UA NLIATa DEBATTEN I ENGELSKA UNDERHUSET, I FRÅGAN OM NEDSÄTTNING AF TULLEN PÅ UTLÄNDSKT SOCKER. Det i statsekonomiskt och kommercielit hänseende vigtiga och intressanta af denna debatt föranleder oss, att lemna några utdrag af ett par talares anföranden, hvilka hufvudsakligast uppfattade det prohibitiva systemets inflytande på Englands handelsställning i allmänhet. Vi göra i dag början med ett utdrag ur utrikesministern Lord Palmerstons tal, hvilket följer här nedanföre: Då vi framställa den satsen för andra länder, att det vore deras fördel, att nedsätta sina tulltariffer, och de sågo, att vi sjelfve icke handlade efter den regel, vi rekommenderade åt andra, så skulle de med höflig misstrogenhet höra vårt råd, och, hänvisande till vårt eget system, kunna med skäl svara, att de skulle antaga vårt råd, då det kom understödt af våra handlingar. (Bifall.) Detta land hade behandlat de fleste främmande makter, från början till slut, på samma frånstötande sätt. Hela vårt system hade varit ett utestängningssystem, och det vore icke att undra öfver, om exemplet följdes. Vi hade lagt hinder emot importen af socker, spammål och timmer, och det betydde föga hvad lära vi predikade; det var endast vårt handlingssätt man fästade sig vid. Månne detta var en fantasimälning? Vissticke. Detexem pel, vi gåfvo. följdes af somliga af okunnighet, af andra af fördom. Tyska tullföreningen utvidgade sig allt mer och mer, och traktaten emellan de stater, hvaraf den bestod, höll på att förnyas för en tid af 42 år, räknadt ifrån 1842. Om vi fortforo, att från vår marknad utestänga deras produkter, så skulle de icke endast fortfara med, utan äfven höja sina tullafgifter. (Hör, hör!) Om vi anmodade Ryssland eller Sverge, att mildra sträångheten af deras tulltariffer, så skulle de helt naturligt svara: rviljen J samtycka, att emottaga vår spanmål och våra trävaror? (Bifallsrop.) Och Frankrike sedan, som hade en så vacker marknad för våra manufakturer — en marknad, som ännu egde den ytterligare fördelen, att vara i vårt närmaste grannskap. Det produce rade många artiklar, som vi behöfde, och behöfde sjelf vida flere af våra produkter. Tariffen hindrade likväl införseln af våra produkter, och Fransmännen skulle icke förändra den, förrän vi vidtogo sådane arrangementer, att deras nu nästan till införsel förbjudna produkter kunde få tillträde på vår marknad. Den vidd, hvartill skyddstullsystemet, såsom det kallades, drefs emellan de båda länderna, vittnade om en småaktighet, som gränsade till det löjliga. Ja, det exempel vi gifvit på prohibitism, hade gjort nationerna på kontinenten yra i hufvudet af prohibitioner. De gjorde sig den föreställningen, att England hade att tacka prohibitivsystemet för sin storhet; och man sökte förgäfves bevisa dem, att vi kommit på den punkt, der vi befinna oss, icke genom, utan i trots af prohibitivsystemet; och ända till dess vi genom vårt handlingssätt bevisade, att detta srstem icke var, hvad andra makter trodde det vara, skulle hvarken Frankrike eller Belgien, hvarken Ryssland eller Sverge nedsätta sina tariffer. (Hör, hör!) Förenta Staterna hade vidtagit samma handlingssätt, och följt det exempel, England gifvit dem. Om dessa stater och England reviderade sina tariffer, så skulle handeln emellan de båda länderna kunna betydligt förbättras. (Bifall.) Äfven Mexiko följde samma exempel. Gif akt på, huru förhållandet der illustrerade följderne af prohibitivsystemet hos oss. Man fordrade beskydd för den inhemska produktionen, och hvilka var det väl, som ropade derpå? Jo, nå gra vanbördiga Englands söner, som kallade sig Merikaner, och begärde skydd för Mexikos handel. Dessa voro de följder, ett restriktift system hade med sig. Detta var den ställning, hvari lagstiftningen placerat oss, i förhållande till utländska makter. Det var en sanning, hvad den värde ledamoten för Tamworth (Sir Robert Peel) anmärkt, att vi icke hade skäl att misströsta, men på samma gång hade ri mycket som behöfde hjelpas och botas. Hvarje år aftog tillverkningen inom våra manufakturer, under det de utländska voro i tillvext. Hvarje år bestodo våra exporter mer och mer af råämnen, hvilka gåfvo sysselsättning åt fabrikanterne utomlands. Hvarje är flyttade våra kapitalister till andra länder och anlade der manufakturer. emedan de ansågo sig der kunna göra det med mer fördel, än hemma. Hvarje år anlades fabriker i främmande länder, som skulle drifvas med brittiskt kapital. Om detta så fortfor. som det börjat, så skulle vi snart komma till den slöseriets hushållning, att exportera machinerier till främmande nationer, för att sätta dem i stånd att åt sig sjelfva tillverka de varor, som vi icke längre kunde förse dem med. I talarens anka hade aldrig en fråga funnits, der det var tydigare än i denna, på hvilkendera sidan i Huset man örsvarade landets verkliga fördelar. Hvilket öde ckså det förslag kunde få, som ministrarne nu framagt, så var dock hans tanka, att prohibitif-systemets lagar voro räknade (starka bifallsrop); frågan var indast huruvida det skulle falla för regeringens hänler, eller om dess nedergörande var förbehållet åt ierrarne midt emot. (Bifallsrop.) Att numera uppätthålla detta system, vore en omöjlighet. (Starkt vifall.) Landet hade uttalat sin opinion. Allmänna änkesättet inom handelsklasserne var alltför starkt, ör att kunna motstås af något parti. Hvad hade jarlamentet gjort under loppet af de sednare åren? mgenting anmat än förstört monopolier. Först ha-: SERENA SAO NEN EEE