RE Re RR: nn Ann som uppkommer medelst jordfastigheternas för stora 4 styckning: (med hvilken intet rationelt och sig bäi rande jordbruk kan bestå) ty giftermålen åstad-. komma icke annat, än återförandet till samma hushåll af från hvarandra skiljda jordstycken; en te; i det ena hemmanet (eller socknen), en teg i ett annat, likaledes med äng, skog och beteshagar -(o, hvad gärdesgårdar!) hvilket är ett förderf för landets modernäring jordbruket, som kräfver större sambruk, och ett förderf i följd deraf tör sjelfva! fosterlandet. i D t Jag begagnar äfven detta tillfälle, för att besva-lz ra en af Aftonbladet för den 30 Mars till mig gjord 1 hemställan, nemligen: huruvida jag, sem längelr lefvat i England och der haft tillfälle att se, hvad I individens rättigheter der gälla, jemförda med hvad f förhållandet är i Sverige, i afseende på t, ex. lös-t drifveriförfattningar, obestämda arbetsskyldigheter, sa ptjenstehjonsstadga med husaga, m. m. icke trorf vatt dessa sociala missförhållanden skulle perpetu-n veras medelst bildandet af ett aristokratiskt öfverhus? (så vida man nemligen vill kalla aristokratisk den af mig för lifstid, och icke ärftlis, före) ) slagna val-kammaren). Härpå svarar jag: Att dessa sociala missförhållanden och detta rättslöshetstillstånd, hvilka enligt den värde recen-s senten i Aftonbladet finnas i Sverige, men icke il; England, ega således rum i det ojemförligt mindre, aristokratiska Sverige, och äro afskaffade i det o-jt jemförligt mer aristokratiska England; hafva blif-; vit afskaffade der i synnerhet genom öfverkusets ls upplysta åtgärder, och hafva blifvit bibehållna i Svelg rige i synnerhet genom Borgareoch Bondssiåndens (det demokratiska elementet) mindre upplysta åtgärt der, hvilka försvara — det ena, egande skräförfatträn-1 gar, som i synnerhet vålla det öfverklagade lösdrilvei, Å 4 riet; och det andra — tjenstehjonsstadgan med hu:aga; samt andra sociala missförhållandens perpetuitet. Ännu vid denna Riksdag har detta sednare Stånd gifvit ett ytterligare bevis på, huru illiberalt mot ; massan a Folket dess så kallade liberalitet är, mej; delst bifall till den del af fattigförsörjningslagen, li som hindrar den gifte daglönaren, liksom i allmänl, het den obesutne, att öfvergifva socknen, der han, är mantalsskrifven, hvarigenom han förvandlas tilll; en fullkomlig träl, i. e. glebe adscriptus, och för-l; vandlas från alt vara Svensk och så kallad fri medborgare till en fastläst Björnlundare, Ulfåsare, eller, hvad socknen må heta, från hvilken han icke mer , får begifva sig, utan att erhålla borgenslöfte för sin ; familjs framtida underhåll, som ingen kan gifva l. honom! Dessa facta torde rättfärdiga min tanke, att enda sättet att icke perpetuera hos oss de med skäl öfverklagade rättslöshets-förhållanderna, är att i den nya Representationen icke inrymma majoriteten åt så föga upplyste och så despotiskt sinnade samhällselementer, som de, hvilka nu yrka dessa rättslöshets-förhållanden. Recensenten i Aftonbladet för den 49 April är oärlig, då han påstår, att de citerade bibelspråken!: äro åberopade till stöd för päriet: de äro åberopade såsom bevis, att förstfödslorätten fanns hos de äldre folkslagen, och att den heliga skrift omtalar den (se pag. 192. Dessa bibelspråk hafva genom skrifeller tryckfel blifvit falskt citerade, de äro; 3 Mos. B. 21 kap. 45, 16 och 47 vers.; Rom.; 8: 29. etc. Recensenten är nära lika oärlig, då han förebrår mig icke känna de Grundlagsparagrafer i Riksdagsordningen, som utgör vår nu varande val-lag. I mitt arbete öfver Representationens grunder finnas dej upptagne pag. 245 till 249, tillika med bevisen, att deras obestämdhet är så stor, att de icke kunna anses utgöra en lag. För Borgareständet t. ex. säger 44 3 mom.: icke annat än: Att valen skola ske efter det å hvarje ort hittills öfliga valsätt. i För Presteståndet 13 8. Hvarje stift välje på sätt dess presterskap inom: sig öfverenskommer. Kan detta kallas en val-lag! Som våra kritici hålla sig vanligen till skrifeller tryckfel, i brist på bättre anledning till klander, begagnar jag tillfället att rätta ett lapsus calami, som influtit i mitt svar till Dagligt Allehanda, der valcensus i Frankrike säges vara 41000 francso; rättelsen finnes på förhand införd i mitt arbete öfver Representationens grunder pag. 245, der dess rätta belopp är uppgifvet till 200 fr. direkt beskattning, svarande likväl mot en grundförmögenhet af 400,000 fr. värde. ; I anledning af Aftonbladets och Dagligt Allehandas påståenden, att mitt umgänge i England skulle vara uteslutande med Torties, hvilket åter skulle verka på riktningen af mina politiska principer, ett påstående, som troligen härleder sig från den i andra länder nog gällande meningen, att de högre klasserna i England i allmänhet äre Tories, och de lägre Whigs eller Radikala, får jag upplysnings-. vis meddela, att den högsta aristokratien i England utgöres till större delen af Whigs, som torde inses deraf, att af de i Storbritannien befintliga 24 Hertigar, finnas icke mer än 9 som äro Tories, 4 minderåriga och 14 som äro Whigs). Alven Radicals finnas kland den högsta aristokratien, hvarpå marI quisen af Westminster, den rikaste individen i England, Lord Radnor m. fl., lemna bevis. Deremot finnas Tories äfven bland de lägsta klasser — min kusk och båda mina betjenter äro t. ex. häftiga Tories, de sednare (40 punds busegare) voterande alltid för Torykandidaten i den del af London, der deras hus äro belägna. Detta varder anfördt blott såsom bevis, att de politiska trosbekännelserna icke åtfölja vissa samhällsklasser i England, utan äro spridda der ungefär lika inom alla. Hvad min politiska färg beträffar, i fall den skall behöfva omnämnas, så har Iden aldrig varit, hvarken Tory eller Whiy, och än I mindre Radikal; den har alltid varit — blå och gul! I Det bifogade advokatsintyget införe vi helst i loriginal, för att icke tilläfventyrs begå något I misstag vid lagtermernas öfversättning: 47 Bucklersbury 09 Anril 1841.