ett besök, men blef af ett förfär:igt snöfall uppehållen på vägen och kom några dagar sednare än han var väntad, Då han erhöll underrättelsea om Emilis tillstånd. skyndade han på Waldenborgs anmodan till Rosenholm och träffade redan der den för tillfället anlitade läkaren. Roselli såg genast, att Emili icke kunde. räddas, likväl gjordes härtill alla möjliga försök. Barnet hade från början varit svagt oeh icke gifvit hopp om ett längre vistande i verlden. Det afled en timma efter Emili. — Roselli egnade den återstående delen af natten åt Stålfeldt, som ännu icke kände sin förlust. Han hade gått till hvila med den tröstande underrättelsen, att Emili varit somnad. Att skildra den häftighet, hvarmed Stålfeldt begrät förlusten af sin nittonåriga maka och deras barn är lika omöjligt som öfverflödigt. Hans anförvandter deltogo med känslans hela värma uti hans sorg, så väl som den gamla mamsell Amneus, hvilken tillbringat ea längre tid uti Waldenborgska huset och der eqvarstannat hos det unga paret. Roselli åtog sig den bedröfliga kommissionen, att lemna föräldrarne underrättelse om Emilis död. Walderborgs ofta förnyade bröstkrämpor hade hindrat honom från personlig inställelse hos sin dotter, och hans maka vågade aldrig vid dylika tillfällen lemna honom någon stund; de måste alltså afbida Rosellis återkomst; jag förlitar mig med trygghet på denne min bepröfvade väns så väl vilja, som förmåga, sade Waldenborg om aftonen till sin maka, då de gingo till hvila; det var samma nalt, som Emili för sista gången tillslöt sina ögon. Vid midnatten vaknade Waldenborg häftigt och väckte sin maka, med de orden: aVi hafva icke mera något barn, Emili är död. Jag har drömt om henne, att hon stod här vid vår säng, klädd uti en hvit drägt, med ett barn i famnen och leende lad hon ett papper på bordet, hvarpå VOro antecknad: följande ord: cpå andra stranden träffas vi åter.