serdeles under natten till Fredagen den 48 den nes, synts uppretad och bitter; att d. 48 fråj flera håll ånyo försports rykten om tillämnad folksamlingar,; att den påföljande natten åf skillige pålitlige enskilde personers voro, jemt polisbetjening, å polisens vägnar tillstädes, fö alt iakttaga sinnesstämningens beskaffenhet; sam att en f. d. betjent, Lundberg, som innehade ste nar, vemottagit penningar eller papper af andr: tillstädesvarande., Detta sistnämnda fäster isynnerhet uppmärk samheten. Om, såsom häraf vill synas, polisei verkligen sett penningar af wandra tillstädesva rande, utdelas, så synes väl ingenting varit lät tare än att genast taga desse uppviglare för huf vudet; ja, det förekommer oss till och med, son om detta varit nästan vigtigare, än att få tag en och annan gesäll och lärgosse, om denne äf ven gjort sig brottslig i sjelfva handlingen. O möjligen kan det väl vara meningen, att blot lösligt och utan närmare säkerhet anföra dett: i ändamål, att sedan lemna ett obestämdt ut rymme åt gissningarna, eller att dessa sedar kunde, genom muntliga tillägg, erhålla en närmart rigtning. ) Sammanlägger man nu allt detta, så synes de nästan oförklarligt, att polismakten ej skule kunnat utspana, åtminstone de synbara tillställarne af sjelfva stenkastningen, ty att antaga, att de uppgifne personerne, såsom i början af rapporten antydes, skulle handlat endast i följd a! missnöje med Grefve Horns förfarande i StatsUtskottet och nedtagandet af ett anslag till sammanträde i förstärkt Utskott, förefaller alldeles otänkbart, då man besinnar deras ställning i samhället, o. s. v., hvilket äfven kan tillämpas, på de under nätterna till Måndagen och Tisdagen för wuppvigling häktade tvänne personer, hvilkas förhörande likväl ej synes ledt till något resultat, då derom ingenting i berättelsen nämnes. Det tyckes vara påtagligt, att alla de omtalade omständigheterna bordt kunnat försätta polisstyrelsen i tillfälle, att bestämdare uppgifva sanna förhållandet, och de pålitlige enskilte personerne, som polismakten nu begagnar, måtte således icke rätt sanningsenligt piakttagan ställningar och förhållanden. Till illustrerande häraf må tilläggas, att efter hvad vi hört sägas, hade t. ex. just vid det tillfälle då ett parti välklädda personer undanträngt några kastande och skriande ynglingar ifrån huset ned åt gatan, den då först ur huset utrusande polisbetjeningen kommit så oväntadt detswmma i ryggen, att villervalla uppstått och de kastande undkommit. Skulle ej sådant bevisa, att de ,pålitlige ej gjort synnerlig god tjenst it saken; och skulle ej deras iakttaganden af sinnesstämningen,, möjligen då kunnat vara lika tvifvelaktigt. Det är alltför troligt, helst om pålitligheten ersättes per natt, att de enskildes enskilda fördel bjuder, att se folksamlingar jemt i syne. Likaså vet man väl, att bara den offentliga myndigheten visar, att den väntar folksamlingar, så underlåter den lätt begripliga, allmänna nyfikenheten, sällan ett bilda sådana; vanligen utan allt annat ändamål än att skåda på den rysligt tillämnade vådan., — —BONYNEREREEEE