mer att uträtta, får man väl se i framtiden Att har framför många andra eger arbetsamhe och förmåga att nagelfara, samt derjemte går ir i det ämne han företager sig, är obestridligt och man bör i sådant hänseende göra honom den rättvisan, att han blir en af de få chefer förvaltningen eger med någon större energi samt jemväl passande för platsen, så snart det icke kommer an på att skrifva författhingar, i hvilket hänseende de båda, inom några månader utfärdade olika koleraförfattningarna, äro verkliga monumenter af den vidunderligaste pedantism och förbistring. Men i frågan om Kammarrätten företer sig det kuriösa förhållandet, hvarom upplysning till och med kan hemtas af Hr von Hartmansdorffs äldre riksdagsyttranden, att en President i det verket torde icke blott kunna upptäcka, utan äfven: sopa igen spåren efter misstag eller misshushållning i förvaltningen Det kan i sådant hänseende just 1 detta ögonblick vara artigt att erinra sig en diskussion på Riddarhuset vid 1828—50 årens riksdag den 29 Mars på eftermiddagen. Saken var nemligen den; att åtskilliga motioner voro väckta, om upphäfvande af de hinder, som, genom ni: gra i sednare tiden utfärdade Kungliga författningar, blifvit lagda emot Kämnersrättens rättig het, att fullfölja gjorda anmärkniugar emot Kollegierna m. m. Lagoch EkonomiUtskotten afstyrkte då denna motion, men flere ledamöter, och i synuerhet Hr Hjerta, Gustaf, och Hr von Hartmantmansdorff yrkade återremiss. Hr von Hartmansdorff yttrade då, bland annat, att det synes som om den närvarande tiden ej vore gynsam för de bemödanden, hvilka göras att bringa ordning i redovisningen för Statsverkets medel. (Huru det sedermera blifvit, känner man ock). Men en gammal vers sägerp, tillade han, att droppan urhålkar stener, icke med våld, utan derigenom att hon ofta faller. Man borde derföre bicke misströsta. Fastän en och annan syntes vara stendöf för alla skäl till rättelse, torde dock pluraliteten desto mer lyssna till dem, etc. Det var, åtminstone till namnet, samme Hr von Hartmansdorff hvilken år 4829 yttrade detta, och till och med talade om pluraliteten, hvarmed icke kunde menas pluraliteten på Riddarhuset, utan bland folket. Också yrkade han då till och med, att Kammarrätten borde få granska, icke blott siffran af de publika verkens räkenskaper, utan äfven sjelfva förvaltningen och motiverade detta rätt utförligt. Det skall nu blifva intressant att se, huruvida samme man, äfven sedan han blifvit kamarillans politiska riksdagschef, det oaktadt fullföljer såsom President i det verk, hvarom är fråga, den stränga granskningsprincip, som finnes uttalad under ofvannämnde diskussion. Vi rekommendera i sådan händelse hos honom en liten insänd artikel som skall inflyta i morgondagens blad, med ett förslag som skulle mycket kunna bidraga till det goda ändamålet. — Samma dag som Hr von Hartmansdorf utnämndes, lemnades den närvarande konseljen ett annat mera bestämdt supplement till sin politiska trosbekännelse, genom. Hr Grefve Mauritz Lewenhaupt förordnande till Ofverståthållare under en åt Hr Möllerhjelm beviljad tjenstledighet på två månader, hvilket redan förut berättelsevis varit omtalad och nu bekräftas af Statstidningen. Hyad Hr Möllerbjelms tjenstledighet beträffar, så har den först efter rabulisterierne till Gr. Horns ära blifvit omtalad, och gifvit anledning till det ryktet, kanske likväl endast härledt från Svenska Minervas artiklar i den riktningen, att man ej skulle finna sig rätt belåten med bemälda Ofverståthållares sätt att behandla bemälde rabulisterier, hvilka visserligen icke heller blifvit utvecklade till den ryktbarhet, att de på något sätt kunna jemnföras med de motsvarande händelserna 4838, då svenska armåeens kärntrupper skördade så många lagrar på hufvudstadens gator. I öfrigt bör man visserligen alltid gifva en embetsman fair play; de förargliga tidningarne hafva nog mycket ändå att hacka på. Hvem vet således, om icke denna sista uppenbarelsen af Braheväldet mot förmodan kan vara lyckligare än de föregående. Vi känna verkligen icke, och det är således ganska möjligt, att Hr Grefve, Lewenhaupt kan hafva studerat sig in till; och med i de kameralistiska och administrativa. detaljer, :som, hufvudsakligen tillhörde Öfverståthållare-embetet. — Listån öfver, belöningarne åt 4840—44 årens representanter ökades ännu ytterligare i går, då officiella bladet tillgännagaf, att H. K. Mai:t. redan den 49 i förra månaden. i nåder ut