man skyndar ganska oartigt endast tvärs igenomsta
ucen, för att ofördröjligen besöka det straxt utanfö
sista ladan belägna Gripsholm.
Ute på borggården beundrar mån de båd
enorma ryska kanonerna, dgalten och suggany
såsom de vanligen kallas. Derpå föres man a
en vaktmästare genom den gamla borgen frår
rum till rum, från våning till våning; man tai
åtskilliga hundra porträtter i hastigt ögonsigte
man beser den simpla säng, hvari Sigismunc
föddes; man hastar från Gustaf den tredjes spe
gelklädda teater till den olycklige Erik den fjor-
tondes rysliga fängelsehåla, och när man kom.
mer åter ut i friska luften, är man alldeles för-
virrad af allt hvad man på de korta ögonblic-
ken skådat, man har ondt i nacken för allt hvad
man gått och kikat uppåt väggarna och man ät
tröt i benen för alla trappor man sprungit up;
och ner, så att man nästan vill falla omkull.
Man äter på stadens värdshus en mycket ar
kadisk, men något ankommen middag, och hin
ner knapt tömma en väl behöflig kopp kaffe pc
maten, då ångbåten skjuter sitt anmaningsskott
Klockan är en qvart före fyrz, och man skal
åter till sjös.
Men besynnerliga saker hafva inträffat unde
det herrskaperna sutit till bords och ätit bäst
spenat. Förmiddagsblåsten har vuxit till storm
och de glesa strömolnsdropparne ha förvandlats
till ett stridt hällregn, jag tror nästan skoftals
blandadt med litet hagel. Det är med knap-
paste nöd man ser sig god, att endast komma
ner det lilla stycket väg till fartyget. Ty man
skulle tro att hela verlden denna morgon sett
spindlarna spinna apå ett visst sält) det finns
bland samtliga passagerarne ingen enda, som
har att erbjuda en paraply, ännu mindre någon,
som försett siz med öfverplagg. Det blir i stäl.
let att springa allt hvad tyget håller! . . . ..
jag vet icke annat råd.
Ni skulle ferm minuter sednare se hvilket elän-