Jag är bortgömd och arm;
Men vid hafsmodrens barm
Är jag trygg, som den rotfasta ek.
Jag är konung här
På de vilda skär;
Mina mödor de gifva mig skatt:
Hvart jag vänder mitt lopp,
Drar jag skördarna opp
Ur de dimmiga fjärdarnas natt.
Mina åkrar stå
Uti böljor blå,
Mina ängar i svindlande djup;
Mina bjordar gå vall
I de brusande svall,
Der jag svänger min ilande slup.
Och en makas famn
Ar den lugna hamn,
Dit jag vänder om qvällen i frid
Vid vår sång, vid vår bön,
Somnar dagen på ön,
Somnar hafvet och vindarnas strid,
Ingen ovän slår
Mina hvita får,
Der de leka på glittrande mark;
Intet hat på min hy
Lägger mörknande sky:
Jag är from, som min skuldra är stark.
Och, som fisk på. våg,
Är jag lätt i håg,
Och, som morgon med vaknande vind,
Är jag frisk och förnöjd,
Och jag sjunger af fröjd,
Och jag sjunger med rosor på kind:
Pris åt djup och grund!
Pris åt fjärd och sund!
Och åt Den som har skapt dem så väl!
Pris åt Honom som gaf
Oss en jord och ett haf,
Och en himmel för längtande själ!v