bels-ordningar, ttilkommer nagon viss person 1
Jett Utskott, helst detta alltid måste anses såsom
en myndighet, som: egentligen blott existerar,
då den är församlad ; samt då kollektift öfver-
lägger, beslutar och verkställer. Derföre erfor-
dras t. ex. att äldste ledamoten af hvarje stånd
genom sin underskrift bestyrker en från Utskott
afgående expedition, och att ledamöter af alla
fyra stånden äro närvarande, då ett Utskott
enligt Rikets Ständers rätt besluter, 0. sS. Vv.
Att i de ständige Utskotten den äldsta Adels-
ledamoten, under supposition att våra stän-
digt närvarande, samt således titulerad såsom
Ordförande, vanligen kommer i närmare rela-
I tion till UtskottetsSekreterare och Kansli än
de öfrige med afseende på ärendernas föredrag-
Jning och expedition, är ingenting annat, än en
naturlig följd af sakförhållandena, och aldeles ej
någon, åt den vid sammankomsterna ordförande
ledamoten uppdragen, högre befattning eller rät-
tighet än de öfrige ledamöternes, af hvad stånd de
vara må.
För att göra detta tydligare må blott erinras,
att ingenting hindrar hvilken Utskottsledamot
som helst, att lika mycket som Ordföranden
hålla inseende öfver expeditionen, äfvensom att
det helt och hållet beror af Utskottet, ej af ord-
föranden, att bestämma ordningen för ärender-
nas föredragning, tiden för sammankomsterna
m. m. i fall de ej skulle åsämjas derom med
hvarandra. Med ett ord, hans enda skiljaktiga
funktion framför de öfriges är, att uppropa leda-
möterne vid öfverläggningarna och framställa
propositioner. Grefve Horn, utanför Utskottets
sessionsrum, var således ej Ordförande; och om
han ock var det i samma stund han infann sig
der, ägde han ingen beslutande rätt som kunde
upphäfva Utskottets. Väl har man hört Grefven
på Riddarhuset tala om att han skulle befalla
eller förbjuda Stats-Utskottets Kansli- -betjening
det eller det; men detta allt är ett nonsens, och
en missförstådd inbillning om platsens makt,
då han efter grundlagen icke kan befalla en
Kanslist att gå tvärt öfver golfvet, så vida han
ej förutsättes gifva denna befallning å Utskot-
tets majoritets vägnar. I samma stund majori-
teten skulle yttra sig mot en sådan befallning
blir den endast att skratta åt. Antager man nu
denna enkla, och så väl på lag som bruk grun-
dade åsigt af förhållandet, så sammanfaller Biets
försök att gifva särskildta rättigheter åt Grefve
Horn i och för hans Ordförande-befattning, som
en såpbubbla; och Biets bemödande, att i detta
afseende skilja ett cordinarie-Utskott och ett
aförstärkt blifver så mycket mer lönlöst, som
Grundlagarnas tydliga erd ochi det vedertagna
bruket nogsamt ådagalägga, att hvad Biet kal-
lar aförstärkt Utskott, är ingenting annat än
det ständiga Utskottet caförstärkt till ett större
antal ledamöter. (Se . . 29; 30, 73 och 735.
Rikds. Ordn. samt 8. 69 Reg. Form. m. fl. grund-
lagsstadganden). Just den händelsen, att i ögon-
blicket af det förstärkta Utskottets sammanträde,
en person med högre riddarhus-nummer kan ta-
ga ordet framför den så kallade ständiga ordfö-
randen, bevisar bäst att hela värdigheten är
blott ögonblicklig, men ej någon på Kontnuitet
eller för serskildt bestyr emellan sammanträdena,
grundad myndighet. Biet må pladdra hvad det
vill så år det altid Utlskottet, adet ständiga nem-
ligen, som kallar det förstärkta antalet leda-
möter att med sig votera öfver hvad Ståndens
protokolls-utdrag visa att Riks-Stånden beslutat,
när den plurålitet, som Grundlagen bestämt oli-
ka för olika fall, icke finnes hafva tillvägabrin-
gat beslut. Detta beslut skall då med Rikets
Ständers rätt fattas af Utskottet sedan det
blifvit. förstärkt och det är och blir ett miss-
bruk att Utskotten, efter det Stånden vägrat att
biträde Utskottets jemkningsförslag, genom nya
afgifvande förslag till propositioner, föranleda
till den, i grundlagen aldrig medgifna möjligheten
för. något eller några stånd, att hindra - allt
besluts fattande, genom vägran att erkänna, hvad
som likväl blott är ett faktum, såsom t. ex.: aatt
två Stånd stannat mot två, eller att ett Stånd
ej sig efter de-öfriga fogat; i hvilket, alltefter
målens beskaffenhet, är laga skäl till omröst-
ning i förstärkt Utskott.
Detta här antydda förhållande har alltid va-
rit så allmänt erkändt, att t. ex. förstärkt Ut-
skott alldrig ansetts kunna ens kommunicera
med Riks-Stånden, utan genom det ständiga Ut-
sköttet allena; och ett Utskotts förstärkning må
nu. vara vald för tillfället, eller för hela riksda-
gen, måste förhållandet vara lika. Också gå in-
ga protokollsutdrag från Stånden till hågot för-
stärkt Utskott utan till det ständiga, som, sedan
det beslutat det förstärktas sammanträde, låter
derom underrätta äldsta ledamoten deri; om han
är en annan person än i det ständiga. Är han
åter densamme, men af ett eller ännat skäl un- :!
dandragit sig deltagandet i beslutet inom :det
ständiga Utskottet, för det särskilda fallet, hvaår-
om votering är i fråga, så är det klart, att han
i:och. med detsamma afträdt från rättigheten att
taga någon befattning dermed såsom ordföran-
de i det förstärkta. Det tycks röja en obe-
griplig brist på uppfattning, för eller en stor,
oförskämdhet i sofismer, för att ej inse den-j,
na enkla slutföljd. Med ett ord: hela Biets be-;
visning är falsk; och hvarken på Talmännen
eller på en enda person i Utskott bör det kun-i
na ankomma, att hindra ett förstärkt Utskott :!
sammanträde, om det ständiga Utskottet efter: