VA emot, för den händelse afgiften, genom Rikets Ständers ännu oafgjorde beslut, skulle varda stadgad till 10 procent, Borgareståndet, med anledning af den ifrån Statsutskottet gjorda hemställan, förordnat, att endast ; af handelsoch sjöfartsafgiftens i detta fall blifvande belopp skola. på sätt hittills skett, öfverlemnas till Kongl. Maj:ts disposition, genom det embetsverk, åt hvilket Kongl. Maj;t kan behaga att förvaltningen uppdraga, men att den återstående 4:delen bör ingå till Riksgäldskontoret, samt dit inlevereras direkte från uppbördsmännen. Ifrån Ridd. och Adeln samt Prestestårdet har denna del af ifrågavarande punkt blifvit återremitterad, på grund af den uti båda Stånden framställde anmärkning, att förändrade förhållanden numera skulle hafva inträdt derigenom, att 3:ne Riksstånd beslutat underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att handelsoch sjöfartsfondens tillgångar måtte användas till de behof för nya fyrar, hvilka kunna uppstå utöfver det på Extra Statsregleringen anvisade an slag, i följd hvaraf en afgift af 6 ; procent å tullbeloppet för inkommande varor blefve otillräcklig; hvarförutan serskildt hos Ridderskapet och Adeln är vordet anfördt, det Utskottet förbisett, att nu ifrågavarande fond aldrig betraktas såsom ett vanligt Statsanslag, utan såsom en egen tillgång för ber främjande af ett visst föremål, eller handeln och sjöfarten, hvyadan det förmenats, att Rikets Ständer icke kunna eller böra inskränka den dispositionsrätt öfver ifrågavarande fond, som Kongl. Maj:t hittills egt. I anledning af dessa anmärkningar, har Utskottet erinrat, att, då Rikets Ständer, efter det Utskottet 2:ne gånger i ämnet sig yttrat, numera fattat beslut, i fråga om vwidsträcktheten af Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver omförmälde fond, det icke vidare tillkom eller tillhör Utskottet att inlåta sig i bedömande deraf, huruvida någon förändring uti berörde dispositionsrätt må vara behöflig eller lämplig, utan att Utskottet måst inskränka sig till att afgifva de förslag till sammanvjemkning eller voteringspropositioner, hvartill Riksståndens stridiga beslut föranleda. 1 sådant afseende förekommer nu, att, enligt hve8d reådan uti förra memorialet är omförmäldt, Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet beslutat, att hela fonden, hädanefter som hittills, skall vara: ställd till Kongl. Mej:ts fria disposition, och att Bondeståndet, som anseu afgifterna böra levereras till Riksgäldskontoret, stadgat de anslagsbelopp, som för fondens ändamål skulle få användas, samt att Borgareståndet, som förut i detta hänseende icke meddelat bestämda föreskrifter, numera förklarat, att Kongl. Maj:t fritt får disponera ett afgiftsbelopp af 6 :; procent, men att, om afgiften skulle komma att utgöra 10 procent, skillnaden emellan nämnde belopp, eller 3 A;:dels procent, bör ingå till Riksgäldskontoret.. Då således 3:ne RiksStånd förklarat, att några vissa anslag för de utgifter, som af denna fond skola utgå, icke böra af Rikets Ständer bestämmas, utan att Kongl. Maj:t må ega fritt disponera fondens inkomster till hela beloppet eller viss andel deraf, i följd hvaraf jemväl, i händelse att afgilten skulle blifva till endast 6 ?; procent fastställd, 3:ne Stånds beslut, i fråga om dispositionsrätten, sammanstämmer; så följer deraf, efter Utskottets åsigt, alt verkan af BondeStåndets deremot stridande beslut om anvisandet af vissa anslagsbelopp förfallit, samt att genom votering måste afgöras, buruvida, i händelse afgiften kommer att utgöra 10 procent, Ridd. och Adelns samt Pre-i steståndets eller Borgareståndets beslut skall blifva gällande, för hvilket ändamål Utskottet, som finner Borgareståndets mening närmast instämma med den af Utskottet, vid ärendets behandling, yttrade åsigt. föreslår följande proposition: Den som bifaller Borgareståndets beslut, att, om: afgiften till handels. och sjöfartsfonden kommer att utgå med 6 :; procent af tullbeloppet för inkommande varor, den tillgång, som deraf uppstår, får af Kongl. Maj:t disponeras till handelns och sjöfartens nytta, hvaremot för den händelse afgiften skulle vara stadgad till 40 procent, endast ,delar af detta belopp skola, på sätt hittills skett, öfverlemnas till Kongl. Maj:ts disposition gencm det embetsverk, åt hvilket Kongl. Maj:t kan behaga att förvaltningen uppdraga, men återstående tredjedelen ingå till Riksgäldskontoret, samt dit inlevereras från upybördsmännen, — voterar Ja; Den, det ej vill. ydterar Nej; Vinner nej, kommer ifrågavarande HA till hela sitt belopp att hädanefter som hittills vara ställd till Kongl. Maj:ts nådiga disposition. I sammanhang härmed föreslår Utskottet med afseende derå, att Borgareståndets föreskrift, det i visst fall !V, af afgiften bör till Riksgäldskontoret: afrån uppbördsmänner, inlevereras, skulle kunna föranleda den tolkning, att denna leverering borde verkställas direkte ifrån hvarje tullkammare, hvilket dock icke vore lämpligt, enär de böra all uppbörd i ett sammanhang inför Tullverkets styrelse redovisa, att de nyssnämnde tvenne sista orden uti Borgareståndets citerade beslut må utbytas emot orden: afrån Tullverket, i hvilken händelse denna förändring ock kommer att i voteringspropositionens lydelse iakttagas. 2:o Hvad angår sättet för medlens lefvererande, är af samtlige Riksstånden lemnadt utan anmärkning; varande den angående afgiftens belopp. föreslagne voteringsproposition af Borgare och Bondestånden gillad. Deremot är denna sednare del af förevarande punkt återremitterad af Ridd. och Adeln samt Presteståndet med den, bufvudsakligast inom förstnämnde Riksständ, framställde anmärkning, att då afgiftens belopp genom trenne Stårds beslut blifvit till 40 procent fastställd och denna afgift ingalunda kan anses af bevillningsnatur, enär grundlagen icke upptager någon sådan bevillning, samt den omständigbeten, att berörde afgift grundas på tullafgiften, icke kan föranleda att betrakta den såsom bevillning, i hvilket fall på lika sätt borde förfaras med andra afgifter, de der grunda sig på tullafgifterne, såsom städernas tolag m. il.; så vore denna fråga att anse såsom ett statsregleringsärende, hvilket genom tre Stånds beslut är afgjordt. Hvad sålunda blifvit anfördt har dock icke kunnat rubba den af Utskottet förut yttrade åsigt, att ifrågavarande, till statens ordinarie inkomster icke hörande, afgift är att hänföra till bevillningsnatur, Ihvadan Utskottet vidhäller den förut framställda, af or