son i drängkammaren vid Thures gård. De skull
nu följas åt ut, men Per bad Pål vänta, medan hat
gick in till husbonden och frågade om han kund
få någon mat. De åtföljdes till stugudörren oc!
knackade på, hvarvid Per begärde få något att äta
Thure svarade att Per icke kunde få någon mat oct
befallte honom att gå och lägga sig. Per förnyade
likväl sin begäran, då Thure Christensson kom u!
med ett rulleträ i handen och förföljde Per ned til
gårdsporten. Thure började äfven ofreda Pål Ols
son, som då tog Thure om lifvet men blef af Thu:
re kullslagen och liggande under honom. Per bör-
jade då att slå Thure med ett trösketräd eller en så
kallad slagohl och hje!pte Pål Olsson att komme
ofvanpå. Sedan Thure och Pål åter kommit på be-
nen ryekte Pål rulieträdet från Thure, hvilken de
sedan förföljde ända in i förstugan, under det de
tilldelade honom slag på slag. I förstugan föll Thu
re omkull, hvarefter de fortforo liksom förut att slå
honom öfver en half timma, utan att för mörkret
kunna urskilja hvar slagen träffade. Thure försök-
te väl i början försvara sig, men blef omsider sit-
tande på golfvet i orörlig ställning, endast bestän-
digt yttrande: eJa slå! slå! Sluteligen kastade Per
från sig trösketrädet, och hämtade från drängkam-
maren en täljknif, hvarmed han tilldelade Thure
Christerson oräkneliga hugg. Pål begaf sig deref-
ter sin väg, utan att i anseende till sin upphetsade
sinnesstämning och rusiga belägenhet veta hvad Per
företog sig, eller hvad vapen han vid misshandlin-
gen begagnade. Per förfogade sig till en af gran-
narne, f. d. husaren Lundqvist, i asigt att förmå
honom åtfölja sig ut i byn, på det han genom yt-
terligare förtärande af bränvin måtte kunna ur min-
net förjaga intrycken af det rysliga uppträdet. Tälj-
knifven kastade han uti en närbelägen å. Per bjöd
derefter Lundqvist in på åtskillige ställen att supa
bränvin. På hemvägen gingo de öfver Thure Chri-
stersons gård, då Per bad Lundqvist vänta, medan
han fodrade hästarne. Han omtalte då, att hans
husbonde vore ensam hemma, emedan han i fyllan
bortkört hustru och barn, och troligen låg sofvande
i förstugan. Lundqvist gick af denna anledning in
till Thure, hvilken han ropade vid namn, utan att
erhålla svar. Han fick derpå i mörkret tag uti Thu-
re och kände att han var våt. Då ruskade han ho-
nom, men fick likväl icke något svar, samt märkte
sålunda slutligen att han icke andades. Han un-
derrättade härom Per Svensson och tillkallaue flere
personer, hvilka genast skyndade till stället med Jyk-
ta, då de funno Thure ligga död på golfvet, öfver-
höljd af blod och redan kall, samt väggarne blod-
bestänkta. Dagen derefter anställde Länsmannen
förhör på stället med de tilltalade, hvilka då icke
ville erkänna att de vållat Thures död, ehuru de
sedan gjorde det vid Norra Asbo Häradsrätt, der
undersökning straxt derefter hölls.
Under ransakningen vid rätten voro de till den
grad upprörda af ånger och samvetsqval öfver hvad
de i ett upphetsadt och rusigt tillstånd gjort, isyn-
nerhet Pål Olsson, att de för tårar knappt kunde af-
lägga sin bekännelse. De vittnen som afhördes in-
tygade, att Pål ifrågavarande afton varit något öf-
verlastad efter kalaset i Bjersgård, men deremotha-
de de icke märkt, att det bekommit Per något
Afven upplystes, att Thure varit en oregerlig och
supig husfader samt, såsom Per uppgifvit, om mor-
gonen bortkört hustru och barn, hvilket han ofta
brukat göra, då han var öfverlastad af starka
drycker.
Hvilken ryslig misshandling Thure undergick in-
nan döden gjorde slut derpå, inhemtas afen besigt-
ning, som af Provincialläkaren derefter anställdes å
liket. Vid nacken fanns ett kross-sår, fyra tum långt;
vid högra nackbenet ett likadant, 3 tum långt; vid
högra bjessbenet ett 3 tum långt trekantigt sår; på
venstra bjessbenet nära kronsömmen ett 4 tum långt
kross sår; på högra sidan af pannbencet ett tre tum
långt sår i flera rigtningar åt yttre ögonvinkeln; ett
trekantigt sår, 5 ! tum långt från medlersta delen
af pannbenet upp ifrån kronsömmen ned till näsro-
ten, med många flikar; öfver venstra pannbenet
ett trekantigt sår, 4 tum långt, nedåt örat; ett tre
kantigt tumslångt sår öfver ögat; 5 starka komtusio-
ner öfver pannbenet, ögonen och kinderne, med ut
ådrad, lefrad blod derunder; mycken utådrad svart
blod på nästan hela hufvudskålen; 2 stora kontu-
sioener öfver näsbenen, som voro krossade; en tums-
lång sårnad å venstra käkbenets medlersta del till
dess bakre del och en dylik nära munvinkeln, hvilka
syntes varda gjorda med något hvasst instrument;
2 små runda sårnader på öfre delen och midt på
bröstbenet; på högra armen, fyra tum från axelbe-
net, en stark kontusion med mycken blodstockning;
3 stuckna eller huggna sår, 4 !v, tum långa ofvanför
högra armbogen; i öfrigt en mängd kontusicner, blå-
nader, svulnader, sårnader på högra och venstra ar-
marne och händerne, venstra axeln, hela ryggen från
tionde refbenet på högra sidan ända ned till kors-
benet, högra kräet och vaden samt venstra benet;
högra stora benpipan krossad; flere sprickor på tin-
ning-, nack- och bjessbenen ; hårda hjernhinnan fanns
lossnad f-ån hufvudskålsbenen; flere sprickor på
hufvudskålens botten, m. m.; tredje refbenet upp-
ifrån var afbrutet på högra sidan, samt de 5 med-
lersta på flera ställen krossade och afbrutne. Lä-
karen förklarade, att de flesta af dessa svåra åkom-
mor, isynnerhet hufrudskälens krossning, varit ovil-
korligt dödande.
De tilltalade anförde, att de icke föröfvat brotte
i uppsåt att dräpa, utan att det af öfverilning upp-
kommit, emedan de genom Thure Christersons mot
dem visade förolämpande uppförande, råkati en upp-
retad sinnesstämning. Pål hade endast velat freda
Per från Thures våldsamheter. Båda ägde om sin
sn EROS
Att heart ANAh Aff nHäÄf fan däåa Jöbason An AA