som icke är en stjerna af första storleken, och tid ningarne förkunna oss, att, fastän de blygsamt ick vilja gå publikens omdöme i förväg, kunna de lik väl försäkra, att något sådant har den aldrig hör förr. Nybörjaren tog fordom tvekande och rädd di första vacklande stegen, och det var en gifven re gel, att ju mer han tog dem med säkerhet och sjelf förtröstan, desto kortare blef hans bana och dest säkrare ledde hon honom till sitt mål: den evige glömskan. Nu deremot födes man mästare, alldele: i strid med den gamla regeln, som sade, att inyer föddes dertill (nemo nasciuurt artijex), och man bör jar precist på den punkten, der fordom några få ut valde slutade. Här uppträder den ena eiter den an dra, ju yngre, ju närmare barnåldern, desto bättre och det utbasuras, att vi aldrig förr än i den ny födda konstnären sett spel eller hört sång; han upp tråder i komedien, i tragedien, i operetten, i storö operan, på konsertsalen, och hvarje gång försäkras att han var förträfflig, oförliknelig, att han aldri; varit så hänförande, att allmänheten var utom sig a förtjusning, 0. s. v. Jag tillstår uppriktigt, att al denna förträfflighet, all denna förtjusning väckte mit misstroende, att jag ej lätt kunde föreställa mig, de naturen nu för tiden gick en alldeles omvänd ord ning, det man alldeles ex tempore blef hvad för de första erfordrade lyckliga anlag, och för det andra et långvarigt studium, och jag befarade att konstdoma renas öron, huru de än måtte vara bygda, likvä icke voro fina, att hvad som hos dem var skarpt var det åtminstone icke blicken, och att hvad slag: smak, som hos dem fanns utbildad, det likväl e var den estetiska smaken. Lik mången annan för domsfull, stärkte jag mig sjelf dagligen allt mer denna öfvertygelse och hade ej mod att pröfva des: riktighet genom eget åskådande. Då blef på en gång min öfvertygelse skakad i sin grundval. Jag inbjöd: nemligen härom dagen att höra ett litet sångsällskap bestående af omkring 20 personer, som företagit sig att gifva ingenting mindre än Skapelsen. Man sade mig på förhand, att det var utan pretention, så mycket mer, som sällskapet bestod af endast unga medlemmar, som, hindrade af andra göromål, blott et! par timmar i veckan kunde öfva sig i sång, hvilken för dem var ett nöje, ej ett yrke, och jag. gick följ. aktligen dit med ganska nedstämda anspråk. Huru förvånad blef jag ej, att finna Haydns jätteverk väl icke gifvet med fullkomlighet — ty att göra det, vore att hafva hunnit konstens kulminations-punkt — men likväl i allmänhet oklanderligt, i vissa såker rätt väl, att ej allenast finna körerna gå med jemnhet, såkerhet och uttryck, men att i denna lilla samling få höra fem goda soloröster och deribland synnerhet en tenor och tvenne basar, som äfven för 30 å 40 år sedan gerna skulle emottagits vid vär stora opera, och om de der icke blifvit de aldra första sujetterna, likväl kunnat värdigt ställa sig vid dessas sida. Nå, tänkte jag, det är då möjligt att tidehvarfvets konstodling icke allenast alstrat så många anlag, utan äfven så brådstörtadt utbildat dem, att man nu är konstnär och fulländad konstnär vid 48 år, som man fordom på sin höjd var det vid 30, och jag måste se de nya underverken. Man gaf på stora theatern Norma, och jag beslöt att höra henne. När jag, så sade jag till mig sjelf, kunde i ett enskildt sällskap af dilettanter få höra Skapelsen så utförd, hvad bör jag då icke vänta af den jemförelsevis så ytterst lätta Norma, gilven af vår sångscens yppersta artister, dessa, som skola öfverträffa allt hvad fordom varit sedt och hördt. dessa, till hvilka verser skrifvas och kompositioner dediceras, såsom man fordom gjorde till mecenater eller författare, tonsättare och artister af mångårigt Europeiskt rykte. Jag är väl icke serdeles kär i Norma, och i allmänhet icke i hela den nyare komponist-skolan, hvilken jag är gammalmodig nog att anse för en afart af konsten och smaken derföre, som en periodisk förvillelse; men jag visste, att äfven det lilla kan bli godt genom utförandet, liksom t. ex. Förmente Prinsen blef ganska rolig genom Hjortsberg, hvaremot den var ingenting utom honom, och jag beslöt således att gå dit. (Forts. följer.)