gon sin hvilobädd, sedan hon åter till försynen
förnyat sina varma tacksägelser för sin oväntade
lycka. Waidenborg gjorde skyndsamma anstalter
till Lovisas uppklädande enligt sitt nya stånd.
En för ändamål anskaffad sömmerska, hade re-
dan innan slutet af påföljande dag förfärdigat en
klädning efter nyaste modet. Den unga, lyck-
liga bondflickan smög ofta en blick åt spegeln
och gladde sig innerligt åt den vackra klädnin-
gen, och framför allt deråt, att hon sjelf fann
sanningen af hvad sömmerskan försäkrat henne,
att hon var en rätt vacker flicka. Hon skyn-
dade sig in till Waldenborg, för att tacka ho-
nom, och för att visa sig utt en ny och mera
fördelaktig dager. Lovisas brudklädning samt
den öfriga nya garderoben och tillbehör, blefvo
i ordning under de dagar Waldenborg dröjde i
staden, och sedan han äfven gjort anstalt om
lysning, uppsteg han med sin fästmö uti der
stora vagnen, hvilken hon för så kort tid sedan
endast på afstånd beundrat. Hon nickade etl
vänligt farväl åt det kring trappan församlade
husfolket, medan gästgifvaren bugande tillslö!
vagnsdörren och önskade en lycklig resa. Inom
några timmar var Waldenborg med sin tillkom-
mande maka hemma på Rosenholm. Der voro
bonom, nu, som vanligt, de redlige vännerne,
Pastor Sommer, med fru, till mötes. De emot-
togo, med vänskapens välvilja, den unga Lovisa,
hvilken Waldenborg begärde till brölloppet få
öfverlemna uti fru Sommers beskydd. Förenin-
gen firades ganska enkelt. Waldenborg och Lovisa
vigdes i byns kyrka en söndag, under den all-
männa gudstjensten. Sommer, med familj, och
Grundler, voro de enda, som åtföljde brudpare!