REPLIK AF HERR GREFVE BJÖRNSTJERNA, I
ANGÅENDE REPRESENTATIONSFRÅGAN.
Hr Grefve Björnstjerna har, i anledning af de:
anmärkningar, som i tidningarna härstädes före-
kommit öfver hans brochyr i representations-
frågan, begärt plats för följande artikel, hvarur
vi förbehålle oss framdeles få återkomma till ett
och annat deraf.
Det smickrande sätt, på hvilket tn värd Resen-
cent i tidningen Freja för den 2:dra sist! Mars ut-
tryckt sig rörande min skrift aTaxkar i R:-presen-
tationsfrågan,, samt den sakkännedom rörande Eng-
lands arfslasar, som Recensenten ådagalägger, å-
lägga mig att besvara dess tvifvelsmål i afseende
på riktigheten af de af mig i detta ämne anförda
förhållanden, hvilket bäst och mest opartiskt torde
kunna göras medelst uppgift af det svar (Evidence),
som jag på vissa hemställda frågor erhållit af Hrr
K:arsey Hughes Thomas Masterman, en högst
aktad Attorneyfirma i London.
Frågorna voro följande:
1:0 Finnes det någon lag, statute, eller parlaments-
akt, utfärdad efter mitt förmenande (grundadt på
en namnkunnig författares (Sismondis) uppgift) ef-
ter 1688 års revolution, som inskränker rättigheten
att göra fideikomisser (Entails) för en längre, eller
för en obegränsad tid?
2:o Huru förhålla arfslagarne och testamentsrät-
ten sig i England? Ar den sednare i något afseen-
de inskränkt (såsom fallet är i Code Napoleon, ef-
ter hvilken testator ej eger disponera mera än en
barnlott), eller mera inskränkt i hvad som rörer
arfvejord, än i förvärfvad jard eller förmögenhet?
3:0o Hvad är proportionen i England emellan per-
soner, egande någon förmögenhet, som dö intestate,
och dem som lemna testamente (Will) efter sig?
På dessa 3:ne frågor, som uppfatta tvisteämnet e-
mellan Recensenten och mig, har följande svar er-
hållits, som meddelas så väl in originali, som i
öfversältning.
Hrr Kearsey Hughes Thomas Mastermans här
återgifne yttrande (Evidence) torde utvisa riktighe-
ten i grunden, ehuru icke i detaillerna, af hvad
jag anfört om Englands arfslagar och bfestaments-
rätt, nemligen:
4:0 Att testamentsrätten är nära nog cbegränrsad
i England.
2:0 Att denna rätt mera allmänt begagnas der,
än i andra länder, som nära ?;:delar af dem som
ega någon förmögenhet lemna festamenie (Will) ef-
ter sig, och deremot !V, dör intestat.
3:0 Att det förhållande, som allmänt inträffar i
England, ieke allenast i de högre, utan i alla klas-
ser, att jordförmögenheten, så väl ärfd som för-
värfvad, lemnas ostyckad till äldste sonen eller an-
nan af familjens medlemmar, mera har sin grund i
folkets öfvertygelse, än i lagens föreskrifter; och att
man i England anser detta dispositionsssätt vara me-
ra öfverensstämmande med moraliska pligter, och
mera öfverensstämmande med familjens enskilda och
med samhällets allmänna bästa, än fastigheternas
fördelning i lika lotter till alla syskonen, att för-
bållandet således hvilar på fri moralisk öfvertygelse,
och icke på gällande primogeniturlag, enär det be-
ror af hvarje innehafvare, (enligt Hrr Kearsy Hug-
hes Thomas Mastermans yttrande) att upphäfva
NV fideikommisset. )
Den af våra jurister i Sverige drifna satsen, att
I det finnes hos menniskan en medfödd rättskänsla,
:lsom manar henne att fördela sin qvarlåtenskap tika
)
) En 40 shillings freeholder (vill säga, en valman,
hvars fastighet afkastade detta, då freeholdet stif-
tades) af den arbetande klassen i Grefskapet De-
vonshire tillfrågades vid sista valet, huruvida han
egt fastigheten den af vallagen bestämda tiden af
minst ett år — då svaret blef, att den varit i
hans slägt all sedan Wilhelm Eröfrarens tid (nä-
ra 200 år), och ostyckad nedgått till honom; och
detta med en alldeles obunden testamentsrätt.