nödvändigt taga kännedom om, och genomgå så väl det nuvarande Konstitutionsutskottets öfverläggningar i detta ämne, som diskussionerna i Riksstånden, för att göra sig reda, för hvilka inkast och anmärkningar mot den ena eller andra iden blifvit på förhand framställda, godkända eller undanröjda. Detta utgör redan för sig ett godt stycke arbete, och att öka det ytterligare med en lunta af kommitteöfverläggningar af kanske ännu större vidd, kunde omöjligen tjena till något enda ändamål. Ett annat motskäl mot Kommitteen ligger deri, att dess arbete betyder alldeles ingenting, om det icke kommer till Ständerna i form af proposition från Regeringen. Att denna ämnar eller vill afgifva en sådan, är icke troligt, och vi förtänka icke Regeringen derför, emedan reformerandet af ett lands representation är ett af de ämnen, som naturligtvis måste utgå ifrån folket sjelf, just derföre, att den är äfven en af de få, och kanske den enda, der det icke är möjligt, att tänka sig ett afslag från Regeringens sida, om de fyra Stånden komma till enighet i beslutet deröfver, emedan detta redan förutsätter, att samhällsbehofvet och la force des choses i den saken äro så starka, att ett längre motstånd endast vore ett oförstånd af den svåraste, vådligaste och fördömligaste art. Detta hindrar visst icke styrelsen om den vill, att framkomma med ett förslag; och det blir då endast att taga i betraktande, huruvida ett sådant ginge så något nära in på folkets önskningar, att det kunde anses antagligt, eller om det endast vore gjordt för syns skull, för att kunna säga, att Regeringen äfven å sin sida gjort något, och att det vore representationens fel, som ej ville antaga hvadhelst den proponerade. I hvilketdera fallet som helst är det likväl klart, att ingenting hindrar regeringen att afgifva en proposition likaväl, antingen en kommitt sutit eller icke; och alt den äger precist samma tillgång som det kommande KonstitutionsUtskottet, till de ofvanrämnda förslagen och diskussionerna. Hur man således vänder frågan, så lärer vårt ofvanstående uttryck besannas, att det låge en viss grad af löjlighet uti att nu gå in på den motion, för hvilken Hr Rydin framstått såsom upphofsman, och om den hedervärde riksdagsmannens kalkbrukshus icke hängde bättre ihop in detta förslag, så vore de som bodde i dem, utt beklaga.