träffa Herr Fändricken personligen i dag. Mer
tillåt. mig att begagna tillfället för att tala öppe
och välment, efter mitt lynne: Jag skall ej till
mäta mig rättighet att granska Fändrickens sät
att sköta sina enskilda angelägenheter, när de
icke får inflytande på mina egna eller deminas
Men som far är jag skyldig att vara omtänksan
för min dotters framtid, alltså måste jag säg:
farväl
Silfverbåge fordrade likväl att ännu en gång
få se! Carolina; för att höra af hennes mun sit
öde. sDet må ske, svarade Elfort och ropade
henne. När hon inkom syntes tydligt att skiljs
mässan kostat henne tårar, men hon svarade
endast med lugn beslutsamhet: Jag åtlyder mir
fars vilja, gif mig derföre åter min ring.
Silfverbåge lemnade henne ändtligen ringen
Den andra kastade han på eldbrasan, hvarefte:
han bugade sig och gick, utan att säga ett ord
svingade sig på sin häst ocb red i fullt sporr
streck tillbaka till Viralund. Det är alldele
obegripligt, sade han, watt en sådan bagatell, son
försäljningen af en egendom, kan begagnas son
förevändning att rubba en förlofning; jag måste
meddelå denna reflexion åt någon vän. Gjord
som sagdt; han tog af vägen till Beckaforss, de
hans fars bästa Vän, Major Feldtström, bodde
sHvad tycker Farbror, började han, innan ha
hunnit helsa, och berättade hvilken förödmjukel
se som träffat honom i Elfortska huset. Ha
jag icke behandlat saken, som det anstår en Svens!
adelsman ?,
Du har handlat som en narr, min kära Fer
dinandp, svarade gubben. Elfort har icke gjo
annat, än hvad hvarje förnuftig far i dylika om