, medlemmar digpa derunder. Man har tillvitat o
; vår okunnighet, vår bristande upplysning om al
männa värf. Nå väl! hvad har man gjort för a
meddela oss en bättre? Då vi velat med oss infö
ilifva kunniga och mera bildade Ledamöter, har ma
tillåtit os8 det? Då ett nytt representationssätt före
slagits, ämnadt att mera rättvist fördela valrätte
mellan folket, ocH tillåta det att till sina ombu
utse de skickligaste och värdigaste(ji Landet, ha
man ej kallat detsen galenskap, ett revolutions-för
sök ? Och likväl hafva vi ej på vårt samvete, a!
vi öfverträdt lagarna, att vi velat utsträcka vår verk
samhet utöfver behörighetens gränser, ja, att vi en
gålt dem så nära, som vi kunnat gå. Vi ha(
I tilltrott oss vägra att discutera Utskottens betänkar
den; vi ha sett vår mening ensam underkänd, oc
vi ha icke dess mindre låtit vår öfvertygelse vik
för medständernas beslut, och voterat öfver propa
sitioner, som vi ogillat:; Jag vill ej yttra mig öfvei
huru Bondeståndet i detta fall handlat i enlighet me
sitt intresse, men det har åtminstone handlat i e
freålig och försonlig anda, och det har trott si
sålunda hå någon rätt att hoppas på samma bered
villighet hos sina medständer. — Det är i samm
anda, som jag förbigår all pröfning af frågen buru
vida denna beredvillighet mött oss. Hvar och ec!
må svara inför sitt samvete; vare det vår tröst, nä
vi kunna det inför vårt! En ytterligare tröst kunne y
bämta derutaf, att om vår meningoch våra önskninga
ej alltid vunnit bifall och understöd hos de öfriga Stån
den, då de handlat såsom stånd, hade lik väl vunnit det
då de handlat frie från ståndsfördelningen och en
dast uppträdande somi Svenske män och folkets re
presentanter. Det får ej förbises, att de nyttiga re
sultater, denna Riksdag lemnat, till en stor del böra
skrifvas på de Förstärkta Utskottens räkning. De
är dem, vi bafva att tacka för, att de vigtiga reform
förslag i våra grundlagar, vid en kommande Riks:
dag, åtminstone komma under öfverläggning ; det är
dem äran tillkommer af några besparingar i stats-
utgifterna, af någon liten lättnad i folkets bördor.
Detta bevisar i sjelfva verket, att idten om fyrdel-
ningens förderflighet icke är något tomt hugskott,
och att nationen ej saknar hvarken insigter eller
kraft, att hon både förstår och vill sitt eget bästa,
att hon blott behöfver ett tillfälle att, fri från hin-
drande former, få uttala sin mening och i laglig väg
göra den gällande,
Det är denna lagiga väg, vi bittills alltid beträdt,
och som vi aldrig ärna öfvergifva. Bedjom till För-
synen, att hon måtte gifva oss och Svenska folket
tålamod, alt aldrig frånträda den, och sjäölsstyrka
att ej heller låta tränga sig derifrån! Det behöfver
ej gå någon annan väg, och ingen annan är det
värdig. Aktning för de bestående lagarne, förstånd
att inse deras brister, ihärdig samhällighet och all-
var att yrka dessas afhjelpande genom de medel, la-
garne sjelfve föreskrifva. Vare detta vår lösen, vårt
ögonmärke, vårt oaflåtliga bemödande! Det gagn,
vi för det allmänna kunnat vid denna Riksdag ut-
rätta, de frön, vi kunnat utså till framtida större
förbättringar, bar skett genom dessa medel; i den
mån, vi och våra hemmavarande göra oss mer för-
troliga med dessa medels vidd och de ändamål, för
hvilka de behöfva begagnas, desto säkrare kunna vi
hoppas, att vi skola vinna dem. Dessa ändamål äro:
ej våldsam omstörtning af det bestående, ej fiendtli-
ga afsigter mot den andra statsmakten, ej öfverän-
dakastandet af någons naturliga och billiga rätt, ej
undandragande af vår andel i allmänna pligter och
oundvikliga tyngder; således ej något af allt hvad
man tillvitat oss; det är det beståendes bibehållan-
de i allt, der det är samhällsnyttigt och tidsenligt,
dess lugna och fredliga förbättring i allt, der det
icke är sådant; det är den andra statsmaktens be-
tryggande för framtiden mot alla möjligen inträffan-
de vådor och obehag, derigenom att hon öfvertygas
om folkets örskringar och går dem till mötes, der-
genom att hon icke fordrar mer af folket, än det
förmår och vill gifva, att hon ej ingriper i dess in-
nersta lif, ej stänger dess näringsutvägar; att hon
lill det talar ett öppet, vänligt och förtroendefullt
språk, för att kunna tala ett värdigt, kraftfullt och
spphöjdt till dess fiender; det är aktningen för allas
rätt derigenom, atl ingen äger någon sådan till den
andras förfång; det är en billig fördelning af skat-
terna, en behöflig jemkning deri, på det de måtte
kunna utgå med någorlunda lätthet i freden, någon
sparpenning vara i bebåll, när den hotas, på det fo-
terlandet må kunna försvaras derigenom, att folket
ir belåtet med sin ställning och bar något öfrigt att
örsvara. Ifall dessa afsigter, dessa föresatser äro
amhällsförstörande, hotande för thron och lagar, så
kunna wi lugnt fördraga beskyllningen derför; vi
unna tryggt vädja till nationen och framtiden:
Böme de öfver oss!