så länge de öfriga näringsgrenarneo trifvas och äl
belåtne med sina resultater, inträffar ingen reaktio
Ni anser alltså ändamålet med skyddstullen va
att upprätthålla et yrke, som icke genom sig sje
kan bestå? Ja; den är ju öfverflödig om yrket
och för sig sjelf ieke medför förlust. Och förlu
medför det alltid, så snart konsumenten annorst.
des kunde erhålla varan för billigare pris; det i
ju derföre det begär skydd. Ingen lär väl heller b
tvifla, att det är på konsumentens bekostnad sky
det meddelas.
Såsom ett exempel på den goda verkan täfla
medför anförde Hr Hume det faktum, att så läng
Franska kläden voro till införsel förbjudna, befur
nos de Engelska klädena så dåliga, att ingen skräc
dare kunde erbjuda en bättre kund annat än Fransl
kläde. Så snart införseln af Franskt kläde mec
gafs, skyndade de Engelska fabrikanterna, att til
verka godt kläde och kommo derigenom snart ti
öfverberrskap i sin fabriksgrad, så ett, med undar
tag af några mer sällan efterfrågade klädessorter, c
Engelska klädena levereras till bättre pris än d
Franska.
Tror ni att utlandet blifvit af Englands exemp:
förledt att inrätta skyddstullar, och tror ni att or
Epgland skulle upphäfva sina skyddstullar på bom
ulls- och andra manufakturvaror, sådant skulle ve!
ka till efterföljd hos utlänningen? Jag tror vi:
serligen 2tt det i utlandet är en allmän tanka a
England för sitt välstånd har att tacka sina skydds
tullar, och jag förmedar att Englands föredöme 8
ett liberalare handelssystem, väl kunde medföra e
eller annan eftergift till förmån för Engelska varor
men hvad jag med visshet tror är, att om Englan:
helt och hållet upphäfver sina skyddstullar, blir de
för andra nationer icke länge möjligt att bibehåll
sina.
Skulle ni då vilja uppbäfva våra skyddstul!a
utan att andra stater äfven upphäfde sina? Ja
alldeles obekymrad om hvad andra gjorde. Jag ä
öfverhufvud ingen vän af traktater med främmande
länder, om icke i hänseende till skeppsfarten, oci
detta blott af det skäl, att man eljest kunde komm:
derhän, att två respektiva nationers fartyg alltic
måste göra en resa i ballast, hvilket skulle medför:
en oerhörd förlust och de svåraste följder för ban
deln. Också är ett skepp från en ort ett skepp på
hvarje annan, hvilket icke kan med lika allmänlig
het sägas om de serskilda ländernas så högst olik?
produkter. Men det är min fasta öfvertygelse, at
em vi rent af öfvergåfve vårt skyddstullsystem, er
täflan snart skulle uppstå hos andra länder att ickt
blifva de sista i delaktigheten af de fördelar der
frigifna handeln skulle tillskynda oss.
Ånser ni repressalier bota det onda främmandf
länders tullar tillfoga oss? Tvertom tror jag at
de förvärra det. När vi för omkring tre år sedar
lade hög tull på Neapolitansk olja, såsom vedergäll-
ning för de förhöjningar i tullen å våra varor, som
skett i Neapel, blef följden blott den att vi tillfo.
gade våra yllefabriker en skada här för det lidande
som träffade vårt bomulls- och styckegods der. Jag
skulle arrangera våra egna bandelsförhållanden, o.
bekymrad om huruvida andra länder följde efterdö
met, och i alla fall öfvertygad, att om vi införskref
ve betydande varuqvantiteter från ett land, hvar:
manufakturer pjöte ett serskildt skydd. producen-
terna och exportörerna derstädes af de varor vi för-
skrefyvo, snart skulle finna olägenheten deraf att de
ej erhölle någon returladdning, och således blifva
våra bästa advokater hos landets regering.
Antar ni då att vår handel skulle befinna sig
bättre utan traktater? Jag tror vi göra klokast att
erdna vår handel, utan att först derom rådgöra
med utlänningen. Vi göra dem förslag, dem de
icke antaga, och sedan känna vi oss obenägne stt
gå in på någonting, som vi eljest, utan vilkor,
skulle hafva gjort. Jag utgår från den grundsats,
att man egentligen icke kan införa för mycket, och
att utförseln, i en el er annan form följer införseln,
samt att tillverkningen afde få till utförsel sig erbju-
dande artiklar är vida mer välgörande för landet,
än af dem, som genom de förra utträngas. Jag
vill derföre icke neka, att jag ju anser skyddstul-
larnes upphäfvande komma att medföra stora för-
ändringar i vår industri. Men jag tror, att de få
händelser, der en sådan tull gör verkan, äro af så
ringa betydenhet i nationelt hänseende, att de pri
vilegierade icke kunna göra något anspråk på, att,
för deras egennytta, se ett helt system upprätthållas.
Hr Hume utvecklade vidare den åsigten, att bil-
ligt pris på lifsmedel utgjorde vilkoret för Englands
konkurrens på varumarknaden, samt att om andra
länder kunde producera fabriksvaror till billigare
pris, endast deras större tillgång på lifsmedel gjor-
de sådant möjligt. Han hade beräknat att den
fördyring tullarne åstadkomma på lifsmedel i Eng-
land, belägger Engelska folket med en årlig skatt
af icke mindre än 36 millioner P. 8t., och han ut-
vecklade, att och på hvad sätt det vore vida för-
delaktigare att afköpa de privilegierade skyddstul-
len, än att längre låta den fortfara. Andtligen slöt
han sitt vittnesmål med följande märkliga yttrande:
Jag är öfvertygad, att em man icke med ins gör
ett slut på ett förder igt system (skyddssystemet),
skall det med tiden förstöra sig sjelf, men ock på
samma gång landets välstånd.n
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
ETT DRÅP I SLAGSMÅL, BEGÅNGET UNDER
1