TULLBALANSMÅLET. Då Kammarrättens utslag i målet angående tullbalansen ännu icke är expedieradt, intaga vi här nedanför i största korthet sjelfva decisioenerna i ledamöternas vota. Man kan deraf någorlunda sluta hur utslaget skall komma att utfalla. 4:o Tullförvaltaren Svensson. Kammarrättsrådet Lewin ansåg all fråga om straff å Svensson förfalla, emedan han under rättegången 3flidit: men dömde hans sterbhus att i första rummet gälda Finers balans å inkommande sjötullsuppbörden för år 48356. Hr AÅssessor Törneman deremot befriade, på den grund att Svensson redan år 1856 varit sjuk och sedermera afsjukdom hindrad att sig förklara, Svenssons sterbhus från allt ansvar, och denna tanka delades af Kammarrättens öfriga ledamöter. 2:o Lennholm, Kontrollör vid inkommande Sjötullskammaren, hade under rättegången aflidit och aktor derföre ansett åtalet böra förfalia. 3:o Udden, Kammarskrifvare. Aktor hade ansett sig af brist på bevis hindrad att mot honom anställa talan. 4:0o Behmer, Bokhållare, frikändes af Kammarrättsrådet Levin, och likaså af Kammarrättens öfriga ledamöter. 5:o Middendorf, Kontrollör i Uppbördskontoret. Kammarrättsrådet Levin ansåg Middensorff böra i andra rummet, eller näst efter Svensson, gälda 4836 års uppbördsbalans, samt för alltid vara sin Kontrollörstjenst förlustig. Herr Assessor Törneman, som frikänt Svenssons sterbhus, antog att Middendorff borde ansvara i första rummet, och deruti instämde alla Kammarrättens öfriga ledamöter jemte Presidenten. 6:0 Kamramarrättsrådet Winroth. Mot honem var ansvar yrkadt under trenne serskilda kategorier, nemligen: såsom inventeringsman, jemte Advokatfiskalen Lagerlöf, i Uppbördskontoret; såsom Kamrerare i Kammarkontoret i hänseenge till balansen å uppbördsmedlen, och slutligen såsom kontrollant öfver kassörseller utgiftskassan. I första hänseendet, eller såsom inventeringsman i uppbördskontoret, frikändes han af hela Kammarrätten; i andra hänseendet dömdes han att, näst efter Middendorff, gälda balansen å uppbördsmedlen för år 4836, men frikändes för balansen 1837; i tredje hänseendet ansågs han skyldig att i första rummet gälda bristen i kassörseller utgiftskassan för år 48536, men frikändes från ansvaret för en dylik brist för år 1837. Slutligen ansågs Kammarrättsrådet Winroth af alla förlustig tjensten. 7:o Hr Advokatfiskalen Lagerlöf, frikändes, lika med Kammarrättsrådet Winroth, för ofullständigheten i veckoinventeringar, men dömdes till suspension på tre månader för det han uteblifvit från inventeringarne och ändock undertecknat inventeringshandlingarne. 8:0, 9:0 och 410:0 Inspektoren i konfiskationskontoret Björkman, Bokhållaren i Kammarkontoret Winroth och nuvarande Revisoren i Kammarkontoret, Protokollssekreteraren Norström, mot hvilka ansvar blifvit yrkadt för underlåtenhet af hvad de, i deras förra egenskap af revisorer bordt iakttaga. Hr Kammarrättsrådet Levin och med honom Hr Assessor Törneman och Hr Protonotarien Edman, funno bemälde revisorer böra befrias från betalningsansvar, men böta 500 D:r s:mt för tjenstefell Hr Kammarrättsrådet Tauvon och med bonom Hr Kammarrättsrådet Rosen och Fahnehjelm samtt. f. Presidenten Hr Grefve Sparre ansågo dessutom Protokollssekreteraren Norström böra, näst efter Hr Kammarrådet Winroth, ersätta så stor del af bristen på 4836 års inkommande sjötullsuppbörd, som, efter förbållandet emellan hela uppbörden för året och totala uppbördsbalansen, belöpte sig på det uppbördsbelopp, hvilket från årets början, till och med Oktober månads slut, blifvit i räkenskapen debiteradt. 41:o Presidenten af Billbergh dömdes af K. BR. BR. Levin, med hvilken Hr Assessor Törneman förenade sig, att i rummet nästefter KammarRättsRådet Winroth, hålla Kongl. Maj:t och kronan skadeslös för den uppbördsbrist tullförvaltaren Finer sig ådragit å 4856 års inkommande sjötullsuppbörd, samt att i andra rummet eller nästefter KammarrättsRådet Winroth deltaga i betalningen af den balans i kassörskassan, som under Hr Presidentens tjenstgöring vid tullverket, år 18536, uppstått. Hr pretonotarien Edi: man var i hänseende till ansvarigheten för kassörskassan, så vida skiljaktig, att han ansåg Pres. af Bilibergh böra i sista rummet godtgöra den del af balansen i bemälde kassa, för år 1836, som, efter förhållande emellan hela debetssumman och totala kassörskassebristen, belöpte sig pålt de förskotter, hvilka under den tid pre