möter, Prosten och Kyrkoherden, samt ledamoten . af. Kongl. Nordstjerneorden, Hr Doktor Gabriel Hvasser till Domprost i Westerås. Hr Pr. Hvasser, iegenskap af representant, gaf alltid, så vidt oss vetterligt är, höga vederbörande full anledning tifl belåtenhet, såsom varande en af dem, hvilka städse slutade sig till den biskopliga sidan. Anhars känna vi ej något annat utmärkande drag hos den nye domprosten, än att han är en känslofull man, som lätt faller i gråt vid hvarjehanda tillfällen. —Attäm—— — En talrik samling af hufvudstadens Grosshandelssocietet gaf i förrgår en större middag på värdshuset Blå Porten, till betygande af högaktning åt sina representanter vid den förflutna Riksdagen, Hrr Schartau och Wener. Grosshandlanden Frih. Kantzau fungerade dervid, enligt Sällskapets åstundan såsom värd. Efter måltidens. slut proponerades en skål för DD. MM. Konungen och Drottningen, sedan en för DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan samt för de Kungl, Barnen, och derefter en för Hrr Schartau och Wener, hvilken Hr Frib. Kantzau föreslog, på följande sätt: Jag har den äran föreslå en skål för de, till det nyss slutade Riksmötet, af Grosshandelssocieteten valde Representanter, Hrr Schartau och Wener. Den tillfredsställelse, som medvetandet af ett fullgjordt förtroende medförer, är visserligen tillfyllest för hvarje ädelt sinne. Men det blir icke destomindre en angenäm pligt för dem, som uppdåregit ett sådant förtroende, att öppet och offentligt yttra sin erkänsla, för det att det blifvit värdigt emotsvaradt. Den nu tilländalupne Riksdagen kommer utan tvifvel att intaga ett vigtigt rum uti Sveriges häfder, ehvad man i olika rigtningar må bedömma dess resultater. För vår del anse vi dessa glädjande, och se deruti en morgonrodnad till en ljusare, klarare dag för vårt älskade fosterland. Fröet till tankan på de stora samhällsförbättringarna, nedlagdt i folkets varma hjertan, förqväfves! icke. Det drifver småningom upp till stam, blomma och frukt. Om det går långsamt går det dock säkert framåt. Hvad som icke den sena aftonens sol förmår frambringa, böra vi förhoppningsfullt af bida af den uppgående solens mera lifgifvande Kraft. Vi egne eder, Hrr Schartau och Wener, vår upprigtiga, vår innerliga erkänsla, emedan J städse uppfattat edert vigtiga riksdagsmannakall, icke såsom kommitenter för ett enskildt intresse eller en serskild klass i samhället, utan såsom det allmännas och Svenska Folkets ädle Representanter. Vi egne eder vår odelade högaktning för den orubbliga sjelfständighet, de upplysta åsigter i offentliga ärender, och de aldrig tröttnande bemödanden för det allmänna bästa J ådagalagt! Och vi kunna ej tömma denna skål med en bättre önskan, än att Sveriges hufvudstad alltid må få ega så värdiga Represantanter!!! Sedan skålen druckits, under tillkännagifvande af det lifligaste bifall, tömdes ännu några andra, för handeln och sjöfarten, för upplysningen och för fäderneslandet. Slutligen uppsteg Hr Schartau och, jemte tolkande af sin och sin Kollegas tacksamhet för det dem lemnade beviset på aktning och förtroende, inledde sig till en blick på utsigterna för det allmännas och reformernas sak. Han ridrörde dervid egentligen Konstitutionsutskottets tillgöranden och representationsfrågan, samt den tillfredsställelse man erfor, att ett förslag till reform härutinnan ändtligen hvilade på Ständernas bord, och vände sig härifrån till Friherre Kantzau personligen, såsom en af de Utskottets Ledamöter, hvilka bidragit till detta förslag, samt föreslog en skål för Friherren, som dracks med entusiasm och under hurrarop; hvarpå Friherre K. åter tackade och yttrade sin önskan och förhoppning, att genom det hvilande förslagets antagande vid nästa Riksdag representationsreformen en gång måtte blifva en verklighet. ——LLLMRKMRAAN TT Mr MPN oa 6 TINTN mm Er TTT I FO