Nu Lisa, Anders, Jöns, Marie, Graverat sina namn deri, Med täljknif i den djerfva hand. — O1! Riddarborg i Svea land! — Hvart togo nu de sublima intrycken vägen? — Full af harm skyndade jag mina färde; men det, som är värre, minnet af denna förtret har ånyo förstämt mig, och betagit mig all lust och förmåga att fortsätta min resebeskrifning, — Väl kunde jag hafva ett och annat att tillägga; såsom huru en full fattigstugubbe agerade polisbetjent, och envist frågade efter våra namn; buru vi drucko kaffe hos en tjock nämdemansmor, som sade sig fruktat för vattusot, men blifvit lugnad sedan hon samma dag mätit sin digra lekamen, och den, omkring lifvet taget, ej befanns utgöra mera än 40 qvarter. Äfven kunde jag nämna om de ovanligt sköna högstammiga björkarne och pyramidformiga enbuskarne vid Åtveds kopparverk; men, som sagdt är, jag förmår nu ej mera, och du får derföre åtnöja dig med detta prof på min goda vilja. —