sin förlofning med REmili, och vidare om sin!
resa till julen, om uppresan med fästmön till
hufvudstaden nästkommande sommar, och om
alla förbättringar och förändringar vid Rosen-
holm, hvartill hans vän hjertligen lyckönskade
honom. saVet du min bror, tillade han, aför
första gången i min Isfnad har jag varit oense
med mig sjelf, oeh det endast uti den punkten,
huru jag skall försköna detta ställe till min Emi-
lis emottagande; men jag har ännu ett par år
att arbeta härpå.s
Pastor Sommer skiljdes icke vid Waldenborg
förrän sent på aftonen, och alla stunder, som
Waldenborg hade ledige från sin tjenstbefattning,
egnade han med nöje åt sin väns trefliga um-
gänge. Så förflöt tiden till julen, då Waldenborg
hastade, att uppfylla sitt löfte och besöka sina
vänner i staden. Emilis så väl, som hennes för-
äldrars glädje vid hans återseende, samt huru hen-
nes förra leksystrar omöjligt kunde fördölja den
obehagliga känslan, afunden, öfver Emilis lycka,
då Waldenborg svängde om med henne i dan-
sen, eller i de glada jullekarne alltid närmade
sig till henne, är öfverflödigt att noggrannare
skildra. :
At öfverstinnan Odalsvärd, ett talangfullt frun-
timmer, med hvilken Waldenborg var förenad
genom slägtskap och barndomsvänskap, öfver-
lemnade han, med fullt förtroende, allt bestyr
om Emilis undervisning och handledning. Från
denna erhöll han ett bref. som fullkomligt sv2-
rade mot hans önskan. ÖOfverstinnan bad ho-
nom vara välkommen med Emili vid den bestämda
tiden, och lofvade, att på bästa sätt förbereda
hennes emottagande. Fru Reversi, enka efter
en Italienare, hade i Stockholm en förträfflig
pension, hvarest alla de talanger meddelades, som
Waldenborg önskade för Emilis bildning.
I medlet af Juni företogs resan. Intet an-
märkningsvärdt passerade härunder, utom att
Emili, som hittills endast varit högst en mi