men tredje året måste äfven härtill beräknas och
Waldenborg öfverlemnade allt åt denna sin akt-
Ringsvärda frändes godttinnande, hvars löfte han
erhållit att åtfölja Emili till hembygden och der
öivervara bröllöppet. Waldenborg skulle någon
tid förut inställa sig i Stockholm, att på resan
vara båda dessa för honom så dyrbara föremål
följaktliga. Han lemnade en betydlig summa
penningar till öfverstinnan, hvarmed Emilis brud-
skrud skulle bestyras; omfamnade sin, inom nå-
gra månader blifvande maka, med hopp om det
glada återseendet och en lycklig sammanlefnad.
Efter ett kort vistande hos sina vänner återvän-
de han till sitt hem, der han välkomnades af
sina redliga grannar, det goda prestfolket, som
föreslogo honom till biträde för den unga gref-
vinnan förra pastorens efterlentnade dotter, mam-
sell Amneus, hvilken sedan fadrens död hade
vistats isin förmyndares, Sommers, hus, och der
af pastorskan inhemtat kännedom uti allt hvad
som tillhör en ordentlig landthushållning. Wal-
denborg antog med tacksamhet detta anbud, och
allt var nu i behörigt skick på det trefliga Ro-
senholm. Emilis föräldrar tillbringade der med
Waldenborg många lyckliga dagar och väntade ännu
flera af den hoppfulla framtiden. Begge åtföljde
den tillämnade mågen till den lilla staden, der de
bodde, då han företog den så länge önskade resan
att hemföra sin brud. Under vägen framställde
fru Firman sin önskan, att på midsommarsafton,
som var Emilis födelsedag och inträffade på en
Söndag, få se sin dotter vid altaret förenas med
Waldenborg. Det var en af de första dagarne
al Maj, och Waldenborg kunde derföre med viss-
het anse sig vara återkommen så långt före den
bestämda dagen, som fordrades för lysning och
nödiga anstalter till brölloppet. Han hvilade
första natten På sin resa i Firmans hus och vid
morgonrodnaden satt han redan i vagnen och
läste åter Emilis med sednaste posten ankomna
bref. Hennes glada uttryck öfver återseendet,