— För att bereda allmänheten tillfälle att så
snart som möjligt få del af Riksdagsbeslutet,
har Red. beslutat att intaga det in extenso i
tidningen, och dermed i dag här ofvan gjort
l början.
ER
I Vi meddela här nedan den af Ryttmästaren
Grefve Horn insända artikel, hvars emottagande
vi annonserade i Lördags och hvars innehåll an-
går den andel, som Grefve Horns person haft i
de sista veckornas händelser m. m. Vi tillstå, att
I vi åtminstone ännu på några dagar helst hade velat
uppskjuta detta meddelande och jemväl enskildt
gjort en hemställan till Grefve Horn i detta hän-
seende af samma skäl, som vi förut, alltsedan
riksdagens afblåsning, icke med ett ord vidrört
de sista scenerna i StatsUtskottet och jemväl hade
med Red. af Dagl. Allehanda öfverenskommit,
att ej på några veckor trycka StatsUtskottets dis-
kussionsprotokoll öfver den mycket omtalta vo-
teringsfrågan: hvilket protokoll annars sätter lä-
saren i tillfälle att fullständigt bedöma Grefve
Horns förhållande. Men Grefven har sjelf insi-
sterat på artikelns publicerande, och en fortsatt
vägran skulle då sannolikt anses såsom härfluten
icke ifrån omtankan att vilja förekomma åter-
upplifvandet af den harm, som Grefve Horns
handlingssätt och maktspråksförsök i StatsUt-
skottet väckte, utan ifrån en afsigt att undan-
hålla en förklaring från hans sida. Artikeln ly-
der så:
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Jag anhåller om ett rum i tidningen för nedan-
stående reklamation, på grund af mitt angripna riks-
dagsmannakall.
Man förblandar 2:ne funktioner, dem mig ålegat,
nemligen: att vara Ordförande både i StatsUtskottet
och i det uti Regerings-formens 69 omnämnda
serskilda Förstärkta StatsUtskottet. Uti den sednare
egenskapen har jag ställt mig till efterrättelse, hvad
alla Riksdagars praxis och sakernas ordning fordra,
att icke, utan minst 3:ne af RiksStåndens medgif-
vande, sammankalla den Rikets Ständers Nämnd,
som, enligt åberopad grundlags 8, med Ständers rätt
besluter. Vägra 2:ne RiksStånd att godkänna vo-
terings-proposition, hvilket är detsamma som att
förvägra Nämndens sammanträde, då blifver det ett
brott, att, genom hvad åtgärd som helst, söka till-
vägabringa en olaglig votering. Detta är hvad Stats-
Utskottet tillåtit sig, då detsamma upphäfde sig till
domare mellan RiksStånden, hvaremot sig reserve-
rade Grefve von Platen, Friherrarne Sprengtporten
och Tersmeden, Herr Anckarsvärd, de fleste af
Preste- och några af Borgare- och BondeStånden.
Att detta lagbrott likväl inom StatsUtskottet kunnat
tima, derföre må de ledamöter af Adeln ansvara,
som icke, lika med mig, aflägsnade sig från Utskot-
tet, hvilket varit ur stånd att fatta något beslut, om
ingen af Ridderskapet och Adeln qvarstannat som
Ordförande.
Mig ålåg imedlertid, såsom det Förstärkta Stats-
Utskottets Ordförande att tillse, det den grundlags-
vidriga handlingen i StatsUtskottet, icke skulle in-
verka på det förra, och att icke 4120 ledamöter af
RiksStånden, förutan suppleanter, genom obehöriga
anslag, måtte kallas, att olagligen sammanträda.
Anslagslapparne blefvo derföre, på min befallning, :
nedtagna, en åtgärd, hvartill Utskotts Ordförande
ofta kunna vara föranlåtne, då hinder möta Utskotts
sammanträden. Men anarkien inom StatsUtskottet
understöddes af några obetänksamma personer till
den grad, att desamma, på gator och i portar, gålvo
vaktbetjening tillsägelser, att återuppsätta de miss-
visande anslagen. Denna af StatsUtskottet vidtagna,
af andra obehöriga upprepade olagliga åtgärden medl:
anslagen, kan rimligen icke framställas såsom någon
autoritet mot mig, som, på grund af mitt dubbla
ordförande-kall, måste, mellan Utskottens samman-
träden, bevaka Kansli-göromålens gång uti båda,
och icke tillåta en så förnufts- och lagstridig akt,
som den, att det ena Utskottet utfärdar kallelse för
det- andra. Jag förebrår mig likväl, att genom mitt
aflägsnande från StatsUtskottet vid tillfället, hafva
gjort detta steg. möjligt. , Min närvaro och en vä-
grad pröposition, hade afböjt detsamma, likasom da-
gen efter, då jag nödgades motsätta mig den samma
stormande Utskotts-majoriteten, hvilken gick i för-
mätet trots ända derhän, att icke vilja åtskiljas, o-
aktadt grundlagen förbjuder, att Utskott äro sam-!
lade liktidigt med Ståndens plena; men denna gång :
vågade ingen taga ordet vid mitt afträdande. Grund- j
lagen medgifver väl icke rättighet åt Utskotts Ord-!
förande att vägra proposition, men den förnekar ho-!
nom lika litet denna naturliga rätt, då en anarkisk !
majoritet vill tilltvinga sig ett olagligt beslut. Hvadj!
StatsUtskottet beträffar, har detsamma ingen rätt att!
besluta öfver något annat, än sin egen arbetsordning, !
och denna rättighet har af mig aldrig blifvit Utskot- f
tet bestridd, ehuru dess utkräfvande kunnat vara bå-!
de ändamålslös och för ordningen skadlig.
Man har sagt, att Friherre Tersmeden var Ord-!
förande vid tillfället af det olagliga beslutets fattan-
de i StatsUtskottet. Detta är beklagligen sant; men
endast partisinnet kunde betrakta Friherrn i denna!
egenskap, efter Utskotts-sessionens slut, hvarefter
all ordförande-åtgärd från hans sida var en usur-!
pation. l
Vi hafva nu erfarit verkningarne af den radikala !
Riksdags-oppositionen, både inom och utom hus, l
och beklaga måste man den förvillelse, hvarigenom !
samhällsordningen hotas, då hemfriden våldsamligen !
störes af dem, hvilka, så väl offentligen som i lön- ;
dom, påkalla en lika brottslig som föraktlig opinions-
yttring från gatan. Stockholm d. 24 Juni 1841. ;
C. F. Horn. 6
I
I
r
I
S
r
I följd af hvad uti inledningen nämndes,
imna vi icke ingå i några vidlyftiga kommen-
tarier öfver denna skrift: vi blott beklaga att
Grefve Horn, såsom det tydligen synes, med
full öfvertygelse ännu fortfar i den gränslösa och
obegripliga förvillelsen att han, i strid emot bå-
de grundlag och praxis, skulle i egenskap af
mo If nanda I ett lil att ära Naåsnat sa. ss 4