mennisker finnas, sem för em ganska måttlig förtjenst öfvergifva åkerbrukets fredliga och icke öfverdrifvet mödosamma sysselsättningar, för att egna sig åt en lefaadsbana, som, med undantag af soldatens, hastigare än hvarje annat yrke förstör helsan och förkortar lifvet. När man går uppför floden är det ett oupphörligt trälande, så mycket tråkigare, som det framskrider med en snigels långsarehet. Båten framskjues med stakar, mot hvilkas öfra ända båtkarlen sätter sin ena axel, och sedermera använder såväl skicklighet som hela sin kroppsstyrka. Då de röra Sig längs efter båtens bord i framlutad ställning, och med sådan ansträngning som nyss sades, kan en betraktare icke afhålla ifrån sig tankan på oxen, som stretar för en öfverlastad vagn. Deras kroppar, Dakna ända till medjan, för att röra sig med största ledighet och för att njuta Vederqviekelse af svalkan från floden, äro utsatta för sommarens brännande sol och höstens skurar. Efter en dags hårdt arbeto taga de sin fillee, eller bränvinsportion, och sedan de ätit en uselanrättning ef halfkokt eller halfstekt mat och halfbakadt bröd, sträcka de sig, utan täcke på däcket, och sofva der till dess styrmannen ropar dem till morgon-filleen. FRcOaktodt detta lefnadssätt, bar båtförarelifvet sina bohag för dem, lika oemotståndliga, som dem man vid sceniska illusionerna föreställer hos oss. Man har sett söner öfvergifyva fadrens goda farmer, och lärlingar fly från sina mästare. Det ligger någonting fångslande i tanken att gå utföre floden; och den unga matroten, som uskjutit sin köl ända ifrån New Orleans, känner sjelfbelåtenhet i lika grad som en ung köpman efter hemkomsten från sin första resa till England. Genom en trängre och afskiljd anslutning till hvarandra, hafva de danat sig en egen dialekt; och genom deras oupphörliga ofningar i munkäbbel och qvickhet mot the squatters, (enstaka kolonister vid stränderra), samt mot besättningarne på andra båtar, hafva de