Under titeln: Strödda anteckningar ur en afli-
den aristokrats efterlemnade papper, innehåller
Phcenix ett ironiskt förslag till statsreglemente,
hvaraf följande stycke synes rätt lyckligt:
Det är med djupaste smärta och förtrytelse, som
jag under mina många in- och utländska resor sett
den vördnad, man är skyldig Staternes öfverhuf-
vuden, råka i förfall. Ej nog med att man våga:
draga deras ofelbarhet i tvifvelsmål; man har till
och med dristat öppet klandra de af dem sjelfve,
eller med Råds råde vidtagna åtgärder, — ja, man
har gått ännu längre: man har förgripit sig på Her-
rans Smorde, stött dem från deras throner och för-
jagat dem i evig landsflykt, under förevänning att
de kränkt lagarne och visat sig oskicklige att re-
gera öfver de folk, till hvars Herrar likväl Gud,
börden eller slumpen kallat dem. Ett mera him:
melskriande brott kan väl näppeligen tänkas. Man
behöfver blott erinra sig, att ingen Ofverhet är
utan af Gud; att den är af Honom förordnad och
satt till herrskare öfver massorna; att den följakt-
ligen är i Guds stad och ställe här på jorden; att
den såsom Guds representant icke kan göra annat,
än hvad som är rätt; att dess gerningar således äro
upphöjda öfver allt klander; att hvar och en, som,
detta oaktadt, visar sig missbelåten med Öfyerhe-
tens tillgöranden, bör anses vara en gudsförsmädare
och såsom en sådan straffas; samt att den eller de,
som medverka till en regents störtande, böra dela
Korahs, Dathans och Abirams barns öde. — Några
dylika majestätsbrott skulle dock, i min tanka,
sällan eller aldrig existera, om man drege mera för-
sorg om att hos det s. k. folket inprägla den blinda
och underdåniga vördnad för makten, utan hvilken
ingen regering kan vara rätt säker för oblida om-
dömen, eller något ännu vida värre. Man borde
följaktligen redan hos barnet inskärpa den läran,
att. en regent aldrig kan fela, och att allt, hvad han
gör, är rätt, och bör vara oss behagligt. För att
vänja det unga sinnet vid ödmjukhet och under-
gifvenhet för Makten, borde hvarje af barnet be-
sången förseelse afbedjas inför en afbild af regen-
len, såsom den person, utan hvilkens samtycke in-
sen ting af någon vigt egentligen kan företagas.
Dessutom borde hvarje undersåte vid lifsstraff å-
läggas, att på sitt bröst bära ett silfvermynt af
minst 40 Rdrs värde, försedt med regentens bröst-
bild, och att inför det, minst 3:ne gånger om da-
gen, bedja en bön för Majestätets lycka och väl-
gång. Härigenom vunnes icke mindre än trenne
stora fördelar: 4:0 rotfästades och underhölles oaf-
låtligen den tillbörliga devotionen för Moajestätet;
2:0 kunde aldrig någon klaga öfver penningebrist,
då han alltid på sitt bröst bure minst 40 Rdr, och
5:0 kunde regeringen, under brydsammare peku-
niära förhållanden, befalla ett utbyte af ofvanbe-
mälte mynt mot dylika af koppar, och sålunda, åt-
minstone för en gång, draga sig ur den knipa,
vari den genom onödiga ambassader, militärlyx,
spioners underhållande, eller andra extra utgifter,
råkat. - os
Alla folkskolor böra upphäfvas, eller åtminstone
ställas på den fot, att någon upplysning ifrån dem
cke utgår bland massorna. Dessa äro födde att
arbeta i sitt anletes svett, och all annan kunskap
in den, att kunna läsa någorlunda hjelpligt innan-
ill, öfverflödig. Den, som beträdes med att hafva
ärt en man ur hopen skrifkonsten, straffas med
att 3:ne dagar ligga krump inför regentens beläte.,
t—