DOKTOR REUTERDAHLS LIBERALITET.
i(Korrespond-nta:tikel.)
Lund den 13 Maj 1841.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Öfvertygad, att Red. intresserar sig för allt, som
rör fosterlandets angelägenheter, går Ins. att med-
dela en händelse af gärdagen, som väckt mycken
sensation på stället der den tilldragit sig, och son
säkert skall ådraga sig en allmän uppmärksamhet
i hela landet. Ins. anhåller derföre om ett skynd-
samt offentliggörande deraf i Red. tidning.
Händelsen är följande: En af våra utmärktaste
litteratörer, Prosten Wieselgren i Westerstad, hade,
för att fullgöra ett uppdrag afutgifvaren af Svenskt
biografiskt Lexikon, begifvit sig till Lund, att råd-
fråga det akadem. bibliotheket, der han, för dessa
ändamål borde söka nödiga upplysningar. Anländ
till staden, besöker han bibliorhekarien Reuterdahl,
andrager sitt ärende och begär, i de höfligaste or-
dalag, tillträde till bibliotheket. Helt kall och nä
stan litet förnäm i åthäfvor, svarar Hr R., att detta
ej kunde beviljas, med mindre någon af ,institu-
tionens, amanuenser vore för dagen ledig, att göra
Hr Prosten sällskap. Förundrad öfver ett sådant
vilkor, föreslår, den sednare att, efter det ansågs
nödigt hålla vakt öfver honom. detta kunde ske ge-
nom bibliotheksvaktmästarens person, som sanno-
likt dervid försummade mindre än någon amanuens
och hvilken dessutom kunde mottaga en lämplig
dagspenning för sitt besvär. Hr Wieselgren be-
höfde nemligen tillbringa större delen af dagen på
bibliotheket. Då vaktmästaren, som förekom i Hr
Reuterdahls förmak, af sådan anledning tillfrågades,
om han kunde åtaga sig ifrågavarande vakthållning,
förklarade han sig dertill vara oförhindrad. Hvem
skulle nu kunna tro, att Hr R. fann sin egen vakt-
mästare, för hvilken han annars lär hafva ett syn-
synnerligt förtroende, obehörig att fungera vid ett
tillfälle, der platt ingen lärd bhandräckning behöfdes,
och man således gerna kunde vara amanuens för-
utan? Det var dock icke möjligt att öfvertala bo-
nom till ett medgifvande, sow på en gång varit en
skonsamhet mot Herrar amanuenser och derjemte
kunnat bereda vaktmästaren en liten extra inkomst.
Det borde nemligen nödvändigt vara en tjenste-
manm,, som vakade öfver Hr Wieselgren. Här var
således ingen annan utväg än att vidtala en amanu-
ens, och ehuru ogerna Hr Wieselgren ville be-
svära någon sådan, måste han dock beqväma sig
dertill och, med uppoffring af en knapp och dyrbar
tid (han var nemligen nödsakad att följande dagen
återvända till Westerstad, dit man räknar öfver 3
mil från Lund) besöka den ene amanuensen efter
den andra, för att af alla 6 de unge männerna er-
hålla den underrättelsen, att de för dagen voro af
göromål så upptagne, att de ej kunde stå till Hr
Prostens tjenst. Han måste således afstå från sin
önskan, att vinna tillträde till bibliotheket och med
oförrättadt ärende återvända hem. (Korresponden-
ten har öfver denna händelse gjort åtskilliga väl-
betänkta reflexioner, men som vi anse öfverflödigt
bär upptaga, då läsaren troligen gör dem sjelf.)