lägsen styrka förlorar ett skepp och tager ett an-
nat, ännu mindre när 1790 vid Svensksund Ryssar-
nes hela roddflotta förstördes eller skingrades och
nära 10,000 man, dels dödades dels togos till fån-
ga?) Månne under de förbållanden, som förevo-
ro, sjelfva Nelsons segrar voro mera lysande? För-
luster af enskilde skepp tillkommo genom befälhaf- !
varnes måhända mindre skicklighet eller öfvermod, !
och den stora olyckan vid Björkö härrörde af för-!
stort förtroende till en af Eaglands mest ryktbare
sjömän Sir Sidney Smith, som, ovan vid manövern
i en skärgård, förledde konungen att medlinieskepp
intränga emellan klippor och der innestingas. MNRe-
trätten derifrån, ehuru dyrköpt, var dock, hvad lilla
flottan angår, en i krigshistorien ganska märkelig
bragd och den förr omnämnde segern, som tillkäm-
pades af en underlägsen öfvervunnen ansedd flotta,
väckte Europas förvåning och höjde Svenska krigs-
äran till ett anseende, som det på nära ett årbun-
drade ej njutit. Tredubbla ändamäl vutnnos genom
kriget: denna äras återställande, ej likgiltig för en:
Nation, som ännu lefver i sina sköna minnen, och !
älskar tro sig mot en mäktig grann-stat kunna för-
svara sin sjelfständigbet; befrielse från ett föröd-
mjukande beroende af Rysk inflyteise och den Ry-!
ska beskickningens förolämpande anspråk; en äro-
fult fred, betraktad ur synpunkten af de olika kraf-
ter, som stridt mot hvarandra, och den jemliikhet,
som likväl visade sig vid stridens slut, äfvensom
jemförd med fredsluten med Ryssland före ech ef-
ter denna tidpunkt. Dessutom återförde Gustaf en;
här, krigsvand och disciplinerad, i stället för den
nog demoraliserade, som utgick. Visserligen kosta-
de detta krig Riket mycket och föranledde en Sta-
tens betydliga skuldsättning, och när medborgares
spillda blod tillika tages i beräkning, så torde en
samvetsgrann regent dröjt i det ytiersta att inveckla:;
nationen i ett krig, som möjligen kunnat undvikas.
Men de flesta krig hafva af mindre anledning blifvit
företagna och många med mindre lyckliga resultat
utförda. De ressurser, han utvecklade i detta krig,
äro imedlertid beundransvärda. Öfvergifven af Eng-
land och Preussen, som inledt honom, att under
gynnande omständigheter angripa Sverges arf-fiende, !
för att med återvinning af någon del af de provin-
ser, Sverge förr tillhört, eröfra en bättre gräns, blef
han på en gång sjelf i ryggen vförmodadt anfallen
af Danmark och möttes af befälets revolt vid den
agerande Finska armeen, genom hvilket allt hans
planer korsades. Hemma botade honom utbrott af
Adelns missnöje. Han misströstade doc. icke, utan
redde sig förträffligt ur den labyrint, hvari man an-
såg honom invecklad och förlorad. Kastande sig i
armarhe på de ofrälse Stånden och genom sin tjus-
ningsförmåga qvarhållande under sin fana en betyd-
lig fraktion af aristokratien, framträdde han med
ökade stridskrafter, höll sin mäktige motståndare i
öster stången, utgick från kampen med ära och un-
der yttre och inre svåra strider förskaffade sig, just
genom dem, en högre regeringsmakt, bekräftad ge-
nom den så kallade Säkerhets-akten, hvilken, ehuru
på den tiden af det missnöjda aristokratiska partiet;
hårdt klandrad, skänkte det egentliga folket flere
dem förut betagna naturliga förmåner och till en del
lade grund till den regerings-form, nationen vid 1809 !
ärs revolution sjelf uppgjort och antagit. Har väl!
något krönt hufvud, under sådana omständigheter!
med iika ringa medel, åstadkommit och verkat mera
storartadt? Må den ädle Lorden utan fördom sva-
ra; han, som påstått, att Gustaf var en dålig men-
niska, i ordets fulla bemärkelse; att hans talanger
voro i en liten skala, att intet stort, lyckosamt och
upplyst röjdes i dess politik och Rikets inre förvalt-
ning, att han såsom författare skref bättre eller rät-!
tare mindre illa, än hans morbror, Fredrik II, o. s. Vv.)
Insändaren skall, med anledring deraf, följa den
lärde Lorden än vidare i spåren. Icke vill han i!
sträng sedlighet och moraliska grundsatser framställa!
Gustaf såsom ett mönster, men, utom att mycket,
hvaröfver en slöja bort kastas, torde vara af sqvall-
ret förvärradt, låg skulden mest i tidehvarfvets lyn-
ne, hvilket i allmänhet i de högre kretsarne var för-
derfvadt, tilldess Franska revolutionens både godt
och ondt förtärande eld renade det i olyckornas de-
gel. Europa har i alla tider härmat sedvanorna i
Frankrike, och Regentskapets och Ludvig XV:s hof:
återspeglades länge mer och mindre i det inre af!
andra hof. Med den i allt Fransyska uppfostran, Gu- !
staf erhållit, och med dess eldiga själ, måste verkar
deraf på hans moralitet blifva märkbar. Catharinas :
oförställda lättfärdighet, Georg III:s söners äfventyr:
såsom fullkomlige roues, Fredriks fritänkeri och an-
andra onämnda lyten, röja äfven hos flere utmärkte
furstlige personer den tiden en demoralisation, hvil-.
ken således ej ensamt hos Gustaf bör fördömas. Be-
traktom bonom derefter såsom offentlig person. Så
vidt i ett rike af andra erdninrgen en furste på Eu :
ropas allmänna politik förmår verka, kan väl ingen
ställas fråmför Gustaf III. Detta bevises af den vigt
äfven de mäktigaste af Europas monarker fästade vid
hans åtgärder och förmåga. Genom betydliga subsi-!
dier blef han i tillfälle att sätta vår linieflotta i ett!
skick, att hon kunde mäta sig med Rysslands, och :;
hvartill hon troligen aldrig mera kan eller, grundad -
endast på landets egna tillgångar, ens någonsin bör
mera komma. Europa, som väpnade sig mot det
revolutionära Frankrike, erbjöd honom nyss före
hans död öfverbefälet, med förtroende mera till dess:
politiska skarpsinnighet, än till dess krigiska erfa- !
renhet. Med blicken, trängande i framtiden djupare
än sjelfva Englands största minister Pitt, insåg ham
framför allt vådan af Rysslands växande makt. Fre-
den på den sidan var att anse mera såsom ett stil-
lestånd, och ehuru han alltid, med sina grundsatser.
skulle ansett Napoleon för en usurpator, hvarifrån
han icke en gång fullkomligt frikände Gustaf I, ha-
de han dock åtminstone skenbart försonat sig med
honom, sedan denne återställt ordning och upprättat
ett monarkiskt välde på ruinerna af republiken, ja :
måhända cowsineral bonom, mot vilkor att gemen-
samt motsätta sig Rysslands förstoring. Hade han
lefvat den kritiska tiden, då länder voro på spel, :
skulle troligen Finland ännu vara en Svensk tillhö-
righet. Såsom konung i sitt rike var hans styrelse
i många delar lofvärd. 1779 års förordning, tortu-
rens upphäfvande, den år 4777 gifne och i sednare!
tider så mycket omtvistade föreskriften, förordningen
rörande barnamord, m. m., vittna om menniskokär-
lek och lika Nisa som milda lagstiftningsprinciper, IK
PF armar Ja An
I