Nu Lisa, Anders, Jöns, Marie,
Graverat sina namn deri,
Med täljknif i den djerfva hand. —
O1! Riddarborg i Svea land! —
Hvart togo nu de sublima intrycken vägen? —
Full af harm skyndade jag mina färde; men det,
som är värre, minnet af denna förtret har ånyo
förstämt mig, och betagit mig all lust och förmå-
ga att fortsätta min resebeskrifning, — Väl kunde
jag hafva ett och annat att tillägga; såsom huru
en full fattigstugubbe agerade polisbetjent, och
envist frågade efter våra namn; buru vi drucko
kaffe hos en tjock nämdemansmor, som sade sig
fruktat för vattusot, men blifvit lugnad sedan hon
samma dag mätit sin digra lekamen, och den, om-
kring lifvet taget, ej befanns utgöra mera än 40
qvarter. Äfven kunde jag nämna om de ovanligt
sköna högstammiga björkarne och pyramidformiga
enbuskarne vid Åtveds kopparverk; men, som sagdt
är, jag förmår nu ej mera, och du får derföre åt-
nöja dig med detta prof på min goda vilja. —