träffa Herr Fändricken personligen i dag. Mer tillåt. mig att begagna tillfället för att tala öppe och välment, efter mitt lynne: Jag skall ej till mäta mig rättighet att granska Fändrickens sät att sköta sina enskilda angelägenheter, när de icke får inflytande på mina egna eller deminas Men som far är jag skyldig att vara omtänksan för min dotters framtid, alltså måste jag säg: farväl Silfverbåge fordrade likväl att ännu en gång få se! Carolina; för att höra af hennes mun sit öde. sDet må ske, svarade Elfort och ropade henne. När hon inkom syntes tydligt att skiljs mässan kostat henne tårar, men hon svarade endast med lugn beslutsamhet: Jag åtlyder mir fars vilja, gif mig derföre åter min ring. Silfverbåge lemnade henne ändtligen ringen Den andra kastade han på eldbrasan, hvarefte: han bugade sig och gick, utan att säga ett ord svingade sig på sin häst ocb red i fullt sporr streck tillbaka till Viralund. Det är alldele obegripligt, sade han, watt en sådan bagatell, son försäljningen af en egendom, kan begagnas son förevändning att rubba en förlofning; jag måste meddelå denna reflexion åt någon vän. Gjord som sagdt; han tog af vägen till Beckaforss, de hans fars bästa Vän, Major Feldtström, bodde sHvad tycker Farbror, började han, innan ha hunnit helsa, och berättade hvilken förödmjukel se som träffat honom i Elfortska huset. Ha jag icke behandlat saken, som det anstår en Svens! adelsman ?, Du har handlat som en narr, min kära Fer dinandp, svarade gubben. Elfort har icke gjo annat, än hvad hvarje förnuftig far i dylika om