mer att uträtta, får man väl se i framtiden
Att har framför många andra eger arbetsamhe
och förmåga att nagelfara, samt derjemte går ir
i det ämne han företager sig, är obestridligt
och man bör i sådant hänseende göra honom
den rättvisan, att han blir en af de få chefer
förvaltningen eger med någon större energi samt
jemväl passande för platsen, så snart det icke
kommer an på att skrifva författhingar, i hvil-
ket hänseende de båda, inom några månader ut-
färdade olika koleraförfattningarna, äro verkliga
monumenter af den vidunderligaste pedantism
och förbistring. Men i frågan om Kammarrät-
ten företer sig det kuriösa förhållandet, hvarom
upplysning till och med kan hemtas af Hr von
Hartmansdorffs äldre riksdagsyttranden, att en
President i det verket torde icke blott kunna
upptäcka, utan äfven: sopa igen spåren efter
misstag eller misshushållning i förvaltningen
Det kan i sådant hänseende just 1 detta ögon-
blick vara artigt att erinra sig en diskussion
på Riddarhuset vid 1828—50 årens riksdag den
29 Mars på eftermiddagen. Saken var nemli-
gen den; att åtskilliga motioner voro väckta,
om upphäfvande af de hinder, som, genom ni:
gra i sednare tiden utfärdade Kungliga författ-
ningar, blifvit lagda emot Kämnersrättens rättig
het, att fullfölja gjorda anmärkniugar emot Kol-
legierna m. m.
Lag- och EkonomiUtskotten afstyrkte då den-
na motion, men flere ledamöter, och i synuer-
het Hr Hjerta, Gustaf, och Hr von Hartmant-
mansdorff yrkade återremiss. Hr von Hartmans-
dorff yttrade då, bland annat, att det synes
som om den närvarande tiden ej vore gynsam
för de bemödanden, hvilka göras att bringa ord-
ning i redovisningen för Statsverkets medel. (Hu-
ru det sedermera blifvit, känner man ock). Men
en gammal vers sägerp, tillade han, att drop-
pan urhålkar stener, icke med våld, utan deri-
genom att hon ofta faller. Man borde derföre
bicke misströsta. Fastän en och annan syntes
vara stendöf för alla skäl till rättelse, torde
dock pluraliteten desto mer lyssna till dem,
etc. Det var, åtminstone till namnet, samme
Hr von Hartmansdorff hvilken år 4829 yttrade
detta, och till och med talade om pluraliteten,
hvarmed icke kunde menas pluraliteten på Rid-
darhuset, utan bland folket. Också yrkade han
då till och med, att Kammarrätten borde få
granska, icke blott siffran af de publika ver-
kens räkenskaper, utan äfven sjelfva förvaltnin-
gen och motiverade detta rätt utförligt. Det
skall nu blifva intressant att se, huruvida sam-
me man, äfven sedan han blifvit kamarillans
politiska riksdagschef, det oaktadt fullföljer så-
som President i det verk, hvarom är fråga, den
stränga granskningsprincip, som finnes uttalad
under ofvannämnde diskussion. Vi rekommen-
dera i sådan händelse hos honom en liten in-
sänd artikel som skall inflyta i morgondagens
blad, med ett förslag som skulle mycket kunna
bidraga till det goda ändamålet.
— Samma dag som Hr von Hartmansdorf
utnämndes, lemnades den närvarande konseljen
ett annat mera bestämdt supplement till sin po-
litiska trosbekännelse, genom. Hr Grefve Mauritz
Lewenhaupt förordnande till Ofverståthållare un-
der en åt Hr Möllerhjelm beviljad tjenstledig-
het på två månader, hvilket redan förut berät-
telsevis varit omtalad och nu bekräftas af Stats-
tidningen.
Hyad Hr Möllerbjelms tjenstledighet beträf-
far, så har den först efter rabulisterierne till Gr.
Horns ära blifvit omtalad, och gifvit anledning
till det ryktet, kanske likväl endast härledt från
Svenska Minervas artiklar i den riktningen, att
man ej skulle finna sig rätt belåten med bemäl-
da Ofverståthållares sätt att behandla bemälde
rabulisterier, hvilka visserligen icke heller blif-
vit utvecklade till den ryktbarhet, att de på nå-
got sätt kunna jemnföras med de motsvarande
händelserna 4838, då svenska armåeens kärntrup-
per skördade så många lagrar på hufvudstadens
gator.
I öfrigt bör man visserligen alltid gifva en
embetsman fair play; de förargliga tidningarne
hafva nog mycket ändå att hacka på. Hvem
vet således, om icke denna sista uppenbarelsen
af Braheväldet mot förmodan kan vara lyckli-
gare än de föregående. Vi känna verkligen ic-
ke, och det är således ganska möjligt, att Hr
Grefve, Lewenhaupt kan hafva studerat sig in
till; och med i de kameralistiska och administra-
tiva. detaljer, :som, hufvudsakligen tillhörde Öf-
verståthållare-embetet.
— Listån öfver, belöningarne åt 4840—44 å-
rens representanter ökades ännu ytterligare i
går, då officiella bladet tillgännagaf, att H. K.
Mai:t. redan den 49 i förra månaden. i nåder ut-
