UA NLIATa
DEBATTEN I ENGELSKA UNDERHUSET, I FRÅ-
GAN OM NEDSÄTTNING AF TULLEN PÅ
UTLÄNDSKT SOCKER.
Det i statsekonomiskt och kommercielit hän-
seende vigtiga och intressanta af denna debatt
föranleder oss, att lemna några utdrag af ett
par talares anföranden, hvilka hufvudsakligast
uppfattade det prohibitiva systemets inflytan-
de på Englands handelsställning i allmänhet.
Vi göra i dag början med ett utdrag ur utrikes-
ministern Lord Palmerstons tal, hvilket följer
här nedanföre:
Då vi framställa den satsen för andra länder, att
det vore deras fördel, att nedsätta sina tulltariffer,
och de sågo, att vi sjelfve icke handlade efter den
regel, vi rekommenderade åt andra, så skulle de
med höflig misstrogenhet höra vårt råd, och, hän-
visande till vårt eget system, kunna med skäl svara,
att de skulle antaga vårt råd, då det kom understödt
af våra handlingar. (Bifall.) Detta land hade be-
handlat de fleste främmande makter, från början till
slut, på samma frånstötande sätt. Hela vårt system hade
varit ett utestängningssystem, och det vore icke att
undra öfver, om exemplet följdes. Vi hade lagt hin-
der emot importen af socker, spammål och timmer,
och det betydde föga hvad lära vi predikade; det var
endast vårt handlingssätt man fästade sig vid. Månne
detta var en fantasimälning? Vissticke. Detexem
pel, vi gåfvo. följdes af somliga af okunnighet, af
andra af fördom. Tyska tullföreningen utvidgade
sig allt mer och mer, och traktaten emellan de sta-
ter, hvaraf den bestod, höll på att förnyas för en
tid af 42 år, räknadt ifrån 1842. Om vi fortforo,
att från vår marknad utestänga deras produkter, så
skulle de icke endast fortfara med, utan äfven höja
sina tullafgifter. (Hör, hör!) Om vi anmodade Ryss-
land eller Sverge, att mildra sträångheten af deras
tulltariffer, så skulle de helt naturligt svara: rviljen
J samtycka, att emottaga vår spanmål och våra trä-
varor? (Bifallsrop.) Och Frankrike sedan, som hade
en så vacker marknad för våra manufakturer — en
marknad, som ännu egde den ytterligare fördelen,
att vara i vårt närmaste grannskap. Det produce
rade många artiklar, som vi behöfde, och behöfde
sjelf vida flere af våra produkter. Tariffen hindrade
likväl införseln af våra produkter, och Fransmännen
skulle icke förändra den, förrän vi vidtogo sådane
arrangementer, att deras nu nästan till införsel för-
bjudna produkter kunde få tillträde på vår marknad.
Den vidd, hvartill skyddstullsystemet, såsom det kal-
lades, drefs emellan de båda länderna, vittnade om
en småaktighet, som gränsade till det löjliga. Ja,
det exempel vi gifvit på prohibitism, hade gjort na-
tionerna på kontinenten yra i hufvudet af prohibi-
tioner. De gjorde sig den föreställningen, att Eng-
land hade att tacka prohibitivsystemet för sin stor-
het; och man sökte förgäfves bevisa dem, att vi kom-
mit på den punkt, der vi befinna oss, icke genom,
utan i trots af prohibitivsystemet; och ända till dess
vi genom vårt handlingssätt bevisade, att detta sr-
stem icke var, hvad andra makter trodde det vara,
skulle hvarken Frankrike eller Belgien, hvarken Ryss-
land eller Sverge nedsätta sina tariffer. (Hör, hör!)
Förenta Staterna hade vidtagit samma handlingssätt,
och följt det exempel, England gifvit dem. Om dessa
stater och England reviderade sina tariffer, så skulle
handeln emellan de båda länderna kunna betydligt
förbättras. (Bifall.) Äfven Mexiko följde samma
exempel. Gif akt på, huru förhållandet der illustre-
rade följderne af prohibitivsystemet hos oss. Man
fordrade beskydd för den inhemska produktionen,
och hvilka var det väl, som ropade derpå? Jo, nå
gra vanbördiga Englands söner, som kallade sig Me-
rikaner, och begärde skydd för Mexikos handel.
Dessa voro de följder, ett restriktift system hade med
sig. Detta var den ställning, hvari lagstiftningen
placerat oss, i förhållande till utländska makter.
Det var en sanning, hvad den värde ledamoten för
Tamworth (Sir Robert Peel) anmärkt, att vi icke
hade skäl att misströsta, men på samma gång hade
ri mycket som behöfde hjelpas och botas. Hvarje år
aftog tillverkningen inom våra manufakturer, under
det de utländska voro i tillvext. Hvarje år bestodo
våra exporter mer och mer af råämnen, hvilka gåfvo
sysselsättning åt fabrikanterne utomlands. Hvarje
är flyttade våra kapitalister till andra länder och
anlade der manufakturer. emedan de ansågo sig
der kunna göra det med mer fördel, än hemma.
Hvarje år anlades fabriker i främmande länder, som
skulle drifvas med brittiskt kapital. Om detta så
fortfor. som det börjat, så skulle vi snart kom-
ma till den slöseriets hushållning, att exportera
machinerier till främmande nationer, för att sätta
dem i stånd att åt sig sjelfva tillverka de varor, som
vi icke längre kunde förse dem med. I talarens
anka hade aldrig en fråga funnits, der det var tyd-
igare än i denna, på hvilkendera sidan i Huset man
örsvarade landets verkliga fördelar. Hvilket öde
ckså det förslag kunde få, som ministrarne nu fram-
agt, så var dock hans tanka, att prohibitif-systemets
lagar voro räknade (starka bifallsrop); frågan var
indast huruvida det skulle falla för regeringens hän-
ler, eller om dess nedergörande var förbehållet åt
ierrarne midt emot. (Bifallsrop.) Att numera upp-
ätthålla detta system, vore en omöjlighet. (Starkt
vifall.) Landet hade uttalat sin opinion. Allmänna
änkesättet inom handelsklasserne var alltför starkt,
ör att kunna motstås af något parti. Hvad hade
jarlamentet gjort under loppet af de sednare åren?
mgenting anmat än förstört monopolier. Först ha-:
SERENA SAO NEN EEE