ett besök, men blef af ett förfär:igt snöfall up-
pehållen på vägen och kom några dagar sednare
än han var väntad, Då han erhöll underrättel-
sea om Emilis tillstånd. skyndade han på Wal-
denborgs anmodan till Rosenholm och träffade
redan der den för tillfället anlitade läkaren.
Roselli såg genast, att Emili icke kunde. räddas,
likväl gjordes härtill alla möjliga försök. Bar-
net hade från början varit svagt oeh icke gifvit
hopp om ett längre vistande i verlden. Det
afled en timma efter Emili. — Roselli egnade
den återstående delen af natten åt Stålfeldt, som
ännu icke kände sin förlust. Han hade gått
till hvila med den tröstande underrättelsen, att
Emili varit somnad. Att skildra den häftighet,
hvarmed Stålfeldt begrät förlusten af sin nitton-
åriga maka och deras barn är lika omöjligt som
öfverflödigt. Hans anförvandter deltogo med
känslans hela värma uti hans sorg, så väl som
den gamla mamsell Amneus, hvilken tillbringat
ea längre tid uti Waldenborgska huset och der
eqvarstannat hos det unga paret. Roselli åtog
sig den bedröfliga kommissionen, att lemna för-
äldrarne underrättelse om Emilis död. Walder-
borgs ofta förnyade bröstkrämpor hade hindrat
honom från personlig inställelse hos sin dotter,
och hans maka vågade aldrig vid dylika till-
fällen lemna honom någon stund; de måste
alltså afbida Rosellis återkomst; jag förli-
tar mig med trygghet på denne min bepröfva-
de väns så väl vilja, som förmåga, sade Wal-
denborg om aftonen till sin maka, då de gingo
till hvila; det var samma nalt, som Emili för
sista gången tillslöt sina ögon. Vid midnatten
vaknade Waldenborg häftigt och väckte sin ma-
ka, med de orden: aVi hafva icke mera något
barn, Emili är död. Jag har drömt om henne,
att hon stod här vid vår säng, klädd uti en hvit
drägt, med ett barn i famnen och leende lad
hon ett papper på bordet, hvarpå VOro antecknad:
följande ord: cpå andra stranden träffas vi åter.