URCH FAS TUHATdUNLd, TIINUlad, ALJPGlUuv HIIIvar I
rare. Blott sanningen ikläddes en anständig eller
behaglig drägt, fanns likväl intet krönt hufvud på
den tiden, som mera tålte henne, och i denna skep-
nad framställdes hon ganska ofta af både vänner:
och motståndare. Medgifvas måste dock, att af
omnämnue tvänne arbeten, Morianen träffat sannin-
gen närmare, hvad Gustaf III:s karakter beträffar,
äfvensom foitjensten af stil och föredrag i vida hö-
gre målt tillhör dess författare; men just det hän-
förande och förledande i språk och målning bör
varna läsaren, att vara på sin vakt, då han ledsa-
gas i det förflutna af denne farlige cicerone med
siren-stärm man. i
Den som tecknar dessa rader tillhörde en famiij,
som räknade sig till en på den tiden rådande op-
position, hvars medlemmar kallade sig patrioter it
motsats mot dem, hvilka hyllade konungens parti;
och benämndes rojalister. Med en deraf hemtad
stark fördom emot Gustaf och dess styrelseprincvi-
per. anlände ins., ännu ung, till hufvudstaden.
Men sedan han der kommit i beröring med aktade
och upphöjie personer, hvilka närmare känt ställ-;
ningar och förhållanden, trovärdige så mycket mera,
som de icke varit Gustafs blinde beundrare, utan
äfven under hans lifstid frimodigt visat sig ogilla
åtskilliga hans åtgårder, rättade ins. efter hand
sina ensidiga begrepp. Han såg hos honom många
fel och svagheter, men hans egenskaper voro så
stora och öfvervägande, så sannt konungsliga, att
ins. anser bans namn alltid förtjena att tecknasj
hland förtjenstfulla regenters, om än icke af första
ordningen.
Den egeniliga anledningen till dessa reflexioner
har ins. hemiat af ett i Aftonbladet N:o 53 infördt
utdrag af Lord Broughams historiska teckningar af
utmärkte statsmän, samtlidige med Georg 11I.
Bland åtskilligt träffande och sannt, som denne
skarpsinnige forskare anfört, beträdes han i denna
uppsats med stora misstag via andra tillfällen. Icke
allenast uppgifterna om vissa facta befinnas oriktiga,
utan hans räsonemanger synas någon gång äfven
sakna fullkomlig logisk hållning.
Sedan den lärde Lorden mästerligt visat huru
den konungsliga värdigheten och kraften sjunkit,
hvaraf Sveriges politiska vanmakt, och detta på ett
sätt, som antyder äfven hans ogillande, förkättrar
ban Gustaf för det han rättade detta missförhållan-
de, och serdeles sättet på hvilket det skedde. Dess
förställning före revolutionen och dess brutna ed
genom densamma, äro föremål för lordens bannstrå-
lar. Men först är det icke gifvet, att en tjugu års
prins vid tillträdet till regeringen anser möjligt att
genomdrifyva hvad dock nästan hvarje regent i bjer-
tat önskar, nemligen att förskaffa sig större makt
och inflytelse, helst om dessa befinnas för mycket
kringskurna. Hans försäkringar hade således till
en början kunnat vara uppriktige. Hvad åter ed-
gången angår, så är det i sauning barnsligt och
oväntadt af en historiker, att, då en statshvälfning
betraktas, allt för mycket fästa sig vid vigten af en
sådan ed. Historien bevittnar huru ofta nationer
och regenter öfverträdt densamma, och något hvar,
som öfverlefvat dylika katastrofer, har gjort sig sa-
ker till förbrytelse i den vägen. En sådan ed är
i det hela mera att anses såsom en borgerlig, än
religiös förbindelse, och framgången af ett revolu-
tionärt företag bereder ej allenast strafflöshet, utan
bifall och pris. K. Gustafs förställning var för öfrigt
mera af nödvändigheten påkallad än den ädle lorden
föreställer sig, så vida lycklig utgång skulle med
klok beräkning afses. Grefve Brahes och dess o-
lyckskamraters öde sexton år förut var varnande
och Ludvig XVI:s och derefter dess broders exem-
pel hafva visat, att monarkers hufvuden äfven kun-
na falla och att statskupper utan försigtighet ej al-
tid lyckas. ) Då ej en droppe blod flöt och hela
nationen välsignade revolutionen och dess frukter,
hvari slutligen äfven de, hvilkas enskildta intressen
stridde deremot, instämde; så är det hårdt, att för
en så lysende bedrift, minnet af den som utfört den-
samma, skall nedsmutsas endast derföre, att medlen
icke efter den strängaste sedoläras theori gillas.
Ins. vet och erkänner, att det är en machiavelli-
stisk regel i politiken, som af rättsläran icke vin-
ner stöd, att ändamålet helgar medlen; men visa jf
mig när regenter eller ministrar i den delen varit h
mogräknade? Den af Europa benämnde ädle Alex-t
ander var t. ex. en mästare i förställningskonst.,
Det var kan, som bland annat, med tårfulla ögon r
försäkrade vår minister, att hans militäriska rörel-s
ser mot svågern voro endast tomma demonstratio-ö
ner, hvilka omständigheterna aftvungit honom, un-t
der det proklamationer till affall, att utspridas i Fin-!c
land, redan voro tryckte. Sjelfva Carl den XII varjs
ej fri från politiska intriger genom sin gunstling hb
Görtz. Ån Danmarks öfverraskning och dess flottase
borttagande af Engelsmännen utan föregången krigs-n
förklaring? och tusen andra exempel, hvilka kunna !lr
uppletas i historien, utvisande, att ärligheten sällan h
P
r
ä
f
1
8
k
d
h
e
n
nu — — Är ———A V - - --- n——.— —— — — — — ?-C- -D1n- DV ——-
ÖÖM
j
i
f
(
(
s
ö
varit en dygd i kabinetterne och på throrerne, och
om hon varit det, vanligen blifvit bestraffad. Ins.
vill ej försvara Gustafs tillställningar år 4789, för
att åtkomma en ökad magt, men det är orätt, att
med Lerd Brougham påstå, att han utan ringaste
strid och svårigheter förut utöfvat sina kungliga
funktioner, och den ökade magten var dessutom ett
frivilligt offer af hvad man kallar det egentliga fol-
ket eller de trenne ofrälse Stånden, liksom då en-
väldet öfverläts åt Carl XI.
De exempel Lorden anför för att nedsätta Gustaf
såsom administratör, äro temmeligen obetydliga. Hans
olyckliga författning angående bränvinsbränning, som I s
ban af financiel förlägenhet utfärdade, är det enda1
Ins. erinrar Sig, som med fullt fog kan tillvi-s
tas honom i detta afseende. Men buru många go-ji
da författningar datera sig icke från hans styrelse!li
Realisationen var nödvändig och utfördes på ett sätt, i
som ej skakade samhället, och Bankens sedlars vär t
de förblef i hans tid i oförskrankt helgd. Ins.t
har aldrig hört omtalas det bedrägeri, för hvilket!
han uti ifrågavarande uppsats oförsynt tillvites. Nå f
got före hans död yerkstäldes, genom Grefye Munks .
föranstaltande, förfalskning af så kallade Fanehjelmsf
sedlar, ett slags kreditmynt, och hvari konungen aflr
sina fiender beskylldes vara inblandad. Men de,lc
som buro mordiska händer på honom, kunde äfven 4
vara hågade 2tt mörda hans rykte. Giltiga bevisjl
finnas ej förebragte, och vid anställd undersökning;
AI Fr: oo br osa aj hallar es oms a