man skyndar ganska oartigt endast tvärs igenomsta ucen, för att ofördröjligen besöka det straxt utanfö sista ladan belägna Gripsholm. Ute på borggården beundrar mån de båd enorma ryska kanonerna, dgalten och suggany såsom de vanligen kallas. Derpå föres man a en vaktmästare genom den gamla borgen frår rum till rum, från våning till våning; man tai åtskilliga hundra porträtter i hastigt ögonsigte man beser den simpla säng, hvari Sigismunc föddes; man hastar från Gustaf den tredjes spe gelklädda teater till den olycklige Erik den fjortondes rysliga fängelsehåla, och när man kom. mer åter ut i friska luften, är man alldeles förvirrad af allt hvad man på de korta ögonblicken skådat, man har ondt i nacken för allt hvad man gått och kikat uppåt väggarna och man ät tröt i benen för alla trappor man sprungit up; och ner, så att man nästan vill falla omkull. Man äter på stadens värdshus en mycket ar kadisk, men något ankommen middag, och hin ner knapt tömma en väl behöflig kopp kaffe pc maten, då ångbåten skjuter sitt anmaningsskott Klockan är en qvart före fyrz, och man skal åter till sjös. Men besynnerliga saker hafva inträffat unde det herrskaperna sutit till bords och ätit bäst spenat. Förmiddagsblåsten har vuxit till storm och de glesa strömolnsdropparne ha förvandlats till ett stridt hällregn, jag tror nästan skoftals blandadt med litet hagel. Det är med knappaste nöd man ser sig god, att endast komma ner det lilla stycket väg till fartyget. Ty man skulle tro att hela verlden denna morgon sett spindlarna spinna apå ett visst sält) det finns bland samtliga passagerarne ingen enda, som har att erbjuda en paraply, ännu mindre någon, som försett siz med öfverplagg. Det blir i stäl. let att springa allt hvad tyget håller! . . . .. jag vet icke annat råd. Ni skulle ferm minuter sednare se hvilket elän