t-efliga värdinna, för er berätta allt hvad jag
v:t härom.
Vid den tid jag nämnt, var Carl S. en rätt vac-
ker ung man, älskad och aktad af alla, hvilka
ände honom. Han var då 28 år gammal och
hade nyss blifvit kapten vid Kronobergs rege-
mente. Han och många andra, ganska förnäma
och hyggliga unga herrar, både ifrån Skåne och
Småland, gjorde då, som man säger, sin cour
för fröknarne P. på E., exellensen P:s båda döttrar.
Det herrskapet voro mycket förnäma och rika.
Döttrarne, fröken Anna och fröken Ebba, voro
både vackra och väl uppfödda. Grefvinnan, de-
ras mor, härstammade från en skånsk adelig fa-
milj, från den tid, då den höga adeln i Skåne
lefde som furstar på sina gods. Ett ungefär af
samma lyx hade hon infört i sitt eget hus på
E. Detta ingaf väl dem, hvilka hedrades med
umgänge der, en slags underdånig vördnad för
det nådiga herrskapet, men den stränga etikett,
som i hvarje ögonblick iakttogs, skulle vist än-
då gjort unga personers besök derstädes mera
sällsynta, i anseende till det der rådande tvån-
get, om ej åsynen af de sköna, unga eftersökta
fröknarne skänkt en belöning åt de unga ele-
ganta kavaljererna för deras stela och vördnads-
fulla iakttagelser af husets ceremoniel. Aldrig
här jag sett något så vackert, som då den ståt-
liga grefvinnan, vid biskop Mörners installering
till biskop i Wexiö på stora balen hos lands-
höfdingens, inträdde med båda sina sköna dött-
rar. Grefvinnan såg då ut som en drottning,
ja, på det sättet förde hon sig, och fröken Anna
som sjelfva Juno, med sin höga gestalt och sina
sköna uttrycksfulla bruna ögon, hvilka förnämt