rörande underhandlingarna mellan hans landsmän och Chineserne. Detta är imedlertid icke, såsom man oriktigt hållit före, den första gången, som Engelsmännen infunnit sig vid Pe hos mynning. Hr Flint, föreståndare för ostindiska kompaniets faktori i China, seglade år 1759 från Ningpo, vid viken Petscheli, och förstod, genom mutor, bringa det derhän, att hans böneskrift kom i eHimlasonen,: Kien longs händer. Monarkens svar lydde: aHan borde begifva sig tillbaka till Kanton, der skulle en hög embetsman, som för ett sådant ändamål skulle företaga resan dit landvägen, undersöka de främmande köpmännens besvärspunkter.o Så skedde det äfven. Det kejserliga ombudet fann klagomålen grundade; och afsände derom en berättelse till Peking — Till) följe deraf blef tulldirektören !:) afsatt, och många missbruk afskaffades, som der på stället inrotat sig 5. !) Kien ta, af Europeerne orätt kallad Hu po, och vanligtvis skrifvet Hoppo; Hu po kallas finansministerium eller finansbyr! R 1) Denna märkliga notis finnes bland de lärorika dokumenter, rörande britti:ka handelns utbredande i Östern, som för ungefir 20 år sedan ur Indiska Husets arkiv förelades pariamentet. ——— EE