HEDVIG. )
TECKNING EFTER NATUREN.
HI.
Hedvig hade en god gammal Mormor, som
älskade kerne ömt och kallade henne ömsom
sin ros och sin ögonsten. Hedvig aduadex sin
Mormor, lekte med henne som en kattunge,
kammade hennes hår, — det kallade hon att
reda upp i esilfverskänkena — läste högt för
henne i Bibel och Psalmbok — krusade hennes
rems-mössa och spits-stycke, stärkte hennes hår-
bindlar, samt var mån och öm om henne. Hon
visste icke om någon annan Mor, emedan hen-
nes längesedan gått bort. Hedvig hade ock en
yngre syster Alma, som var blind. (Denna arma
åtog hon sig äfven, och släppte henne så till sä-
gandes aldrig från sitt hjerta; hon läste för
henne och uppmuntrade henne med de gladaste
samtal öch sökte på allt upplänkligt sätt försona
henne med sitt öde. — Alma tänkte också säl-
lan derpå så länge hon var nära sin syster.
Hedvig var Almas öga och genom henne såg
hon allt — allt syntes henne derföre vackert.
Hedvig ä!skade det vackra. Alma hade sina
små egna nycker, tycken och föreställningar dem
Hedvig sällan motsade; hon tvertom var henne
behjelplig att skapa och bibehålla de bilder, som
bidrogo att försköna flickans mörka omgifning. Så
ofta hon kunde, bortblåste hon med sin andas var-
ma flägt det tunga, fugtiga moln, som hvilade
öfver den arma Almas femtonåriga rosengård
— således var hon äfven Almas ögonsten och
den fagraste rosen i hennes af natt och Oviss-
het insvepta verld.
) Se Aftonbladet N:o 147. Uti det första stycket
böra följande tryckfel rättas: 2 sidan, 3 spalten,
40 raden nedifrån, står: som kände sig hemma-
stadd i d.nna hemriga tonverld, läs: herrliga
tonverlda. Samma sida, 4 spalten, 22 raden, står
c-schalorne, Väs: b-schalorne.