheter böra göra och låta för
att återvinna allt hvad de förlorat. Skall detta
ske menar läsaren, genom ett klokt närmande
till folket, genom någon eftergift för deras om-
buds, vid denna nyss afslutade riksdag, uttalade
Önskningar, genom några vigtiga och ändamåils-
enliga reformer i åtskilliga fall? Intet af detta!
Se här ett utdrag af det pogram som i ofvanbe-
sagda artikel framlägges af den tidning, som hit-
tills gjort sig en ära i att föra regeringens sak:
Skallp — heter det, i en så betänklig sakernas
-ställning, som den för handen varande, någon
möjlighet blifva, att vid nästa riksdag göra med
framgång motstånd, och rycka ifrån den inkon-
estitutionella oppositionen den seger, som den
aföresatt sig att då vinna, så är angeläget att
cinga sådana misstag vidare begås, som de, vid
ahvilka man hitintills varit van, hvilka skola å-
anyo vända opinionen mot regeringen och följ-
caktligen stämma den till den fientliga faktio-
anens fördel. Framför allt går det icke an, att
aförnya det kolossala felsteget som, mer än nå-
agot annat, vålladt den afgjordt underlägsna ställ-
aning hvari Reg. vid början af nuvarande Riks-
dagen sig befann — den nemligen, att Reg.
aaf sorglöshet och uti inbillad säkerhet lemnat
apressen helt och hållet och med detsamma all
aänflytelse på tänkesättet i sina motståndares hän-
ader. Sker sådant hädanefter, så är allt förlo-
aradt och det är så godt att genast kapitulera
och öfverlemna sig på nåd och onåd uti sina
aförbittrade och hämdgiriga fiendens våld. — —
— Vill man icke gifva sig alldeles till spillo,
heter det vidare, aså måste mot en sådan anfalls
och omstörtningspress hvars ensidighet, bitterhet
coch oförsynthet endast under riksdagstider till-
atagit i så oerhörd måtto, sättas en press, som
amed kraft och skicklighet försvarar de konsti-
atutionella institutionerna i Reg:s åtgärder och
cäfven för sin del kan gå anfallsvis tillväga och
cäfven inför nationen framlägga den inkonstitu-
ationella oppositionens egna beteenden, dess be-
gångna felsteg och ytterligheter, dess faktions-
anda, dess hatfullhet, dess subversiva syften och
grundsattser; samt hvad landet skulle hafva att
avänta om det lyckades medlemmarna att be-
cmäktiga sig ledningen af nästa riksdag och
cinkomma i styrelsen, etc. Hela den stora
konsten för regeringen att återvinna ett förlo-
radt anseende består således uti att organisera
en press som med kraft och skicklighet cförsvarar
de konstitutionella institutionerna och Reg:s åt-
gärder, och som äfven för sin del kan cgå an-
fallsvis tillväga. — Uppgiften är, såsom läsaren
ser i teorien icke synnerligt klyftigt — ej ens
så svår som den en gång framkastade, att lösa
den nya tidens problem. Uti praxis lärer den
väl vara litet värre att gå igenom med, helst
åtskilliga åtgärder, ifall man fortgår på en bana
som redan är beträdd, — och de sednaste till-
dragelserna utvisa att man icke är sinnad från-
träda — äfven med största kraft och skicklighet
torde blifva svår att försvara, äfvenfom man skulle
gå anfallsvis tillväga — något som Minerva och
Sv. Biet hittills så der temligen försökt i snart sagt
hvarje nummer. Men hvad som i synnerhet frappe-
rar är den förkastelsedom Minerva genom ofvan ci-
terade strof fäller öfver sig sjelf och konsorter, då
hon, genom detta bestämdt uttalade behof för Reg.
att organisera en ny egen press, tydligen uttalat
den domen både öfver sig sjelf och kamraten,
att de varit moralisk underlägsne och oskicklige
till sitt kall . . . Det är ett verkligt vädjande
till cetthundrasjuan. För vår del skulle vi vil-
ja gifva ett annat råd åt våra motståndare; att
sedan de först låtit den nye argusiska ledaren
någon tid visa det han i sitt fack är icke min-
dre stor än den namnkunnige Gallas i konsten
att förstöra egna armåer d. v. s. sedan han väl
skrifvit halsen af Minerva eller Biet någon an-
nan tidning måtte uppsättas i den kloka planen
att icke färsvara likt och olikt, det vill säga, att
icke anlägga sitt försvar till betäckande af punk-
ter som redan äro oåterkalleligen förlorade, samt
att jemte begagnande af skäl och bevis söka ve-
derlägga, men derjemte respektera motståndar-
nes öfvertygelse.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
o— Vid Röda Bodarne inträffade förliden Fre-