Berggren erkände först vid 2:dra förhöret unde
ånger sin gerning. Han sade sig bafva medtagit de
sfyrutna sabelklingan, för att dermed försvara sig,
händelse han skulle blifva öfverfallen,. men att ha
sedermera i sitt rusiga tillstånd slog till hvem ha
råkade, utan att beräkna följderna.
Bercyren dömdes af KrigsRätten, att, enligt 3
Kap. 2 8S, 24 Kap. 3 MissgerningsBalken, för drå
pet och öfriga våldsamheter, i ena bot mista lifve
genom balsbuggning. Rcos dömdes att, enligt 3
Kop. 2 och 21 Kap. 7 MissgerningsBalken, böt
tillsammans 44 Rdr Bko, eller, i brist af tillgång
undergå 46 dagars fängelse vid vatten cch brös
Vicior skulle, jemlikt 355 Kap. 3 och 21 Kap.
MissgerningsBalken, böta tillsammans 14 Rdr 4
sk. Bko, eller, i brist af tillgång, afstraffas med 4
dagars fängelse vid vatten och bröd.
KrigsHofRräten bar, genem Utslag den 26 sist
April, fastställt KrigsRättens besiut, endast med de
skilnad, att KrigsHofRätten för Bergg:ens straffbe
stämmelse åberopat 39 Kap. 2 8, 24 Kap. 35 , 2
Kap. 7 8, 35 Kap. 3 och 4 S6 MissgerningsBalke
ech Kongl. Brefvet der 920 Sept. 1786.
——ttiijilge— ——
Uti Mariestads Veckoblad för i Lördags läse
följande:
sUtdrag af ett bref från — — — —
- - - I brist af nyheter får jag anföra följande: D
vet, att jag bor nära stora landsvägen, och frår min
fönster ser trafiken och de många variationer ef ie
sande, som der förekomma; men maken till sällskap
som för några dagar sedan visade sig, har jag un
der min trettioåriga åbotid icke sett. Det kom e!
vagn med sådan fart, som om hästarne varit i fu!l
skenande; mitt icke fåtaliga sällskap ville derom sl
vad, till dess de långa krökningarne af vägen utvi.
sade, att hästarne kunde styras. Någon trodde si;
derefter, oaktadt afståndet minst 4C00 alnar, höra
pisksmällarnas ljud, och efter denna vagn följde flere
dylika, alla, så vidt möjligt var, med samma fart a
högst !, timma på milen. Jag afsände genast buc
till gästgifvaregården för att dels erfsra de resandes
namn, dels hästarnes öde, helst ingen kungskjuts-
färd kunde öfvergå denna i hastighet — jag trodde
att det kunde vara artister, båtsmän eller sådane,
som, ehuru skicklige i sine yrken, likväl sällan hafva
erfarenhet om bondens nödtvungna skjutsskyldighet
ech hvilken dyrbar egendem en häst för honom är
samt i öfrigt sakna kännedom om hvad lsg bjuder
här på landet, i afseende på sättet att färdas — men
till mir stora förundran fick jag svar från gästgif-
varegården, att sällskapet bestod af endast herrar,
hvilka i egenskap af direktörer, hade en president
åkandes med 410 hästar, hvilka svettiga och skälf-
rande påkallsde menniskors medömkan och förtry
telse.
Evarje sansad person kan öfver ett dylikt lagstri-
digt förfarande af så kalladt bättre folk göra sina
kommentarier, och finna hvad exempel dermed gifves
åt de såkallade lägre klasserna; ty naturligtvis bör
en president känna lagar och författningar; men han
torde missledas af sina omgifvande Åke-PBåd, och jag
tänkte: Gud bevara oss från sådana direktioner! De
böra färdas på kanaler och icke på torra landet, och
på dem kan lämpas
En Skojares önskan med Korpens är lika
Ty båda på hästar de ropa och skrika,
Och deraf man lär — och kan ej förgäta:
Den ene vill få — den andre vill äta.
Landtman.
— —t———