Berggren erkände först vid 2:dra förhöret unde ånger sin gerning. Han sade sig bafva medtagit de sfyrutna sabelklingan, för att dermed försvara sig, händelse han skulle blifva öfverfallen,. men att ha sedermera i sitt rusiga tillstånd slog till hvem ha råkade, utan att beräkna följderna. Bercyren dömdes af KrigsRätten, att, enligt 3 Kap. 2 8S, 24 Kap. 3 MissgerningsBalken, för drå pet och öfriga våldsamheter, i ena bot mista lifve genom balsbuggning. Rcos dömdes att, enligt 3 Kop. 2 och 21 Kap. 7 MissgerningsBalken, böt tillsammans 44 Rdr Bko, eller, i brist af tillgång undergå 46 dagars fängelse vid vatten cch brös Vicior skulle, jemlikt 355 Kap. 3 och 21 Kap. MissgerningsBalken, böta tillsammans 14 Rdr 4 sk. Bko, eller, i brist af tillgång, afstraffas med 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. KrigsHofRräten bar, genem Utslag den 26 sist April, fastställt KrigsRättens besiut, endast med de skilnad, att KrigsHofRätten för Bergg:ens straffbe stämmelse åberopat 39 Kap. 2 8, 24 Kap. 35 , 2 Kap. 7 8, 35 Kap. 3 och 4 S6 MissgerningsBalke ech Kongl. Brefvet der 920 Sept. 1786. ——ttiijilge— —— Uti Mariestads Veckoblad för i Lördags läse följande: sUtdrag af ett bref från — — — — I brist af nyheter får jag anföra följande: D vet, att jag bor nära stora landsvägen, och frår min fönster ser trafiken och de många variationer ef ie sande, som der förekomma; men maken till sällskap som för några dagar sedan visade sig, har jag un der min trettioåriga åbotid icke sett. Det kom e! vagn med sådan fart, som om hästarne varit i fu!l skenande; mitt icke fåtaliga sällskap ville derom sl vad, till dess de långa krökningarne af vägen utvi. sade, att hästarne kunde styras. Någon trodde si; derefter, oaktadt afståndet minst 4C00 alnar, höra pisksmällarnas ljud, och efter denna vagn följde flere dylika, alla, så vidt möjligt var, med samma fart a högst !, timma på milen. Jag afsände genast buc till gästgifvaregården för att dels erfsra de resandes namn, dels hästarnes öde, helst ingen kungskjutsfärd kunde öfvergå denna i hastighet — jag trodde att det kunde vara artister, båtsmän eller sådane, som, ehuru skicklige i sine yrken, likväl sällan hafva erfarenhet om bondens nödtvungna skjutsskyldighet ech hvilken dyrbar egendem en häst för honom är samt i öfrigt sakna kännedom om hvad lsg bjuder här på landet, i afseende på sättet att färdas — men till mir stora förundran fick jag svar från gästgifvaregården, att sällskapet bestod af endast herrar, hvilka i egenskap af direktörer, hade en president åkandes med 410 hästar, hvilka svettiga och skälfrande påkallsde menniskors medömkan och förtry telse. Evarje sansad person kan öfver ett dylikt lagstridigt förfarande af så kalladt bättre folk göra sina kommentarier, och finna hvad exempel dermed gifves åt de såkallade lägre klasserna; ty naturligtvis bör en president känna lagar och författningar; men han torde missledas af sina omgifvande Åke-PBåd, och jag tänkte: Gud bevara oss från sådana direktioner! De böra färdas på kanaler och icke på torra landet, och på dem kan lämpas En Skojares önskan med Korpens är lika Ty båda på hästar de ropa och skrika, Och deraf man lär — och kan ej förgäta: Den ene vill få — den andre vill äta. Landtman. — —t———