lefnadsvanor, karakter och tycken. Ett slags gräns-
krig underkölls, och spiomen var lika glad när han
kom hem med en scalp, som när han bade en pan-
therhud. Han lefde många veckor i sender i sko-
gen, nyttjade stekt mais i stället för bröd, och be-
rodde af sin bössa för sofvel. Om nätterna sof han
med al beqvämlighet, då han rullat in sig i sin
matta.
I denna tjenst förvärfvade sig Fink stor ryktbar-
het för köld och mod, och många berättelser finnas
ännu om hans äfventyr med vildarne.
Det har blifvit ovedersägligen utrönt, att den hvi-
te, så snart ban hunnit väl inöfva sig med lifvet i
skogarne, blir långt skarpsyntare och skickligare än
vilden med att begagna natursinnet, sem eljest an-
ses vara de sednares utmärkande drag. Han upp-
täcker lättare spåren af menniskors framtåg, af tryck-
ningen på marken, af brutna qvistar, liggning i grä-
ret 0. S. VY.
Såsom prof på Finks utmärkta skicklighet med
bössan, anför man, att han en gång slog vad, att
han skulle i fem skott efter hvarandra från midten
af floden skjuta svansen af fem svin, som betade på
stranden. Han vann sitt vad.
En annan berättelse om honom, usnder det han
var spion: Han kröp en morgon med kattens smy-
vande steg och förmärkte en vacker råbock, som
betade vid en skogslagg, några hundrade alnar der-
från. Frestelsen var för stor för en skogsman, och
har beslöt att våga skottet, hvad helst dervid kun-
ie hända. Han hvässer flintan, och närmade sig
ned vanlig varsamhet. Då han kom till ett ställe,
ser hän trodde sig om att kunna göra skottet med
,ågorlunda säkerbet, blef han varse en vilde, som
smög fram i en riktning nästan densamma som hans
gen. Fink gömde sig bakom en stam, hastigt Som
ankan, och afvaktade utgången i all stillhet, med
igat fästadt på vilden. Inom få minuter stadnade
vilden på femtio stegs afstånd ifrån honom och la-