, medlemmar digpa derunder. Man har tillvitat o ; vår okunnighet, vår bristande upplysning om al männa värf. Nå väl! hvad har man gjort för a meddela oss en bättre? Då vi velat med oss infö ilifva kunniga och mera bildade Ledamöter, har ma tillåtit os8 det? Då ett nytt representationssätt före slagits, ämnadt att mera rättvist fördela valrätte mellan folket, ocH tillåta det att till sina ombu utse de skickligaste och värdigaste(ji Landet, ha man ej kallat detsen galenskap, ett revolutions-för sök ? Och likväl hafva vi ej på vårt samvete, a! vi öfverträdt lagarna, att vi velat utsträcka vår verk samhet utöfver behörighetens gränser, ja, att vi en gålt dem så nära, som vi kunnat gå. Vi ha( I tilltrott oss vägra att discutera Utskottens betänkar den; vi ha sett vår mening ensam underkänd, oc vi ha icke dess mindre låtit vår öfvertygelse vik för medständernas beslut, och voterat öfver propa sitioner, som vi ogillat:; Jag vill ej yttra mig öfvei huru Bondeståndet i detta fall handlat i enlighet me sitt intresse, men det har åtminstone handlat i e freålig och försonlig anda, och det har trott si sålunda hå någon rätt att hoppas på samma bered villighet hos sina medständer. — Det är i samm anda, som jag förbigår all pröfning af frågen buru vida denna beredvillighet mött oss. Hvar och ec! må svara inför sitt samvete; vare det vår tröst, nä vi kunna det inför vårt! En ytterligare tröst kunne y bämta derutaf, att om vår meningoch våra önskninga ej alltid vunnit bifall och understöd hos de öfriga Stån den, då de handlat såsom stånd, hade lik väl vunnit det då de handlat frie från ståndsfördelningen och en dast uppträdande somi Svenske män och folkets re presentanter. Det får ej förbises, att de nyttiga re sultater, denna Riksdag lemnat, till en stor del böra skrifvas på de Förstärkta Utskottens räkning. De är dem, vi bafva att tacka för, att de vigtiga reform förslag i våra grundlagar, vid en kommande Riks: dag, åtminstone komma under öfverläggning ; det är dem äran tillkommer af några besparingar i statsutgifterna, af någon liten lättnad i folkets bördor. Detta bevisar i sjelfva verket, att idten om fyrdelningens förderflighet icke är något tomt hugskott, och att nationen ej saknar hvarken insigter eller kraft, att hon både förstår och vill sitt eget bästa, att hon blott behöfver ett tillfälle att, fri från hindrande former, få uttala sin mening och i laglig väg göra den gällande, Det är denna lagiga väg, vi bittills alltid beträdt, och som vi aldrig ärna öfvergifva. Bedjom till Försynen, att hon måtte gifva oss och Svenska folket tålamod, alt aldrig frånträda den, och sjäölsstyrka att ej heller låta tränga sig derifrån! Det behöfver ej gå någon annan väg, och ingen annan är det värdig. Aktning för de bestående lagarne, förstånd att inse deras brister, ihärdig samhällighet och allvar att yrka dessas afhjelpande genom de medel, lagarne sjelfve föreskrifva. Vare detta vår lösen, vårt ögonmärke, vårt oaflåtliga bemödande! Det gagn, vi för det allmänna kunnat vid denna Riksdag uträtta, de frön, vi kunnat utså till framtida större förbättringar, bar skett genom dessa medel; i den mån, vi och våra hemmavarande göra oss mer förtroliga med dessa medels vidd och de ändamål, för hvilka de behöfva begagnas, desto säkrare kunna vi hoppas, att vi skola vinna dem. Dessa ändamål äro: ej våldsam omstörtning af det bestående, ej fiendtliga afsigter mot den andra statsmakten, ej öfverändakastandet af någons naturliga och billiga rätt, ej undandragande af vår andel i allmänna pligter och oundvikliga tyngder; således ej något af allt hvad man tillvitat oss; det är det beståendes bibehållande i allt, der det är samhällsnyttigt och tidsenligt, dess lugna och fredliga förbättring i allt, der det icke är sådant; det är den andra statsmaktens betryggande för framtiden mot alla möjligen inträffande vådor och obehag, derigenom att hon öfvertygas om folkets örskringar och går dem till mötes, dergenom att hon icke fordrar mer af folket, än det förmår och vill gifva, att hon ej ingriper i dess innersta lif, ej stänger dess näringsutvägar; att hon lill det talar ett öppet, vänligt och förtroendefullt språk, för att kunna tala ett värdigt, kraftfullt och spphöjdt till dess fiender; det är aktningen för allas rätt derigenom, atl ingen äger någon sådan till den andras förfång; det är en billig fördelning af skatterna, en behöflig jemkning deri, på det de måtte kunna utgå med någorlunda lätthet i freden, någon sparpenning vara i bebåll, när den hotas, på det foterlandet må kunna försvaras derigenom, att folket ir belåtet med sin ställning och bar något öfrigt att örsvara. Ifall dessa afsigter, dessa föresatser äro amhällsförstörande, hotande för thron och lagar, så kunna wi lugnt fördraga beskyllningen derför; vi unna tryggt vädja till nationen och framtiden: Böme de öfver oss!