men tredje året måste äfven härtill beräknas och Waldenborg öfverlemnade allt åt denna sin aktRingsvärda frändes godttinnande, hvars löfte han erhållit att åtfölja Emili till hembygden och der öivervara bröllöppet. Waldenborg skulle någon tid förut inställa sig i Stockholm, att på resan vara båda dessa för honom så dyrbara föremål följaktliga. Han lemnade en betydlig summa penningar till öfverstinnan, hvarmed Emilis brudskrud skulle bestyras; omfamnade sin, inom några månader blifvande maka, med hopp om det glada återseendet och en lycklig sammanlefnad. Efter ett kort vistande hos sina vänner återvände han till sitt hem, der han välkomnades af sina redliga grannar, det goda prestfolket, som föreslogo honom till biträde för den unga grefvinnan förra pastorens efterlentnade dotter, mamsell Amneus, hvilken sedan fadrens död hade vistats isin förmyndares, Sommers, hus, och der af pastorskan inhemtat kännedom uti allt hvad som tillhör en ordentlig landthushållning. Waldenborg antog med tacksamhet detta anbud, och allt var nu i behörigt skick på det trefliga Rosenholm. Emilis föräldrar tillbringade der med Waldenborg många lyckliga dagar och väntade ännu flera af den hoppfulla framtiden. Begge åtföljde den tillämnade mågen till den lilla staden, der de bodde, då han företog den så länge önskade resan att hemföra sin brud. Under vägen framställde fru Firman sin önskan, att på midsommarsafton, som var Emilis födelsedag och inträffade på en Söndag, få se sin dotter vid altaret förenas med Waldenborg. Det var en af de första dagarne al Maj, och Waldenborg kunde derföre med visshet anse sig vara återkommen så långt före den bestämda dagen, som fordrades för lysning och nödiga anstalter till brölloppet. Han hvilade första natten På sin resa i Firmans hus och vid morgonrodnaden satt han redan i vagnen och läste åter Emilis med sednaste posten ankomna bref. Hennes glada uttryck öfver återseendet,