i en tjock lunta, jag tror det var Svenska Aka-
demiens handlingar eller om det var någon an-
norstädes: om jag vore målare, nämnde jag
det svarta ondt, jag skulle således måla allting
hvilt. Det tyckte jag var bra sagdt, och ha
derföre kommit ibåg det allt sedan.
När Mormor blir missnöjd med mig och(var
nar så mildt och förebrår så skonsamt och lin-
drigt, då hon höjer upp sin hand och skakar
bet vackra hufvudet och ser på mig med en
dlick, sådan som Marmorbildstoden du en gång
visade mig på Museum, då kysser jag henne,
ty jag har aldrig sett något vackrare.
Alma sade en gång: ack om jag fick min syn
igen! — Hur så Alma, sade jag litet miss-
lynt, ty jag bar förbjudit henne att säga så, eme-
dan det bedröfvar Mormor: ehvad ville du di
göra Alma?, cJag ville resa till Italien och sc
Silvio Pellico och sedan till Stockholm och se
— Franzen —, När så den fina undia läppen
darrade och en fugtig strimma glänste vid ran-
den af de Jjusblå skära tillslutna ögonlocken,
då kysste jag henne, ty hon var så vacker
som en dag. Ossian sjunger iband så jag vore
färdig göra så med honom med, dock har Jag
aldrig kysst honom än, derföre att det förekom-
mer mig ibland (icke alltid), som om han vore
aldravänligast när jag är lite parerad, när hå
ret är omsorgsfullt kammadt, eller då jag bär
en ny klädning. Hm! det är dock alltför be-
synnerligt; det måtte icke vara 533 Jag blott
inbillar mig det; ser du, söta Tantel jag
håller mer af en vissnad blomma, än en frisk.
Den friska ser jag med nöje; Jag kan till och
med sätta henne på mitt bröst, men den vissna-
de smeker jag, trycker henne till mitt hjerta,
ja, jag båller rigtigt af henne — tror du jag
skulle älska Alma så högt, om hon inte vore
blind.? Ossian är inte blind han, — och lik-
väl så — det är besynnerligt! — jag förstår
icke hvarföre jag skall hålla af honom så mycket.