rörande underhandlingarna mellan hans landsmän och
Chineserne. Detta är imedlertid icke, såsom man
oriktigt hållit före, den första gången, som Engels-
männen infunnit sig vid Pe hos mynning. Hr Flint,
föreståndare för ostindiska kompaniets faktori i Chi-
na, seglade år 1759 från Ningpo, vid viken Petsche-
li, och förstod, genom mutor, bringa det derhän, att
hans böneskrift kom i eHimlasonen,: Kien longs
händer. Monarkens svar lydde: aHan borde be-
gifva sig tillbaka till Kanton, der skulle en hög em-
betsman, som för ett sådant ändamål skulle företaga
resan dit landvägen, undersöka de främmande köp-
männens besvärspunkter.o Så skedde det äfven.
Det kejserliga ombudet fann klagomålen grundade;
och afsände derom en berättelse till Peking — Till)
följe deraf blef tulldirektören !:) afsatt, och många
missbruk afskaffades, som der på stället inrotat
sig 5.
!) Kien ta, af Europeerne orätt kallad Hu po, och
vanligtvis skrifvet Hoppo; Hu po kallas finansmi-
nisterium eller finansbyr! R
1) Denna märkliga notis finnes bland de lärorika
dokumenter, rörande britti:ka handelns utbredande
i Östern, som för ungefir 20 år sedan ur Indiska
Husets arkiv förelades pariamentet.
——— EE