ke förebrå honom, att skall tillegnat sig enskildt
några medel, som egentligen borde anses tillhöra
staten, och de främmande subsidierna användes sam-
vetsgrannt till flottornas och fästningarnes försättan-
de i aktningsbjudande tillstånd, äfvensom han ansåg
emot den af honom burne kronans värdighet stri-
dande, att liksom hans föräldrar emottaga penninge-
biträden af utländske hof, till enskilde utgifters be-
stridande; men hans resor, hans lustbarheter och den
glans han ansåg oskiljaktig från ett hof, i förening
med inskränkta tillgångar, förförde honom till den,
från förenämnde berömvärda syftning afvikande ano-
mali, att någon gäng vidtaga obetänksamma, ända
till klandervärda och olagliga utvägar, såsom t. ex.
kronobrännerierne, jemte allt hvad dermed egde ge-
menskap, och simonien med prestlageuheter, hvarför
han icke utan anledning beskylldes. Svenska vit-
lerheten har åter aldrig hunnit en större höjd, an
genom den uppmuntran han gaf deråt. Sjelf erhöll
han opartiskt det första stora priset i den akademi,
han för vältalighet och skaidekonst stiftat, och ehu-
ru han såsom författare fått af Lord B. ett så tve-
tydigt beröm, att det snarare må anses för en ned-
sättning af hans auktorliga och stilistiska förtjenst,
vågar Insändaren föreställa sig, att Lorden sjelf icke
borde finna sig förnärmad om man funne Gustafs
stil, plan och uppfattning af ämne fu!lt uppväga hvad
Lorden sjelf i dessa delar förmår erbjuda. Den rätt-
visa måste slutligen titlierkännas den snillrike ko-
nungen, att han älskade Sverige högt, och att dess
ära och utmärkelse utgjorde föremålet för alla hans
önskniugar och sträfvanden. Om han understundom
misstagit sig i medlen, får sådant tillskrifvas hans
individuella åsigter och tecknas på menskliga ofull-
komlighetens räkning. A:sigten var dock alltid vac-
ker. I ew rike med stora resurser skulle han på
en tbron spelat den mest lysande rol.
Lord B. röjer i andra omständigheter äfven föga
kännedom om tilldragelserna i Sverige. Han t. ex.
antyder, att Gustaf vid atskiiliga tillfällen varit blott-
ställd för mourdiska anfall, bvilket dock blow ägde
rum, då han dödeligen blef sårad. Om ock An-
karström leddes af personlig hämnd, hvilken Lorden
ensamt tillsärifver missdåädet, var han likväl tillika
redskap ät en politisk liga, bvarom raasakniugen
vitsordar, och hvars afsigt synes varit, att inskränka
kionungamakten tillaristvokratiens forael. Andra upp-
gifter visa sig jemval vara af samma mindre pålit-
ga halt.
Öfverflödande den ena gången med loford ech nä-
sten bevisande nödvändigheten al vissa handlingar,
nedsätter Lord Brougham en annan gång konung
Gutaf, öfverhopar honom med förebråelser, äxda tili
smådelser, och genom en obegriplig motsägelse ogil-
jar samma ätgärder och deras påföljder, hviika han
nyss forkla:ade nödvandiga, eller åuninstone ursäkt-
liga. En sådan auktviitet, den må för öfrigt äga
hvilken celebritet som hälst, förtjenar ej särdeles
förtroende.
Ins. skulle måhända icke önska Svenska thronen
en annan Gustaf III. En sädan regent torde icke
passa för värt fatliga, och i sednare tider så föga
politiskt vigtiga land; ej heiler skulle dess seder och
lynne harmovniera med den nordiska, i allmänhet
aifvarliga national-karakteren. Mea många af ofvan
antydda egenskaper viile Ins. tiilegna en blifvande
regent och trur, att ban i detta afseende icke kunde
Önska sitt fosterland battre.