VA
emot, för den händelse afgiften, genom Rikets Stän-
ders ännu oafgjorde beslut, skulle varda stadgad till
10 procent, Borgareståndet, med anledning af den
ifrån Statsutskottet gjorda hemställan, förordnat, att
endast ; af handels- och sjöfartsafgiftens i detta
fall blifvande belopp skola. på sätt hittills skett,
öfverlemnas till Kongl. Maj:ts disposition, genom
det embetsverk, åt hvilket Kongl. Maj;t kan behaga
att förvaltningen uppdraga, men att den återstående
4:delen bör ingå till Riksgäldskontoret, samt dit
inlevereras direkte från uppbördsmännen.
Ifrån Ridd. och Adeln samt Prestestårdet har den-
na del af ifrågavarande punkt blifvit återremitterad,
på grund af den uti båda Stånden framställde an-
märkning, att förändrade förhållanden numera skul-
le hafva inträdt derigenom, att 3:ne Riksstånd be-
slutat underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att
handels- och sjöfartsfondens tillgångar måtte använ-
das till de behof för nya fyrar, hvilka kunna uppstå
utöfver det på Extra Statsregleringen anvisade an
slag, i följd hvaraf en afgift af 6 ; procent å tull-
beloppet för inkommande varor blefve otillräcklig;
hvarförutan serskildt hos Ridderskapet och Adeln
är vordet anfördt, det Utskottet förbisett, att nu i-
frågavarande fond aldrig betraktas såsom ett van-
ligt Statsanslag, utan såsom en egen tillgång för ber
främjande af ett visst föremål, eller handeln och sjö-
farten, hvyadan det förmenats, att Rikets Ständer ic-
ke kunna eller böra inskränka den dispositionsrätt
öfver ifrågavarande fond, som Kongl. Maj:t hittills
egt.
I anledning af dessa anmärkningar, har Utskot-
tet erinrat, att, då Rikets Ständer, efter det Utskot-
tet 2:ne gånger i ämnet sig yttrat, numera fattat be-
slut, i fråga om vwidsträcktheten af Kongl. Maj:ts
dispositionsrätt öfver omförmälde fond, det icke vi-
dare tillkom eller tillhör Utskottet att inlåta sig i
bedömande deraf, huruvida någon förändring uti be-
rörde dispositionsrätt må vara behöflig eller lämp-
lig, utan att Utskottet måst inskränka sig till att af-
gifva de förslag till sammanvjemkning eller voterings-
propositioner, hvartill Riksståndens stridiga beslut
föranleda. 1 sådant afseende förekommer nu, att,
enligt hve8d reådan uti förra memorialet är omför-
mäldt, Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
beslutat, att hela fonden, hädanefter som hittills,
skall vara: ställd till Kongl. Mej:ts fria disposition,
och att Bondeståndet, som anseu afgifterna böra le-
vereras till Riksgäldskontoret, stadgat de anslags-
belopp, som för fondens ändamål skulle få användas,
samt att Borgareståndet, som förut i detta hänseen-
de icke meddelat bestämda föreskrifter, numera för-
klarat, att Kongl. Maj:t fritt får disponera ett af-
giftsbelopp af 6 :; procent, men att, om afgiften
skulle komma att utgöra 10 procent, skillnaden e-
mellan nämnde belopp, eller 3 A;:dels procent, bör
ingå till Riksgäldskontoret.. Då således 3:ne Riks-
Stånd förklarat, att några vissa anslag för de utgif-
ter, som af denna fond skola utgå, icke böra af Ri-
kets Ständer bestämmas, utan att Kongl. Maj:t må
ega fritt disponera fondens inkomster till hela be-
loppet eller viss andel deraf, i följd hvaraf jemväl,
i händelse att afgilten skulle blifva till endast 6 ?;
procent fastställd, 3:ne Stånds beslut, i fråga om
dispositionsrätten, sammanstämmer; så följer deraf,
efter Utskottets åsigt, alt verkan af BondeStåndets
deremot stridande beslut om anvisandet af vissa an-
slagsbelopp förfallit, samt att genom votering må-
ste afgöras, buruvida, i händelse afgiften kommer
att utgöra 10 procent, Ridd. och Adelns samt Pre-i
steståndets eller Borgareståndets beslut skall blifva
gällande, för hvilket ändamål Utskottet, som finner
Borgareståndets mening närmast instämma med den
af Utskottet, vid ärendets behandling, yttrade åsigt.
föreslår följande proposition:
Den som bifaller Borgareståndets beslut, att, om:
afgiften till handels. och sjöfartsfonden kommer att
utgå med 6 :; procent af tullbeloppet för inkom-
mande varor, den tillgång, som deraf uppstår, får
af Kongl. Maj:t disponeras till handelns och sjöfar-
tens nytta, hvaremot för den händelse afgiften skul-
le vara stadgad till 40 procent, endast ,delar af
detta belopp skola, på sätt hittills skett, öfverlem-
nas till Kongl. Maj:ts disposition gencm det embets-
verk, åt hvilket Kongl. Maj:t kan behaga att för-
valtningen uppdraga, men återstående tredjedelen
ingå till Riksgäldskontoret, samt dit inlevereras från
upybördsmännen, — voterar Ja; Den, det ej vill.
ydterar Nej; Vinner nej, kommer ifrågavarande
HA till hela sitt belopp att hädanefter som hit-
tills vara ställd till Kongl. Maj:ts nådiga disposition.
I sammanhang härmed föreslår Utskottet med af-
seende derå, att Borgareståndets föreskrift, det i visst
fall !V, af afgiften bör till Riksgäldskontoret: afrån
uppbördsmänner, inlevereras, skulle kunna föranleda
den tolkning, att denna leverering borde verkställas
direkte ifrån hvarje tullkammare, hvilket dock icke
vore lämpligt, enär de böra all uppbörd i ett sam-
manhang inför Tullverkets styrelse redovisa, att de
nyssnämnde tvenne sista orden uti Borgareståndets
citerade beslut må utbytas emot orden: afrån Tull-
verket, i hvilken händelse denna förändring ock
kommer att i voteringspropositionens lydelse iakt-
tagas.
2:o Hvad angår sättet för medlens lefvererande, är
af samtlige Riksstånden lemnadt utan anmärkning;
varande den angående afgiftens belopp. föreslagne
voteringsproposition af Borgare och Bondestånden
gillad. Deremot är denna sednare del af förevaran-
de punkt återremitterad af Ridd. och Adeln samt
Presteståndet med den, bufvudsakligast inom först-
nämnde Riksständ, framställde anmärkning, att då
afgiftens belopp genom trenne Stårds beslut blifvit
till 40 procent fastställd och denna afgift ingalunda
kan anses af bevillningsnatur, enär grundlagen icke
upptager någon sådan bevillning, samt den omstän-
digbeten, att berörde afgift grundas på tullafgiften,
icke kan föranleda att betrakta den såsom bevillning,
i hvilket fall på lika sätt borde förfaras med andra
afgifter, de der grunda sig på tullafgifterne, såsom
städernas tolag m. il.; så vore denna fråga att anse
såsom ett statsregleringsärende, hvilket genom tre
Stånds beslut är afgjordt.
Hvad sålunda blifvit anfördt har dock icke kun-
nat rubba den af Utskottet förut yttrade åsigt, att
ifrågavarande, till statens ordinarie inkomster icke
hörande, afgift är att hänföra till bevillningsnatur,
Ihvadan Utskottet vidhäller den förut framställda, af
or