offentligen tillkännagifva, att tillförlitfiga under-
rättelser om Preste-Ståndets vid denna Riksdag fö-
rehafda öfverläggningar och beslut endast äro att
finna i Preste-Ständets, för denra Riksdag tryckta,
Protokoiller, af hvilka ett tillräckligt antal exemplar
skola de Resp. Stift- och Läroverks-Bibliotheken
meddelas. Ut supra. 5 In fidem, .
E. M. Tegqner.a
Kanhända hade det högv. Ståndet, innan det
fattade förestående beslut, borat göra en skilnad
mellan Ståndets beslut,, hvaraf Presteståndets
handlingssätt vid denna Riksdag hufvudsåkligen
karakteriseras, och Ståndets protokoiler, der man
har att söka färgen på hvarje ståndsrepresentant
enskildt.
Hvad besluten beträffar, så finnas de till öf-
verflöd förvarade i andra riksdagshandlingar, och
det kan väl ieke hafva varit Ståndets mening
att de icke der skulle vara lika riktiga, eller att
något misstag om dessa beslut hittills någorstädes
egt rum, så att man i Presteståndets protokoller
skulle kunma göra den upptäckten att Ståndet
handlat, d. v. s. beslutat annorlurda än tidnin-
gar eller offentliga akter refererat.
Angående åter protokollerna, kan man vis-
serligen af de tryckta exemplaren med säkerhet
öfvertyga sig, att det eller det verkligen stått i
Presteståndets protokoll, men icke precist med
samma säkerhet att det, som står der, blifvit
sagdt just så och icke annorlunda, samt att följ-
aktligen hvarje relation, som på något sätt af-
veke från Ståndets protokoll, skulle vara i sig
sjelf oriktig. Det är nemligen för ingen repre-
sentant obekant, att icke mindre inom Preste-
ståndet, än hos Ridderskapet och Adeln, det stått
hvarje ledamot fritt att, före protokollsjusterin-
gen, mundera sina yttranden i memorialproto-
kollet, samt att denna fribet ock blifvit mycket
begagnad. Sällan torde någon Talare vid denna
mundering funnit ett så ofelbart bistånd af sitt
minne och sin oväld, att han icke stundom modi-
fierat sina uttryck snarare till det, som han ön-
skade måtte vara sagdt eller stå i protokollet,
än till det; som möjligen under diskussionen
kunnat undfalla honom, men som han af en
eller annan orsak efteråt fann mindre passande.
När härtill och till det, som om sjelfva besluten
sagdt är, lägges, att protokollsförarne i Preste-
ståndet icke heller, ehuru både skickliga och o-
väldiga, kunnat vara alldeles ofelbara, samt att
mången nödgats lemna sina yttranden ojustera-
de, så blir det klart dels att de tryckta proto-
kollernas vitsord icke får utsträckas derhän, att
hvarje från dem afvikande relation skulle vara
absolut oriktig, dels ock att man icke i dessa
protekoller skall kunna upptäcka, att Prestestån-
det vid innevarande Riksdag handlat på annat
sätt än deras hittills refererade beslut wvitsorda.