REPLIK AF HERR GREFVE BJÖRNSTJERNA, I ANGÅENDE REPRESENTATIONSFRÅGAN. Hr Grefve Björnstjerna har, i anledning af de: anmärkningar, som i tidningarna härstädes förekommit öfver hans brochyr i representationsfrågan, begärt plats för följande artikel, hvarur vi förbehålle oss framdeles få återkomma till ett och annat deraf. Det smickrande sätt, på hvilket tn värd Resencent i tidningen Freja för den 2:dra sist! Mars uttryckt sig rörande min skrift aTaxkar i R:-presentationsfrågan,, samt den sakkännedom rörande Englands arfslasar, som Recensenten ådagalägger, ålägga mig att besvara dess tvifvelsmål i afseende på riktigheten af de af mig i detta ämne anförda förhållanden, hvilket bäst och mest opartiskt torde kunna göras medelst uppgift af det svar (Evidence), som jag på vissa hemställda frågor erhållit af Hrr K:arsey Hughes Thomas Masterman, en högst aktad Attorneyfirma i London. Frågorna voro följande: 1:0 Finnes det någon lag, statute, eller parlamentsakt, utfärdad efter mitt förmenande (grundadt på en namnkunnig författares (Sismondis) uppgift) efter 1688 års revolution, som inskränker rättigheten att göra fideikomisser (Entails) för en längre, eller för en obegränsad tid? 2:o Huru förhålla arfslagarne och testamentsrätten sig i England? Ar den sednare i något afseende inskränkt (såsom fallet är i Code Napoleon, efter hvilken testator ej eger disponera mera än en barnlott), eller mera inskränkt i hvad som rörer arfvejord, än i förvärfvad jard eller förmögenhet? 3:0o Hvad är proportionen i England emellan personer, egande någon förmögenhet, som dö intestate, och dem som lemna testamente (Will) efter sig? På dessa 3:ne frågor, som uppfatta tvisteämnet emellan Recensenten och mig, har följande svar erhållits, som meddelas så väl in originali, som i öfversältning. Hrr Kearsey Hughes Thomas Mastermans här återgifne yttrande (Evidence) torde utvisa riktigheten i grunden, ehuru icke i detaillerna, af hvad jag anfört om Englands arfslagar och bfestamentsrätt, nemligen: 4:0 Att testamentsrätten är nära nog cbegränrsad i England. 2:0 Att denna rätt mera allmänt begagnas der, än i andra länder, som nära ?;:delar af dem som ega någon förmögenhet lemna festamenie (Will) efter sig, och deremot !V, dör intestat. 3:0 Att det förhållande, som allmänt inträffar i England, ieke allenast i de högre, utan i alla klasser, att jordförmögenheten, så väl ärfd som förvärfvad, lemnas ostyckad till äldste sonen eller annan af familjens medlemmar, mera har sin grund i folkets öfvertygelse, än i lagens föreskrifter; och att man i England anser detta dispositionsssätt vara mera öfverensstämmande med moraliska pligter, och mera öfverensstämmande med familjens enskilda och med samhällets allmänna bästa, än fastigheternas fördelning i lika lotter till alla syskonen, att förbållandet således hvilar på fri moralisk öfvertygelse, och icke på gällande primogeniturlag, enär det beror af hvarje innehafvare, (enligt Hrr Kearsy Hughes Thomas Mastermans yttrande) att upphäfva NV fideikommisset. ) Den af våra jurister i Sverige drifna satsen, att I det finnes hos menniskan en medfödd rättskänsla, :lsom manar henne att fördela sin qvarlåtenskap tika ) ) En 40 shillings freeholder (vill säga, en valman, hvars fastighet afkastade detta, då freeholdet stiftades) af den arbetande klassen i Grefskapet Devonshire tillfrågades vid sista valet, huruvida han egt fastigheten den af vallagen bestämda tiden af minst ett år — då svaret blef, att den varit i hans slägt all sedan Wilhelm Eröfrarens tid (nära 200 år), och ostyckad nedgått till honom; och detta med en alldeles obunden testamentsrätt.