RNNNRRRRRRR Ren
de an på råboeken. På samma gång sigtade Fin)
på vilden, och i samma ögonblick, som röken synte:
från dennes bössmynning, tryckte Fink af, och han:
kula gick igenom vildens bräst. Han föll i samma
5genblick som råbocken. Fink laddade statsaren
åter, och qvarblef på samma ställe, för att iakttaga
suruviga flere fiender funnes i trakten, och då han
fann allt stilla, gick han fram och tog af sina spe.
lier hvad han ansåg lämpligt för sitt yrke.
Då landet uppfylldes af kolonister, drogo sig In-
dianerne undan, och spion-korpsen drogs in; men
efter ett lif af sådana väckelser i vildtrakterna, vore
korpsens medlemmar odugliga till stilla bosättning.
En del sällade sig till Indianerne, andra, och ibland
dem Fink, gingo till båtförarne på Mississippi.
Mike Finks död passade för hans fordna lefnad.
En af hans vanligaste bedrifter på lek, var att hålla
vad om att på femtio alnars afståad skjuta en tenn-
skål, sådan som båtförarne bruka, och som ställdes
på hufvudet på någon af de många personer, som
tillräckligt kände hans skicklighet, för att icke anse
sin säkerhet dervid äfventyrad. Hans anseende var
så grundadt, att knappast någon gjorde invändning
mot att ställa sig i en så Oviss belägenhet. Äfven
berättas det, att hans hustru (d. vy. s. hans hustru
på Mississippi) vanligast bestod detta prof. Försö-
ket gjordes alltid för en kanna bränvin, som någon
rämling bekostade, och utgjorde för Fink en ordi-
arie utväg att få provision af denna vara. En dag,
Jå vadet var slaget efter vanligheten, hade en man,
om förut varit i fiendskap med Fink, åtagit sig ati
tå med skålen, emedan försoning och glömska mel-
ankommit. Antingen var Fink ej fullt nykter. elier
jar det en åsyftad tillfällighet; allt nog, Kulan gick
nidt igenom hjernan på den, som bar skälen; men
len dödes bror stod bredvid med sin laddade bössa,
ch i samma ögonblick, som den förre fölt, brände
lan också af, och i nästa sekund var Finks ande
kickad efter till andra verlden.. — (Forts. följer.)