och derpå hänger ändå en stor del af lifvets
lycka och företräden. O, om du blott vore här,
älskade syster! — skrif snart till din
saknande broder,
Ossian.n
Flera bref af dylikt innehåll erhöll honi bör-
jan af deras skilsmessa, men efterhand blefvo de
färre, och den dystra färgen ljusnade allt mer
och mer. Hedvig kunde icke förklara sig den-
na sällsamma blandning af löje och tårar, denna
besynnerliga kameleontiska natur, som oupphör-
ligt skiftade i hvitt och svart. Hon förmådde
dock icke skilja sina tankar från honom; hon
förstod icke hvilken kraft som oemotståndligt
fjettrade henne vid denne obegriplige person.
Såsom det i den öfriga naturen gifvas vi s2 oför-
klarliga dragningskrafter, likså finnes det men-
niskor emellan, och allt motstånd är förgäfves.
Trots allt hvad hennes förnuft deremot ville in-
vända, älskade dock Hedvig Ossian med en hän-
gifverhet, en värma, en styrka, som tillintet-
gjorde alla hennes försök att aflägsna ett så skim-
rande, ostadigt och ofattligt föremål. Förgälves
kallade hon allt sitt mod och sin sinnesstyrka
till hjelp, de höllo icke profvet. Förgäfves be-
mödade sig hennes förstånd och urskilningskraft
att öfvertyga hennes hjerta och draga det på de-
ras sida; det motstod ihärdigt hvarje försök, det
stod fast i sin villfarelse, som hon kallade det,
ensamt starkare än alla de förbundna motstån-
darne tillsammans. Hon försökte mer än en
gång alt framställa hans bild i sin rätta dag,
beröfvad alla illusoriska, af kärleken lånade fär-
ger och prydnader; men inbillningen trädde
smekande emellan och strödde friska rosor och
täckte dermed de nakna spåren, der det gran-
skande förståndet framgick. Hon vidblef sålun-
da mot sin vilja, och kanske till och med utan
att riktigt veta det, sin en gång fattade lifliga
tillgifvenhet för Ossian. Hon begret den flydda
lyckliga tid, då hon dagligen fick vara i hans
sälskap, och knotade öfver det hårda öde, som
åtskiljde dem, Hennes kärlek och saknad ut-
andade sig uti följande lilla stycke, som hon
skref en aftonstund, sedan hennes ;barn, gått
till hvila:
