— För att bereda allmänheten tillfälle att så snart som möjligt få del af Riksdagsbeslutet, har Red. beslutat att intaga det in extenso i tidningen, och dermed i dag här ofvan gjort l början. ER I Vi meddela här nedan den af Ryttmästaren Grefve Horn insända artikel, hvars emottagande vi annonserade i Lördags och hvars innehåll angår den andel, som Grefve Horns person haft i de sista veckornas händelser m. m. Vi tillstå, att I vi åtminstone ännu på några dagar helst hade velat uppskjuta detta meddelande och jemväl enskildt gjort en hemställan till Grefve Horn i detta hänseende af samma skäl, som vi förut, alltsedan riksdagens afblåsning, icke med ett ord vidrört de sista scenerna i StatsUtskottet och jemväl hade med Red. af Dagl. Allehanda öfverenskommit, att ej på några veckor trycka StatsUtskottets diskussionsprotokoll öfver den mycket omtalta voteringsfrågan: hvilket protokoll annars sätter läsaren i tillfälle att fullständigt bedöma Grefve Horns förhållande. Men Grefven har sjelf insisterat på artikelns publicerande, och en fortsatt vägran skulle då sannolikt anses såsom härfluten icke ifrån omtankan att vilja förekomma återupplifvandet af den harm, som Grefve Horns handlingssätt och maktspråksförsök i StatsUtskottet väckte, utan ifrån en afsigt att undanhålla en förklaring från hans sida. Artikeln lyder så: Till Redaktionen af Aftonbladet! Jag anhåller om ett rum i tidningen för nedanstående reklamation, på grund af mitt angripna riksdagsmannakall. Man förblandar 2:ne funktioner, dem mig ålegat, nemligen: att vara Ordförande både i StatsUtskottet och i det uti Regerings-formens 69 omnämnda serskilda Förstärkta StatsUtskottet. Uti den sednare egenskapen har jag ställt mig till efterrättelse, hvad alla Riksdagars praxis och sakernas ordning fordra, att icke, utan minst 3:ne af RiksStåndens medgifvande, sammankalla den Rikets Ständers Nämnd, som, enligt åberopad grundlags 8, med Ständers rätt besluter. Vägra 2:ne RiksStånd att godkänna voterings-proposition, hvilket är detsamma som att förvägra Nämndens sammanträde, då blifver det ett brott, att, genom hvad åtgärd som helst, söka tillvägabringa en olaglig votering. Detta är hvad StatsUtskottet tillåtit sig, då detsamma upphäfde sig till domare mellan RiksStånden, hvaremot sig reserverade Grefve von Platen, Friherrarne Sprengtporten och Tersmeden, Herr Anckarsvärd, de fleste af Presteoch några af Borgareoch BondeStånden. Att detta lagbrott likväl inom StatsUtskottet kunnat tima, derföre må de ledamöter af Adeln ansvara, som icke, lika med mig, aflägsnade sig från Utskottet, hvilket varit ur stånd att fatta något beslut, om ingen af Ridderskapet och Adeln qvarstannat som Ordförande. Mig ålåg imedlertid, såsom det Förstärkta StatsUtskottets Ordförande att tillse, det den grundlagsvidriga handlingen i StatsUtskottet, icke skulle inverka på det förra, och att icke 4120 ledamöter af RiksStånden, förutan suppleanter, genom obehöriga anslag, måtte kallas, att olagligen sammanträda. Anslagslapparne blefvo derföre, på min befallning, : nedtagna, en åtgärd, hvartill Utskotts Ordförande ofta kunna vara föranlåtne, då hinder möta Utskotts sammanträden. Men anarkien inom StatsUtskottet understöddes af några obetänksamma personer till den grad, att desamma, på gator och i portar, gålvo vaktbetjening tillsägelser, att återuppsätta de missvisande anslagen. Denna af StatsUtskottet vidtagna, af andra obehöriga upprepade olagliga åtgärden medl: anslagen, kan rimligen icke framställas såsom någon autoritet mot mig, som, på grund af mitt dubbla ordförande-kall, måste, mellan Utskottens sammanträden, bevaka Kansli-göromålens gång uti båda, och icke tillåta en så förnuftsoch lagstridig akt, som den, att det ena Utskottet utfärdar kallelse för detandra. Jag förebrår mig likväl, att genom mitt aflägsnande från StatsUtskottet vid tillfället, hafva gjort detta steg. möjligt. , Min närvaro och en vägrad pröposition, hade afböjt detsamma, likasom dagen efter, då jag nödgades motsätta mig den samma stormande Utskotts-majoriteten, hvilken gick i förmätet trots ända derhän, att icke vilja åtskiljas, oaktadt grundlagen förbjuder, att Utskott äro sam-! lade liktidigt med Ståndens plena; men denna gång : vågade ingen taga ordet vid mitt afträdande. Grundj lagen medgifver väl icke rättighet åt Utskotts Ord-! förande att vägra proposition, men den förnekar ho-! nom lika litet denna naturliga rätt, då en anarkisk ! majoritet vill tilltvinga sig ett olagligt beslut. Hvadj! StatsUtskottet beträffar, har detsamma ingen rätt att! besluta öfver något annat, än sin egen arbetsordning, ! och denna rättighet har af mig aldrig blifvit Utskotf tet bestridd, ehuru dess utkräfvande kunnat vara bå-! de ändamålslös och för ordningen skadlig. Man har sagt, att Friherre Tersmeden var Ord-! förande vid tillfället af det olagliga beslutets fattande i StatsUtskottet. Detta är beklagligen sant; men endast partisinnet kunde betrakta Friherrn i denna! egenskap, efter Utskotts-sessionens slut, hvarefter all ordförande-åtgärd från hans sida var en usur-! pation. l Vi hafva nu erfarit verkningarne af den radikala ! Riksdags-oppositionen, både inom och utom hus, l och beklaga måste man den förvillelse, hvarigenom ! samhällsordningen hotas, då hemfriden våldsamligen ! störes af dem, hvilka, så väl offentligen som i lön; dom, påkalla en lika brottslig som föraktlig opinionsyttring från gatan. Stockholm d. 24 Juni 1841. ; C. F. Horn. 6 I I r I S r I följd af hvad uti inledningen nämndes, imna vi icke ingå i några vidlyftiga kommentarier öfver denna skrift: vi blott beklaga att Grefve Horn, såsom det tydligen synes, med full öfvertygelse ännu fortfar i den gränslösa och obegripliga förvillelsen att han, i strid emot både grundlag och praxis, skulle i egenskap af mo If nanda I ett lil att ära Naåsnat sa. ss 4