ke förebrå honom, att skall tillegnat sig enskildt några medel, som egentligen borde anses tillhöra staten, och de främmande subsidierna användes samvetsgrannt till flottornas och fästningarnes försättande i aktningsbjudande tillstånd, äfvensom han ansåg emot den af honom burne kronans värdighet stridande, att liksom hans föräldrar emottaga penningebiträden af utländske hof, till enskilde utgifters bestridande; men hans resor, hans lustbarheter och den glans han ansåg oskiljaktig från ett hof, i förening med inskränkta tillgångar, förförde honom till den, från förenämnde berömvärda syftning afvikande anomali, att någon gäng vidtaga obetänksamma, ända till klandervärda och olagliga utvägar, såsom t. ex. kronobrännerierne, jemte allt hvad dermed egde gemenskap, och simonien med prestlageuheter, hvarför han icke utan anledning beskylldes. Svenska vitlerheten har åter aldrig hunnit en större höjd, an genom den uppmuntran han gaf deråt. Sjelf erhöll han opartiskt det första stora priset i den akademi, han för vältalighet och skaidekonst stiftat, och ehuru han såsom författare fått af Lord B. ett så tvetydigt beröm, att det snarare må anses för en nedsättning af hans auktorliga och stilistiska förtjenst, vågar Insändaren föreställa sig, att Lorden sjelf icke borde finna sig förnärmad om man funne Gustafs stil, plan och uppfattning af ämne fu!lt uppväga hvad Lorden sjelf i dessa delar förmår erbjuda. Den rättvisa måste slutligen titlierkännas den snillrike konungen, att han älskade Sverige högt, och att dess ära och utmärkelse utgjorde föremålet för alla hans önskniugar och sträfvanden. Om han understundom misstagit sig i medlen, får sådant tillskrifvas hans individuella åsigter och tecknas på menskliga ofullkomlighetens räkning. A:sigten var dock alltid vacker. I ew rike med stora resurser skulle han på en tbron spelat den mest lysande rol. Lord B. röjer i andra omständigheter äfven föga kännedom om tilldragelserna i Sverige. Han t. ex. antyder, att Gustaf vid atskiiliga tillfällen varit blottställd för mourdiska anfall, bvilket dock blow ägde rum, då han dödeligen blef sårad. Om ock Ankarström leddes af personlig hämnd, hvilken Lorden ensamt tillsärifver missdåädet, var han likväl tillika redskap ät en politisk liga, bvarom raasakniugen vitsordar, och hvars afsigt synes varit, att inskränka kionungamakten tillaristvokratiens forael. Andra uppgifter visa sig jemval vara af samma mindre pålitga halt. Öfverflödande den ena gången med loford ech nästen bevisande nödvändigheten al vissa handlingar, nedsätter Lord Brougham en annan gång konung Gutaf, öfverhopar honom med förebråelser, äxda tili smådelser, och genom en obegriplig motsägelse ogiljar samma ätgärder och deras påföljder, hviika han nyss forkla:ade nödvandiga, eller åuninstone ursäktliga. En sådan auktviitet, den må för öfrigt äga hvilken celebritet som hälst, förtjenar ej särdeles förtroende. Ins. skulle måhända icke önska Svenska thronen en annan Gustaf III. En sädan regent torde icke passa för värt fatliga, och i sednare tider så föga politiskt vigtiga land; ej heiler skulle dess seder och lynne harmovniera med den nordiska, i allmänhet aifvarliga national-karakteren. Mea många af ofvan antydda egenskaper viile Ins. tiilegna en blifvande regent och trur, att ban i detta afseende icke kunde Önska sitt fosterland battre.