GENREMÅLNINGAR AF ONKEL ADAM. HI. Grannflickorna. Lå Om någon af herrskapet händelsevis nattetid reser genom vår lilla stad, kan man ej undgå att bemärka ett stycke af gatan, som är väl och slätt stenlagdt, hvilket sanningen att säga icke för öfrigt är händelsen. Detta kännetecken får man på stället hela dygnet om, men kommer man på dagen, så ser man tillika ett stort och vackert hus med två riktiga våningar för folk och en liten takskäggsvåning för folkets, — ty äfven i vår stad gör man skilnad emellan dessa båda saker. Bredvid det stora huset ligger en liten envåningsbyggning med små rutor och eldfarligt tak, som brandsynen hvarje år sätter i sitt syneinstrument. För icke så många år sedan var grannen ej större och hade lika små rutor; men det var de första åren herr Smoer var sin egen och dref handel, och gamle svarfvaren Hjulström var då lika behållen som han. Båda grannarne gifte sig ungefär vid samma tid och i begge kojorna befunno sig några år derefter två flickor, som hade sin mötesplats på bakgården och sin passage genom det gamla brädp!anket, som skiljde herr Smoers och svarfvaren Hjulströms territorier från hvarandra. Barnen lekte och anade icke, att herr Smoers sill och snustunnor, hans torrfisk och hans kattun, en gång skulle göra slut på deras joller. Det gick likväl så. Det dröjde ej många år förr än hr Smoers bod var full af utländska varor som, till trots för all verldens tulltaxor, voro ostämplade, och snart nog byggdes ett väldigt magasin