tanalt tänka på hvart ban tog vägen; han gick
eadast för att skilja sig allt längre från menni-
skor, som han missaktade och som ej förstodo
honom. Hans tankar voro uppfyllda af en obe-
stämd och för honom sjelf oförklarlig bedröfvel-
se. Furstens ynnest hade fåfängt omhägnat ho-
nom från hans vagga; midt ibland höghetens
bländverk hade dan faderlöse Gregor icke förgä-
tit sin obekanta härkomst. Han sade till sig
sjelf, att han, hittebarnet, ej borde gif!a sig med
någon annan än med en flicka, fattig och utan
föräldrar, liksom han sjelf, ty eljest var hela
hans framtids sällhet öfverlemnad till en lekboll
it slumpens nycker. Gregor tänkte härvid som
den vise: lejonet bör förena sig med lejonet i
deras nästen, och mullvaden bör ej lemna sin
jordhåla. Ve ofver de olika förbindelserna, öf-
ver de stridiga föreningarna! Under dessa tan-
kar gick Gregor omkring, räknande mekaniskt
träden och trampande på markens mossa.
Snart kände han sig törstig; han såg omkring
sig liksom påfågeln då han orolig söker efter en
källa. Nu hörde han ljudet af Twerzas vågor,
som sorlade fram mellan träden. Gud vare
lofl ropade han och gick åt denna riktning.
Hans gång Var hastig, ty törsten brände honom;
då han hunnit fram till flodens strand stadnade
ban. Löfven darrade omkring honom, och den-
na vindens flägt i träden hade borttagit ljuden
af hans steg; gömd bakom en buske, kunde han
T se, utan att bli sedd.
Skönare än Nausicaa, den konungsliga tvåtter-
skan, skönare än Diana i badet der Acteon öf-
verraskade henne, badade en ung flicka, med
perlhvit hals och långt mörkt hår, jemte sina
följeslagarinnor i Twerzas smekande böljor. Man
skulle trott sig se en flock af svanor i det ge-
nomskinliga vattnet, som afspeglade himmelens
azur och strändernas grönska. De unga flickor-
na hade, i förlitande på enslighetens hägn, af-